Det enkla och det ensamma – poesi

En genre som jag är lite rädd för men som lockar mig väldigt är poesi. Jag vill gärna finna mening i det skrivna, något slags budskap från författaren. Det gör att jag ofta känner mig vilsen när det kommer till poesi, för i lyriken är det inte lika lätt att tolka andemeningen och jag intalar mig att jag är för fyrkantig. 

Därför är den ”Danska poesi-boomen” med sina unga väldigt självutlämnande och så väldigt nära talspråket publikfriande poeter en ingång för mig. Asta Olivia Nordenhof är en hyllad och prisad dansk poet som på svenska är högaktuell med Det enkla och det ensamma och när jag läser känner jag känslorna och frustrationen över känslorna komma ut från sidorna. Detta genom de rader där hon visserligen ibland metaforiskt i sitt enkla men oerhört personliga uttryck skriver vad som tycks vara rakt upp och ned vad hon känner och tänker. Och jag som söker mening och budskap förstår. Genom gestaltningen skapar Nordenhof en känsla som knyter i magen och svider i ögonvrån. Jag tänker på uttrycket den lidande konstnären och att det må vara en schablon men den hjälpte mig som motstridig poesiläsare att ta till mig i alla fall.  

Adlibris

Bokus

CDON 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s