Arbetets psykologi

Psykologer läser böcker är ett arrangemang där Jonas Mosskin och Jenny Jägerfeld hittar en eller ett par böcker på ett tema och intervjuar sedan författarna utifrån ett psykologiskt perspektiv samt låter publiken komma in. Tanken är att vi gemensamt skall lyfta ett tema där böckerna är vår gemensamma diskussionsgrund. Älskar konceptet! 

Elise Karlsson med sin roman Linjen och Roland Paulsen med sin semifackroman Vi bara lyder var kvällens grund för samtalet med titeln Arbetets psykologi.  

 Kvällens diskussionspunkter kretsade kring hur lönearbetet både blivit något som är nödvändigt i dagens samhälle men som också fungerar som en uteslutande faktor, hur fokus på självförverkligande förskjutits att bli något vi låtsas hitta i vårt arbete medan vi konstant förminskar vår individuella vilja. Hur rädslan att hamna utanför har gjort att vi själva ändrat på begreppet social kompetens och hur prekariatet konstant ökar klyftorna på mer än ett sätt.  Men visst tangerades även positiva sidor även om de förvisso handlade mer om begreppsproblematik – korttidsanställningar och projekt kan för en del innebära frihet medans det för en större massa innebär oro och utanförskap – vi behöver kanske tänka på det när vi använder oss av ordet prekariatet. Visst kan man fortfarande självförverkligande sig genom sitt arbete men då handlar det kanske om ett arbete som uppstått ur ett intresse och inte ur löneaspekten.  

 Linjen är en roman om Emma som blir arbetslös. Emma har tidigare arbetat i projekt och på vikariat och går så in i väggen av stress och oro. Men hon hittar ett nytt jobb och där, på kontoret, blir hon närmast maniskt beroende av att hålla sig fast i jobbet, att vara kvar. Linjen är samtidigt en beskrivning av det tuffa arbetsklimatet. Emma gillar att arbeta och tänker mycket på sitt arbete och vad det innebär att arbeta. Hon blir en metafor för vår kollektiva syn att att ett arbete är något vi skall ha, bidra till helheten. Emma är inte en ”duktig flicka” som söker social uppskattning. Hon är en arbetande kvinna som går in i väggen i sökandet efter bekräftelse. 

Paulsen tar upp komplexiteten i att vi alla tycker och håller med om att vi som medborgare i samhället har rätt till socialt sammanhang och en dräglig ekonomi och däri tyckandet ligger nästan alltid just ett arbete. Vi har själva lagt en oerhörd betydelse i begreppet arbete. Karlsson håller med om att det samtidigt är ett väldigt enkelt och lyckat koncept för politiken att hänvisa till ”arbete och bidraga till samhället” men samtidig då arbeta med uteslutande av grupper. 

Emma kan ses som en produkt av arbetslinjen. Där individen tvingas tillbaka till sig själv – man har allt ansvar själv som individ i samhället. Mosskin gör en referens till anknytningsteorin och hur Emma i boken tar på sig ansvaret till och med för sin haltande relation till sina föräldrar, ”hon visste sina behov och borde ha uttryckt dem bättre”.  

 Vi bara lyder kan ses som en studie av Arbetsförmedlingen och dess förändring under senaste årtionden. Författaren Paulsen som också är akademisk skribent har valt att skriva om sina egna erfarenheter för att bryta normen och sätta forskningen i ett för läsaren närmare rum och för att kringgå den ”falska neutralitet” som Paulsen ofta ser i forskningsskrifter. Trots detta innehåller boken, uppfattar jag det som, intervjuer, fakta och teoretiska framläggningar. Paulsen vill visualisera hur AF har blivit ett verkställande organ för arbetslivet i Sverige och samtidigt ett kontrollorgan. Förskjutning har skett från tjänst åt (arbetsförmedling) till kontroll av individen.  Boken försöker också förstå varför alla dessa kritiska arbetsförmedlare ändå upprätthåller något som hela samhället är så starkt kritiskt mot. Bokens intervjuer med arbetsförmedlare visar på en myndighet där det är oerhört lågt i tak och där man  i högsta grad sopar problem under mattan – samtidigt som de som arbetar där ofta sökt jobbet för att hjälpa till/göra skillnad. 

Tema idividualistism återkommer och när  Karlssons Emma i Linjen arbetar bort sin ”olydnad” eller egen vilja  så blir hon liksom de som förekommer i Paulsens bok en som ”bara lyder”. Paulsen tar upp hur i fösta fasen av arbetslinjen de arbetssökande pådyvlas att bara du vill tillräckligt så kan du. Orsaken till att just du inte har något arbete är du själv, du kan bli bättre på att sälja in dig själv, du måste skriva bättre CV och du måste vara framme. Det strukturella i arbetsförmedling har försvunnit och ersatts av en ideologisk föreställning som bidrar till att få människan känna skam. Och det är ett problem, på många nivåer. Detta leder in till det som Paulsen kallar ”Funktionell dumhet”. Det handlar om att du är så uppfylld av att behålla ditt arbete att du begränsar din reflektion att rättfärdiga ditt arbete. Du ”väljer” att bara vara positiv och mer eller mindre mekaniskt utföra dina uppgifter utan att låta dem utveckla dig. Det handlar fundamentalt om vad vi väljer eller inte väljer att reflektera över. Den som bara lyder – får saker gjorda utan att fråga varför – är den som är lyckad, den gör karriär och behåller sitt arbete medans den som inte kan bortse från sin integritet anses besvärlig och måste kväsas. 

Mosskin refererar hur Emma blir lite smått förälskad i en arbetskamrat med hur man i arbetet kan känna sån samhörighet med de man jobbar nära att den förväxlas med kärlekskänslor. Ju större roll vi låter arbetet spela i våra liv, desto mer kommer arbetet påverka de vi ärnuranflr arbetet.  Människors liv utspelar sig till stor del på arbetsplatsen och ett sätt att göra arbetet roligare är ju också att flirta eller i alla fall fördjupa arbetsrelationerna. Man gör saker på arbetsplatsen som ger mening – när arbetet i sig inte ger mening. 

När anställda och arbetsgivare/företag inte längre bygger upp ömsesidig förtroende och identifikation så flyttar disciplineneringen utanför anställningen och staten tar över. Man blir, när man hamnar i arbetslinjen, väldigt ensam – ytan sammanhang och med endast sig själv att reflektera mot. Idag, menar alla tre på scenen, är till och med facket som skall vara ett sammanhållande och inbjudande organ ett tecken på ifall du är med eller inte. Ifall du har arbete eller står utanför. Med ökade korttidsanställningar och osäkra villkor då upplöses relationen mellan individ och anställande företag än mer och vi har inte längre förtroende för varandra och arbetar inte mot gemensamma långsiktiga mål som skulle kunna gynna båda sidor. 

Prekariatet påverkar inte bara individen utan också bemötandet av individen som får svårt att skapa relationer eller skaffa sig varaktiga kunskaper där den av andra behandlas som en som snart skall försvinna.  Man orkar inte ta till sig individen och lära känna denna när den bara är en i raden av de som snart går vidare, försvinner. 

Egentligen så sades det så mycket mer intressant den här kvällen och jag kan tyvärr inte återge känslan fullt ut. Jag hade inte läst någon av böckerna men varit intresserad av dem bägge. Nu skall jag lösa dem så snart jag kan och jag hoppas innerligt att böckernas tema lyfts. Det är rent ut sagt äckligt hur arbetsklimatet är just nu. 

Elise Karlsson – Linjen 

Adlibris

Bokus

CDON

Roland Paulsen – Vi bara lyder

Adlibris

Bokus

CDON

Kampen fortsätter. Befrielsen är NÄRA. 

Ikväll var jag på releasefest av Maria Svelands nya roman Befrielsen och vilken kväll. Sveland är en författare i min smak, en författare med tanke kring vad hon skriver och delar med sig av. Jag har alltid gillat hennes reportagenära böcker mer än hennes romaner men när hon presenterar Befrielsen blir jag såld.  

 

Förläggare och nära vän Moa Elf Karlén var taggad till tusen och kvällen bjöd på en tematik som gjorde mig taggad till tusen – releasefest när den är som bäst! 

Sveland berättar att boken kom till henne från Örebromannen som under några år härjade i Örebro, Svelands uppväxtstad. Sveland hälsade på i hemstaden och märkte hur våldtäktsmannens dåd påverkade hur kvinnorna där levde sina liv. Det, i kombination med Svelands bakgrund i reportage kring sexuellt våld skapade en frågeställning hos henne där hon undrade hur det skulle vara ifall feminister i likhet med andra ideologier fick nog av forskning och demonstrationer och gick till våld och attack. Befrielsen handlar om en stad där kvinnor , i likhet med Örebro, lever i skräck för en gäckande våldtäktsman. Men så bildar några kvinnor en antiterrorgrupp som svarar med våld – grupperingen Befrielsen är en uppslutning kvinnor som aktivt gör motstånd genom att misshandla män – män lika oskyldiga som de kvinnor som våldtags – tills dess att våldtäktsmannen slutar. 

Sveland tror inte att män av naturen är mer våldsamma än kvinnor men vill med Befrielsen utforska vad som händer när kvinnor lever ut sin våldsamma sida och genom våld ger igen. Hon låter huvudkaraktären i boken, Helena, vara en väldigt vanlig duktig flicka med inrutat liv och låter bägaren rinna över – gör Helena till en hämnande aktör. Jag kan bara hoppas att historien nu är välberättad då jag kan skicka boken vidare och med fördel diskutera innehållet. 

Kvällen fortsatte med uppträde av Tiffany Kronlöf och Guldfittorna. Girl Power och superhärlig stämmning!  

 

Adlibris

Bokus

CDON

Tänk vad pocket är bra …

Inför sommarsläppet av sex storsäljare till pocket så bjöd pocketförlagen in till lite promotion.   

Louise Boije af Gennäs – Folk av främmande stam
Katerina Janouch – Blodssystrar

Emelie Schepp – Märkta för livet

Anders De La Motte – MemoRanom

Jens Lapidus – VIP-rummet

Michael Mortimer (Daniel Sjölin & Jerker Virdborg) – Fossildrottningen

  De sex – eller sju för en pseudonym står för två författare – författarna var på plats och fick alla ge sin syn på pocket som företeelse, ur ett författarperspektiv. 

Både Louise och Katerina nämnde pocketformatets vikt för demokratin. Det billigare formatet ger större chans till att fler skall kunna köpa och läsa, man når ekonomiskt en större målgrupp. Men pocketformatet och priset gör förhoppningsvis också att vi skall kunna välja fel, chansa, utan att ruinera sig. Alla skall kunna unna sig, billigt och lättillgängligt. 
Jens berättar om när Snabba cash blev pocket och nådde nya läsgrupper och sålde massor! Omslaget till snabba cash gjordes om inför pocketlanseringen och andades – säger Jens – ”vibb” men också formatet ledde till en rushen. 
Emelie gav själv ut sin bok (en framgångssaga!) och valde då formatet pocket för att nå en större kundkrets redan från början. Pocketformatet blev billigare både för författarens som egenförläggare  men också för kunden. 
Anders spann vidare på Jens teorier om nya omslag för nya upplagor och berättade om hur han utomlands lanserats direkt på pocket och ibland inte förstått hur man tänkt vid formgivning men fått återkopplat vad som funkar i olika länder och format.  

 

Daniel och Jerker har båda räknats som två lite finlitterära författare som med pseudonymen Mortimer blivit kommersiella. De skojar om att skita ned sig men också om lättnaden att kunna ”Go beserk”. Med en pseudonym var det befriande och roligt att skriva utan ett arv eller förväntningar.  De tänkte inte kommersiellt men visst genre. De ville fram vetenskapen i fiktionen i en 6-bands utgåva av en enda berättelse. En berättelse som redan från början är sagd komma ut i flera böcker är naturligtvis billigare att införskaffa i pocket. 
Faktum är att Lousie blev först refuserad och tipsad att ”blanda inte litteratur och politik”. Sedan utgavs hennes manus i pocket direkt och sålde en masse. Lyckokast! 
Katerina spinner vidare på det här hur mycket lättare det är att sälja pocket, priset och formatet gör att det är lätt för kunden att unna sig. Därför skall pocketarna inte ses som dåligt utan som en väg att nå ut. Anders menar liksom Katerina att pocketen som mindre högtravande gör det lättare för läsaren att närma sig författaren, både rent formatnässigt men också som person. Formatet tonar ned den ibland glorifiering av författaren som läsaren kan göra. Samtidigt är det pocketen som  det också pocketen som författaren oftast ser ute, när läsaren tar med sig den på flyg och tåg. 

 

Vårsommarens böcker hos Rabén & Sjögren

Rabén & Sjögren bjöd in till barnboksfrukost och presenterade fem av vårsommarens böcker.  

 

Ulf Stark kommer med en uppföljare till Jul i Stora Skogen som passande nog heter Sommar i Stora Skogen. Det är Eva Eriksson som illustrerat och boken verkar så där härligt mysig som man vill ha det. Stark poängterar att det inte bara är mys och gull även om känslan kärlek är ganska central i boken. Tomten vi följer är återigen Vrese som likt sitt namn kan uppfattas lite vresig eller vrång, precis som svenska tomtar som till skillnad från Coca-Cola-tomten inte alltid är så snäll på ytan men som har ett stort hjärta både för natur och djur. Boken är skriven för högläsning och Stark säljer in den till den vuxna publiken som en korsning mellan Victor Rydberg och Shakespeare. Skämt åsido så har han faktiskt inspirerats av En midsommarnattsdröm.  

 Anna Ribbing och Mia Nilsson har även de samarbetat tidigare, med ordböcker för barn. Den här gången ger dig sig på ett främmande språk i Engelska bildordboken. Idag, menar Ribbing, träffar vi på engelskan väldigt tidigt även i Sverige och det kan vara kul både för barn och vuxna att orientera sig lite i språket. Precis som tidigare är illustrationerna just bildord, Nilsson lyckas förträffligt att fånga essensen av ordet. Båda skaparna menar dock att med ett främmande språk så har utmaningarna varit större och ordlekarna den här gången är inte lika sofistikerade men boken är fortfarande jättebra för ”lek som ingång”.  

Antologierna Bara för dig på Lågstadiet och Bara för dig på Mellanstadiet är rykande färska, inte ens släppta. Idén till de båda böckerna kom från uttalandet av en av Rabén & Sjögrens författare, Sofia Nordin, när hon undrade varför alla klagade på helvetestiden i högstadiet när det var mellanstadiet som var värst. På förlaget kände man igen sig och skapade en arbetsgrupp som listade personer de ville ta del av deras tankar om just mellanstadiet. Arbetet resulterade i två antologier, Låg- och Mellanstadiet och en rad författare och illustratörer. Endast antologin om Lågstadiet är illustrerad men innehåller dessutom en serie. Av texterna i de båda böckerna behandlar förvånadsvis få själva skolgången utan mer om livet runtomkring och tankarna man hade i den ålderns. Det är mycket känslor, både ljusa och mörka även om Mellanstadie-tiden är lite djupare, allvarligare.  
Smilla Luuk. Vilken tjej! Jag har hört henne prata om förra boken och idag var jag lika imponerad. Hon intar scenen och gör den till sin. Hon är tydlig och inlevelsefull och har liksom en förmåga att fånga lyssnaren med anekdoter. Idag berättade hon att inspirationen till bloggen som ligger bakom både Smilla bakar glutenfritt och nu Smilla lagar glutenfritt var filmen Julia och Julie. En annan sak som imponerar med Smilla är att hon inte bara promotar sin bok fantastiskt – hon skapar faktiskt alla recept själv. Som glutenintolerant matälskare tar hon tjuren i hornen och provar sig fram. Hon testar och misslyckas och testar igen. Tills hon hittar nåt som funkar och då delar hon med sig! Det skall gå att leva som glutenintolerant och ändå äta gott! Som i förra boken så varvas recepten med små faktarutor och tips på hur man gör lovet lättare – och roligare – för glutenintoleranta (barn).  Vem vill äta torrt smaklöst specialknäcke när de andra äter tårta eller provar nya trender. Klart även glutenintoleranta skall ha fredagsmys med tacos.  

Moa Eriksson Sandberg kommer i nu i vår ut med sin mest sparsmakade roman. Hon beskriver den själv som icke-traditionell berättelse, närmare poetisk. Paris, Lola & jag handlar om Josefin som åker med bästisen Lola och hennes mamma till Paris. Paris för två trettonåringar är oerhört romantiskt och känslan av att bli sedd och uppskattad gör att flickorna lever ut och gör saker de kanske aldrig skulle komma på att göra hemma. Samtidigt som det handlar om flickor i gränslandet till vuxen så är det en frigörelseprocess och hitta sig själv. Hemma är Josefins mamma höggravid och nyförälskad i en ny man. Josefin njuter av Paris men har samtidigt en känsla av att hamna utanför och inte vara i centrum.  

Morgonens känsligaste presentation stod Lina Stoltz för när hon berättade att hennes nyaste ungdomsroman Du föll och jag för dig faktiskt bygger på sanna karaktärer. Jakob som i boken är en kille som är farligt nära på glid om inte redan där finns på riktigt. Den här berättelsen var egentligen en av Stoltz första men hon har skrivit på och om den länge och i flera versioner. Nu är den klar och hon delar den med oss läsare. Frida förälskar sig i Jakob som är hennes totala motsats. Hela berättelsen blir en ifrågasättning  för Frida. Hur kan man gilla någon som gör saker man är emot? Och vem är man själv som gillar en sån person och är tillsammans med honom. Vad är moral och var går gränsen mellan en själv och sina känslor?