Se dig inte om

Anne Cassidys Se dig inte om är en fristående fortsättning på En andra chans och båda böckerna handlar om barn som mördar. Om ett barn som mördat, ett barn som nu är vuxet och hur det här vuxna barnet nu interagerar med samhället. 

Jag älskade Ohörda rop, boken om Mary Bell liksom filmen Boy A och frossar i brottsfallssidor som Flashback men är inte med på lynchningar av fd brottslingar som nu försöker återanpassa sig till samhället. Och det är den här problematiken som Cassidy tar upp i sina böcker. Det är oerhört tragiskt när barn mördar, ett barn har inte samma förståelse som vi kräver av en vuxen person. Kan vi då förlåta ett barn som mördat och anta att den vård barnet fått gör barnet till en vuxen person som inte mördar? 

Jag har inte (ännu) läst En andra chans men uppfattar att boken handlade om hur Jennifer (barnmöderskan) ”släpps ut” under alias och försöker sig på ett ”normalt” liv. Naturligtvis är intresset för Jennifer högt och media gör mycket för att komma henne nära och tänker inte på konsekvenserna för den vuxne Jennifer. Samtidigt så får läsaren ta del av det brott som Jennifer begick – så läsaren kommer verkligen Jennifer nära och det är väl det som är Cassidys tanke. Att man skall förstå att det var ett barn som handlade och att barnet idag inte är ett barn.  

 Se dig inte om behandlar samma tematik men nu är fokus mer på Jennifers insikt. Hon är efter första boken än en gång ”utsläppt” med ny alias och nytt liv. Jennifer brottas nu inte bara med att återgå till samhället utan med sina egen bearbetning av vad hon gjort och hur det alltid kommer följa med henne, alias eller inte. Tillbakablickar på tiden kring brottet finns här också men nu handlar det mycket om hur Jennifers omgivning såg ut. Läsaren får sig en tankeställare ifall man kan anklaga ett barn som mördar för brottet utan att se till barnets uppsåt. Jennifer har varit under vård ett antal år och ”sonat” sitt brott men återanpassning av vad som föranledde mordet har ingen rett ut eller rehabiliterat. 

Cassidy skriver väldigt karaktärsnära, genom hela boken känner jag att jag är med Jennifer och delar hennes känslor. Jennifer må vara vuxen och hon lever ett vuxet liv med fyllor och lösa förbindelser, ganska öppet för att vara en ungdomsbok. Samtidigt är Jennifers känslor och handlingar tämligen enkla och jag vet inte om det är anpassat till målgruppen ungdom eller ifall det är ett karaktärsdrag för Jennifer – ett barn som vuxit upp på institution och inte har vardagen sen barnsben som vi andra. Översättningen flyter inte helt hundra den heller men allt som allt är det en bok som faller sensationsfrossare som mig i smaken. Fiktivt brott och gärningsman men jättebra frågeställningar om skuld, skam och förlåtelse. 

Adlibris

Bokus 

CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s