Bokcirkel: Förtvivlade människor 

Förra veckan deltog jag i Sturebibliotekets bokcirkel kring Förtvivlade människor av Paula Fox. Liksom Stoner fick boken ett plötsligt uppsving, en andra chans, ifjol då bla Franzen ”återupptäckte” berättelsen. Fox beskrivs på många ställen som en författare för författare, att hennes sparsmakade språk och ämnen tilltalade en mindre skara än den stora läsande massan. Just det superprecisa språket var något vi i bokcirkeln tog upp. Själv tyckte jag att det ibland var närmast stolpigt och jag tänkte att det berodde på ”hur man skrev på den tiden”. Kanske är det så, att även det skriftliga språket och litteraturen har ett mer alldagligt flöde nu. Men jag kunde, liksom de andra, se hur författaren skalar av allt omkring och låter varje ord vara väl avvägt. Det fanns de i cirkeln som hade önskat mer karaktärsbeskrivningar men trots stolpigheten så tyckte nog jag personligen att Fox trots allt ger väldigt tydliga karaktärer, nästan att de ställs på sin spets, de kan inte anses tvetydiga eller mångbottnade utan representerar en karaktär, ett ställningstagande. 

Det avskalade språket gjorde att det beskrivna ofta tar en ironisk ton som ändå är mitt i prick.  

 

Huvudpersonen måste vara Sophie, kvinnan i ett par där läsaren under knappa fyra dagar tar del av parets vardagshändelser. Sophie och Otto Bentwood är ett intellektuellt par i sjuttiotalets New York. Dagens åldrade hipster, de är så rätt man bara kan bli, de är strax över fyrtio, utan barn och kan unna sig livets goda. Samtidigt så är de så himla medvetna och allt de gör syftar till att visa på vem de är. De tycks inte ha något egentligt liv eller egen vilja, istället är status och hur man ses av andra det viktiga. Och det är i detta vi kan börja ana karaktärsdragen. För trots vi upplevde Sophie och Otto som viljelösa så anar vi en desperation hos Sophie, hon reflekterar allt mer över Otto och hans (undertryckta) åsikter. Hon tycks sväva fram i vardagen, blasé och sysslolös men trots detta tolkar vi in en önskan om mening från Sophies håll. Otto å andra sidan upplevde vi som mannen som har uppnått vad han önskat och inte har några mål kvar i livet, varför han blir missnöjd och uttråkad och börjar visa sidor som Sophie inte känner igen hos honom. Har Otto ändrats eller är det bara att han av överlevnadsinstinkt tagit sig nya värderingar, för att fortsätta utvecklas. 

Handlingen i boken sträcker sig tidsmässigt från fredag kväll till måndag eftermiddag och drivs framåt av det kattbett Sophie får när hon matar en till synes vild och hemlös katt. Anfallet av en katt som hon matat och brytt sig om chockar Sophie men det värsta är att bettet verkar bli infekterat – eller det är inte så obetydligt som Sophie vill göra det till. Snart befarar man rabies och utvecklingen av bettet och Sophies hand symboliserar hennes ångest. Det går så långt att hon i det närmaste önskar hon får rabies så att händelsen inte var av obetydelse och sjukdomen skulle ge henne något att fokusera på. 

Boken är tunn men osar av 

  • konflikter 
  • oro och
  • kaos

Detta genom hela spektrat från personligt – Sophie vill inte låtsas om att bettet gör ont och blir irriterad när omgivningen bryr sig, hon oroar sig för vad som skall hända med katten ifall den har rabies och det går inte få tag på en läkare för diagnos under helgen – till samhällskritik – området Bentwood bor i är allt mer genitrifierat och man går från 60-talets sköna inkluderande till 70-talets materiella livsstil och hela samhället är rörigt, vilket inte minst uttrycks i karaktärernas reflektioner över hur skräpigt det är, överallt. 

 

En lite rolig grej är att jag strax innan jag läste boken såg filmen While we’re young och när jag läste Förtvivlade människor var jag övertygad om att den låg som grund för filmens manus. Det har jag dock inte funnit några belägg för men trots att filmen tar upp dagens skillnader på generationer och mycket i relation till tekniken (och sociala medier) så är temat genuint versus ytligt centralt. Och det är vad jag känner är bokens bäring också. Hur hade Sophie och Otto positionerat sig idag? Och vad är livets mening? Som en bokcirkeldeltagare så precis och bokstavligt (läs boken!) uttryckte det 

Livet är en blöt fläck på väggen. 

Adlibris

Bokus

CDON

    Annonser

    Kommentera

    Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

    WordPress.com Logo

    Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

    Twitter-bild

    Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

    Facebook-foto

    Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

    Google+ photo

    Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

    Ansluter till %s