Djupa Ro

Lisa Bjärbos nya bok Djupa Ro ligger bra till i gissningarna inför Augustnomineringarna och det med rätta. Det här är en riktigt riktigt bra bok. Den handlar om fyra ungdomar som återvänder till sin hemort när den femte i gänget, Jonathan som stannade kvar, plötsligt går bort. 

Det handlar om sorg och saknad, om hur outhärdligt svårt det är att mista någon och hur att plötsligt mista någon gör att det är så lätt att skuldbelägga sig själv och undra hur man skulle handlat om man vetat att det var sista gången. Ingen sorg är svårare än någon annan men det som händer vid plötslig bortgång är att det inte finns någon tid innan och alla känslor kommer på samma gång. Bjärbo fångar de här känslorna och presenterar dem med känsla, det här är ingen bok man läser offentligt, för gråta kommer man att göra. 

 Jag vet att det inte borde vara något speciellt men jag är ändå glad att Bjärbo låter oss följa en av killarna i gänget, David, och låter honom vara känslig. 

Efter studenten så valde Davids (outtalade) kärlek att flytta till Uppsala och plugga, David och Ludde drog till Norge för att rensa fisk och spara till en episk roadtripp i USA och Paula var redan på resa, i Asien. Jonathan som blev kvar och nu inte längre finns visar sig vara ett år yngre och hade alltså ett år kvar i skolan så helt självvalt var det inte att stanna kvar men den bild vi läsare får av Jonathan visar på en kille smart och trygg i sig själv men utan vidare drömmar. Nu när vännerna återvänder hem för begravningen så umgås de och talar minnen och börjar fundera på ifall Jonathan var nöjd med livet. Och funderingarna påverkar dem själva och sina individuella val i livet.  

 Det handlar om att växa upp och att hitta sig själv och göra aktiva val i livet. Och att leva livet. 

Vännerna söker tröst hos varandra och delar så mycket, så många minnen. Samtidigt har den här perioden de varit ifrån varandra och ifrån det sammanhang de utgjordeen konstellation på ett ställe – redan smugit in förändringar i dem och deras sätt mot varandra. Det blir aldrig detsamma utan Jonathan men det blir aldrig detsamma oavsett. 

Bjärbo har skildrat så himla fin vänskap i den  här boken och så himla fint om hur det är att växa upp och frigöra sig från sin barndom.  

Vissa böcker är bara sådär, inte speciellt tjocka eller svåra att läsa men innehåller så mycket. Det här är en sån bok, den innehåller ett gäng på fem personer, en person som dör, föräldrar, småstad, växa upp, vänskap och allt är så fint presenterat att jag inte saknar något. Otroligt att författare lyckas med att skriva in så mycket känslor på så lite papper.  Den här boken berörde mig djupt och kanske mest av allt för det där som händer i livet, i boken finns döden centralt men berättelsen är så mycket mer. 

Adlibris

Bokus

CDON

Annonser

2 thoughts on “Djupa Ro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s