Andrei Codrescu på Stockolm Literature 

 

Martina Lowden, själv en exprimentiell författare fick turen att samtala med Andrei Codrescu på Stockholm Literature idag. Jag hade turen att få en biljett av 2244 som precis gett ut Codrescus bok Bibliograv som behandlar den fysiska bokens varande. Boken är skriven som en slags biografi där Codrescus liv framgår i fotnoterna (som är omfångsrika) men författaren själv säger verket är en autobiografi i digitalt skrivande. På Lowdens inledande fråga ifall böckerna är på väg att dö ut så svarar han med glimten i ögat att ja, dessa containrar av text tar kol på oss, vi måste hitta lättare sätt att hantera litteraturen. För även om boken som fysisk atrtefakt kanske inte har någon framtid så tror Codrescu på litteraturens framtid men menar att vi måste förhålla oss till tekniken och omfamna digitaliseringen. 
Det är ett roligt samtal som förs fram av en genuint nyfiken och lyssnande Lowden. Codrescu berättar om sitt första försök att skriva på maskin, vännens maskin i vännens bostad – som avbröts pga vännens väninna som kom på besök och fick Codrescu ur fattningen. Han berättar om när han efter ett framträdande fick frågan ifall internet påverkat hans skrivande kaxigt svarat han påverkar internet – och hur han faktiskt nu i efterhand tror det är sant. Han berättar om hur han redan på 70-talet hittade annorlunda sätt att sprida sina åsikter när han skrev poesi på unga flickors armar. Om hur digitaliseringen faktiskt är miljövänlig men också jämlik där han kör en anekdot om bokhandlaren som inte trodde  kvinnor  kunde hantera de tunga böckerna. Och om hur hans bok hanterar tekniken och digitaliseringen av böcker men också arkiv och bibliotek. När de första ordbehandlarna och datorerna kom varnade stora med lite minne, de programspråk dom möjliggjorde processering då är idag utdöda. Borde vi arkivera även dessa maskinnära språk så att de finns kvar – som en del av vår (litteratur-)historia? 

Det är skönt att ha Lowden där på sin sida, någon som fortfarande lovprisar den fysiska boken och som avslutande fråga ställer hon den om bokens varande som konstnärlig artefakt. Och visst kan Codrescu se att vi människor vill behålla de förmåner som en fysisk bok utgör; lukten och känslan av en bok i handen. Eller för all del, som konst. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s