Northanger Abbey

Jag har varit lite anti mot Jane Austen utan att ha läst hennes böcker. Jag baserar mitt anti på de filmatiseringar som gjorts på hennes böcker där jag tyckt att de inte alls varit speciellt feministiska, inte ens med tanke på den tid som rådde. Så jag har inte gillat, förutom Emma, som jag tyckte var rätt kul men ändå tjej som väntar på mannen i sitt liv. 

Så när vi fick den nya klassiker-fyran från Bonniers och Jane Austens Northanger Abbey var en av böckerna var jag inte så hågad. Tur då att jag har #rödvinsbokcirkeln som får mig att läsa böcker jag annars lagt längst ned i läsa-högen. För jag blev positivt överraskad! Austen är otroligt ironisk och vass. Hon gömmer sin kritik mot samhällsnormerna i roliga karaktärer och små missöden som framstår som livsavgörande. 

Catherine i boken är en ung kvinna som får chansen att följa med till Bath en säsong. Catherine har varit en pojkflicka och vuxit upp på landet så hon kan inte de sociala spelet och hon sveps med av nya bekantskapen Isabella. I förordet så jämför Amanda Svensson Catherine med Anne på Grönkulla och reflekterar över att Austen levde 100 år före L.M. Montgomery och jag får också den känslan  kånslan av att Catherine är en ung kvinna med huvudet i det blå som vill alla väl men som så hemskt hemskt gärna vill leva sitt liv som en roman. Nu diskuterar man förvisso benämningen roman i boken och det är underbart att Austen, som kvinnlig författare och läsare, knäpper kännarna på näsan. Läsa gör man för att man gillar det, det finns ingen ”fin” litteratur eller ”ful” litteratur.  

 

I cirkeln gick vi från älskade boken (Heléne), över så positivt överraskad (jag), till rätt tråkig (Maria). Det gjorde att vi kunde diskutera olika saker och jag håller med Maria om att ”baksidebeskrivningen” av boken ger bild av en helt annan bok och när den saluförs som lite goth är man helt ute och cyklar. Boken sägs vara en av Austens första men gavs ut postumt. Sånt får en alltid att undra lite, vill man klämma ur det sista av ett namn eller är det ett verk som står sig? Kanske var ironin nedskruvad i de senare böckerna och det är därför jag inte uppskattat filmerna? Som författare är Austen närvarande i hela boken och är rösten som för oss framåt, Austen låter Catherine vara naiv och det funkar utan att man som läsare förtvivlas över huvudpersonen. Just för att man känner att Austen använder Catherine för att förmedla något. Jag är mycket glad över att man valde detta något mindre kända verk av Austen för den brittiska klassiker-fyran. 

Adlibris

Bokus

CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s