Mannen mellan väggarna 

Jag var så himla pepp på Mannen mellan väggarna av Emma Ångström att jag blev så himla besviken. Så är det ofta när man har höga förväntningar. Jag vill inte göra ned boken helt, den har en läskig underton och faktum är att jag gillar karaktärsbeskrivningarna och hur Ångström i mångt och mycket lyckas ge naturliga förklaringar. 

Men. Det är saker som inte knyts ihop. Och karaktärerna jag gillar leder ingenstans och efter att ha läst ut känns det som att större delen av boken lätt kunnat strykas och behållningen kunde blivit densamma. Och det gör mig så besviken på förlaget. Bara för att det finns nåt bra och man tänker man kan sälja boken på den läskiga idén så betyder det inte att författaren inte behöver hjälp. Jag tycker faktiskt att förlaget skall hjälpa författaren att nå nya höjder, den här boken har alltför många ”kill your darlings” kvar. Den känns som en egenutgiven bok där författaren verkligen är nöjd och det finns en poäng men helheten är inte bra. 

Det är spännande att läsa om huset och hur det finns en kraft/väsen/något som betraktar de inneboende och det blir en bra backdrop i historien att läsa om de olika lägenhetsinnehavarna – men så faller det på att flera av historierna inte leder någon vart och inte heller stärker historien om det betraktande. Det finns också en berättelse om flickan Alva som flyttar med mamma och två storasystrar till huset. Alva saknar pappa och är överhuvdtaget lite … annorlunda. Hon gillar att vara för sig själv och söker mening i mormors tavlor. Hon letar efter tecken efter att ha rådgjort sin ockulta handbok. Läsaren får ta del av det ockulta och igen så rinner detta bara ut i sanden. Eller ännu värre, vissa saker Alva gör känns väldigt centrala och lämnas sedan oförklarade. Jag avskyr när man som läsare inte respekteras utan författarens känsla för vad den vill skriva går först. 

Det finns dessutom en central tråd som kan liknas vid en deckare. Förutom den här läskiga betraktaren så förvinner en kvinna från en låst lägenhet och dyker upp igen efter två veckor, återigen i en låst lägenhet, död. Och när fastighetsägaren dör så börjar den nya fastighetsägaren att mäta lägenheterna och leta efter försvunna kvm. Och Alvas pappa, var finns han egentligen? Ingen av dessa trådar klaras upp och alla antydningar eller hänvisningar blir det liksom ingenting av. Jättetrist. Och faktiskt, ganska otroligt. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s