Står dig ingen åter

Andra boken om polisen Amanda. Amanda är en bra polis men precis som i första boken är hon egensinnig och gör en hel del tveksamma saker för att skydda sig -eller främst de sina. 

I Stöld av babian hämnades hon sin syster och nu i Står dig ingen åter som utspelar sig 3-4 år senare så är hon småbarnsmamma men ändå intrasslad i den mörka sidan. Dels är hon inte helt klar med hämnden, visst hon har fått sin hämnd men blir man någonsin nöjd? Amanda vill åt topparna, hon är inte dum, hon fattar att det inte är den som säljer knarket som är den dom ser till att det finns. Samtidigt har hon sina tvillingar, sina fantastiska mörka små älsklingar. Som inte känner sin pappa. En pappa som Amanda förklarar är en semesterflirt och omöjlig att spåra. Kolleger misstänker Adnan, försvunnen [misstänkt] polismördare och efterlyst av maffian för borttappat stöldgods. 5,3 miljoner. Adnan som Amanda för 3-4 år sedan nyttjade för att komma maffian nära och Adnan som hon ofrivilligt kom alldeles för nära. 


Nu när vi träffar Amanda så arbetar hon med fall där personer fått i sig kannibaldrogen MDPV och agerat mot sina kära. Förövaren blir när ruset och psykosen gått över offret, så grova eller hemska är deras gärningar. Första gången det händer är det tragiskt, andra gången något polisen måste ta tag i och tredje en kedja av händelser. Föga förvånande är det Amandas gamla ärkefiende som troligen står bakom införandet av drogen men fallen verkar ha en annan bakgrund. 

I uppföljaren träffar vi andra karaktärer från den första boken och jag ser fram emot att få följa dem framöver. Anna Karolina skriver verkligen bra, hon får ihop historier om skitiga affärer och desperata gärningsmän men en polis som gör allt för att få finnas där för dem som behöver henne. 

Adlibris

Bokus

CDON

Annonser

Rödvinsbokcirkeln läser Simma med de drunknade

Igår möttes #rödvinsbokcirkeln för att cirkla en av kandidaterna till Bonniers bokcirklars Årets bok, Simma med de drunknade av Lars Mytting. Det här var en bok som vi inte cirklade så mycket utan mest satt och samstämmigt lovordade. För det här är en sån himla bra bok! Det skall mycket till nu ifall jag skall rösta på någon annan bok för den här har allt. Språket, karaktärerna , handlingen, tvisterna, fakta, … Allt. 

Mytting slog igenom stort nåt år sedan med faktaboken Ved. I den här boken speglas författarens kärlek och intresse till träd igenom men det blir en naturlig del i handlingen och bara sådär har jag lärt mig en massa. 

Handlingen är en nutida historia om att finna sina rötter och tillhörighet. Edvard har sedan han blivit föräldralös vid 4 års ålder vuxit upp med sina farföräldrar och främst farfar i Norge. När vi möter honom har farfar precis gått bort och hos begravningsbyrån i byn visar det sig att det i åratal har väntat en kista på farfar. En helt magnifik kista av allra bästa trä och fantastiskt hantverk. Ja, ni hör ju. Det här måste Edvard nysta i. Hans sökande tar med honom ut på en resa både fysiskt och psykiskt. Edvard, lantisen som inte ens varit i Oslo tidigare åker runt och söker svar i Europa. För svaret ligger i andra världskrigets avskyvärda behandling av Europas folk och efterdyningarna av kriget låter ingen lita på någon och samtidigt så öppnar den man minst anar armarna och för allt för den som räknats som fiende. 

Andra världskriget är en bra grund för fantastiska historier med alla konstellationer som fanns och jag är mycket imponerad av hur känslosamt men ändå lättillgängligt Mytting skriver. Och hur han lämnar ledtrådar och hur han fullständigt knyter ihop säcken. Vilka öden, vilka sorger och ändå, vilken kärlek. Vackert. 

Adlibris

Bokus

CDON

Hundarna på huvudgatan

Det här är en bok som jag läste med konstant magknip. För jag läser den som att huvudpersonen vi följer så hemskt gärna vill tro på något, vara delaktig i och bidra till något men som blir sviken och besviken. 

I Hundarna på huvudgatan av Elin Grelsson Almestad så möter läsaren Johanna under nedslag i hennes uppväxt, första arbete, studier och arbete. Johanna växer upp i norra Sverige i en bruksort där arbetartraditionen är stark och hennes pappa är framgångsrikt kommunalråd med socialistiskt hjärta. Hennes mormor introducerar Johanna till kyrkan och tron. Johanna är en vän flicka, kanske växer hon upp i en skyddad värld, för hon har svårt att förstå sig på och ta motgångar. Egentligen är det synd att säga så, jag vill inte att vi skall behöva rustas att möta människor som ljuger eller skor sig på andra men Johanna är med sin blinda tro på vad som är rätt oerhört utsatt i vårt samhälle. Efter uppväxt och erfarenhet från städjobb på hotell, arbetarklass helt i linje med vad hennes pappa talar sig varm om ruckas hennes grundvalar helt när pappan blir anklagad för förskingring. Allt hon trott på faller isär. Johanna har behov av att tro på något större än sig själv och söker sig till religionen. Hon läser till präst och prästvigs, hon har funnit något att tro och leva efter. 

Men livet är inte lätt. Johannas engagemang och öppenhet irriterar många och det gnisslar i arbetsrelationerna. Hon söker kärleken men ger upp den första för tron och i nästa blir hon den andra kvinnan. Den som lever på hoppet och tron att partnern är ärlig. 

Eftersom Johanna är så oskyldig i sina tankar så tycker jag så synd om henne. Världen och livet behandlar henne så tufft just för att hon inte har några orimliga krav och därför inte kan förstå varför allt går henne emot. 

Jag vill att Johanna skall få känna sig del av något hon tror på och få vara lycklig. Kanske har jag för stora krav. Kanske räcker det med att Johanna inte ger upp och att hon inte är olycklig (jag kan inte gå med på att hon finner lyckan i det lilla, hon förtjänar mer). Boken är en tankeställare tycker jag. Men jobbig. 

Adlibris

Bokus

CDON

Skymningsflickan

Jag gillar Katarina Wennstams böcker som tar upp ständigt aktuella ämnen och jag gillar den senaste, Skymningsflickan, som behandlar såväl grooming som skolskjutningar och privatiseringen av skolor (min tolkning det där sista). Jag önskar att de karaktärer som vi följer i Wennstams böcker var de enda i vårt rättsväsende men det är lite av grejen med hennes böcker, det är minsann inte lätt att göra det rätta när det rätta har så många aspekter. Här handlar det om en granne till Charlotta Lugn, kommisarien som vi tidigare mött. Grannen är en ung kvinna som mår oerhört dåligt. Vad hon har varit med om lyckas Lugn få ur henne efter att ha visat genuint intresse. Inte bara har flickan blivit sexuellt utnyttjad, även hennes vän blev det och de bliv svikna av rättsväsendet och ingen av dem hanterade situationen särskilt väl (tacka för det!). 

Lugn kan inte släppa kvinnan och hennes berättelse, hon kontaktar Shirin Sundin och de beslutar sig för att göra något, de undersöker ifall åtalet kan öppnas igen. Här kommer fram mer och mer detaljer och det är inte bara jag som skakar på huvudet, även Lugn och Sundin förfaras av hur saker gått till och hur lätt det är att offret blir straffat, eller förbisett. Vi möter också mannen som utsatte kvinnorna för övergrepp. En läkare med god resumé och kärleksfull ansvarstagande familjefar. 

Så skolan, Lugns granne fixar inte skolan längre men hon har fortfarande anknytningar till skolan genom vänner, varav en, Ludvig, också mår jäkligt dåligt och vill hämnas. Rejält. Det sker också ett mord på skolan och rektorn gör allt för att tysta ned ryktena som bildas runt händelserna. Här brottas hon mot föräldrar som är oerhört krävande och trångsynta samt om skolans goda rykte, utan rykte, färre elever och lägre skolpeng. 

Under detta så har Lugn sina egna problem att ta itu med och Sundin upplever baksidan av sin tidigare skilsmässa och hur olika hon och älskaren Stig ser på deras ”öppna” förhållande. Vi introduceras också för en reporter (tror jag, har inget minne av henne tidigare) som vi nog kommer att få lära känna bättre i kommande berättelser. 

Boken slutar inte direkt i en cliff hanger men jag gissar att nästa bok kommer handla än mer om skolors tendens att tysta ned problem och få främst drogproblem. Men det är en gissning. Jag hoppas vi fortsätter följa Sundin och att hon får balans på sitt privatliv. 

Adlibris

Bokus

CDON

Chris Kraus på Kulturhuset

Chris Kraus läser ur I Love Dick innan samtalet med Ida Linde.

Igår hade Kulturhuset i Stockholm internationell författarscen med besök av Chris Kraus. Kraus är aktuell i Sverige med nyöversatta I Love Dick och snart kommer också boken Summer of Hate på svenska. I Love Dick kom ut i slutet av nittiotalet men fick just då inte det genomslag som den senare fått och kommer alltså först nu på svenska. 

Boken är en berättelse eller en brevnovell om en besatthet. Kraus hymlar inte med att den är självbiografisk, hon är i grunden konstnär och uttryckssättet litterär framställning var inget hon arbetade med men så hände det här med Dick och besattheten övergick i ett projekt som hon alltså valde att redovisa genom en bok. 

Eftersom Kraus inte främst ser sig som en författare utan som konstnär så blev det ett samtal som kretsade kring framställning men utan de vanliga beröringspunkterna vid litteratursamtal – Kraus ställer sig om än inte frågande så oförstående kring karaktärsbeskrivningar och skrivprocess. Hon är en av ägarna och medarbetarna för ett förlag och har arbetat med redigering och editering men hennes grund som konstnär lyser igenom. Hon är engagerad men fokus ligger mycket på mottagandet och inte formen. 

I Love Dick blev som sagt ett projekt och projektet är väldigt självutlämnande där Chris tar med läsaren på en resa där många vill lägga in ett feministiskt uppvaknande. Chris själv menar att vid tidpunkten för boken så var genus väldigt intressant men idag så tycker Chris att klassfrågan är både större och viktigare. Och, menar hon, man kan läsa boken ur det perspektivet också. 

Chris Kraus var extremt mån om att publiken skulle känna sig delaktig. Hon hade också lite svårt att höra i den stora lokalen med mikrofoner och trots att frågorna upprepades blev det ibland missförstånd, vilket ledde till skratt och uppsluppenhet.


Jag upplevde samtalet som kanske inte så djupt men väldigt ärligt. Och avslappnat. Kraus var mycket mån om att vara publiken till lags och idag fredag kommer hon att hålla en öppen föreläsning på universitetet. Jag har inte möjlighet att gå men tror att det tillfället kommer att visa mer av hennes personlighet och jag tror absolut att hon kommer att använda tiden till mer av diskussion än föreläsning. För Kraus ser sig nog inte som en skapare med råd utan som en processor som för en ostoppbar pågående process framåt. Hon verkar helskön. 

Vågspel

Vågspel av Ann Rosman är den den sjätte i en serie om Karin, polis i Göteborg eller närmare bestämt Marstrand. Jag har inte läst de tidigare böckerna men Rosman hanterar sina karaktärer och återblickar väl och jag blir snabbt kompis med Karin. 

Om de tidigare böckerna handlade om livet vid kusten i Marstrand så möter vi i den här boken en annan bakgrund. En båt registrerad i Marstrand hittas drivande utanför Orkneyöarna och Karin får åka dit för att nysta i vad som kan ha skett eftersom det finns spår av handgemäng på båten. Orkneyöarna är kargare än Marstrand men vackert. Man delar mycket med kustfolket på andra ställen men naturen är här mer förrädisk och svårtillgänglig. 

Prologen till boken berättar den sanna historien om fartyget HMS Hampshire som 1916 förliste vid Orkneyöarna, där den drivande båten nu återfanns. Gissa ifall Rosman återkommer till detta! Jo, ganska snart så blir varannat kapitel berättelser från 1977 års expedition att bärga skatten från skeppet. Skatten är dock inte bekräftad historia utan något Rosman tagit upp från rykten och sägner. 

Den försvunna mannen från den drivande båten var naturligtvis med på expeditionen och det är väldigt spännande. Jag älskar när man tar verkligheten och ger den lite extra. För HMS Hampshire är idag klassad med gravfrid och ryktena om skatten kommer vara obesvarade. Rosman bygger upp en historia som kan ha hänt, vi vet inte. Det är en tjock bok och många av sidorna går åt att beskriva dyktekniken som används vid djuphavsdykning. Här märker man att Rosman gjort gediget bakgrundsarbete och hennes fascination lyser igenom. Samtidigt som det är smittande intressant blir det ibland lite väl mycket. Avskräcks inte! Det är en spännande berättelse. 


Adlibris

Bokus

CDON