Lewispjäserna

Avslutande delen i Lewistrilogin är i förhållande till de tidigare två – Svarthuset och Lewismannen – inte fullt så isolerad och karg. I den här boken möter vi åter igen Finn, som nu hittat ett jobb som säkerhetsexpert, men trots han bor kvar i lilla samhället med sin Marsaili så är det en hel del interaktion med andra människor. Både i nutid och i de traditionella återblickarna till dåtid. 

Okej, som säkerhetsexpert skall Finn jaga rätt på tjuvfiskare och det myllrar inte precis av turister på egendomen han arbetar på men det finns en ödslig pub (!) som är välbesökt och vi stiftar bekantskap med Lewispjäserna som hittats i närheten och som nu årligen besöker samhället med jippo och happening. Bokens engelska titel är The chess player och det är mer metaforiskt om spelandet av schack som titeln anspelar på än om själva schackpjäserna även om en annan av bokens huvudmän snidar reliker av pjäserna. 

Den här andra bokens huvudmän är en ensling som en gång var Finns bäste vän. Vi får följa dem i tillbakablickar från deras gymnasietid där de läste på internat i en stad. Finn var ganska oskyldig men vännen Whistler utmärkte sig redan då som egensinnig och nära till ilska. Han var dessutom intelligentare än de flesta och var med i ett band. Det är det här bandet som brottshistorien kommer att handla om. Bandet började som andra band, i liten skara som alla känner varandra och med spelningar för vänner. De är duktiga och deras rykte växte – de var på väg att bli något stort med sin musik med rötter i det gamla folklorista men med en modern touch. Det går jättebra men bandet slits med vissa interna motsättningar och de är alla unga och kanske inte redo för den populäritet de väcker. Men visst, det går bra. Så försvinner den ena av bandets nyckelpersoner under en flygtur. Flygplanet och killen är som raderade från jorden. Bandet fortsätter men försvinnandet har alltid skavt hos dem. 
Nu, när Finn hamnar i bråk med Whistler och lockas ut i vildmarken så kommer de att uppleva ett naturfenomen men de kommer också i kontakt med det som hände. För de upptäcker flygplanet. Och dess passagerare, som inte dött en naturlig död… Därifrån kommer brottsberättelsen i boken. Men som Mays tidigare böcker så är det så mycket mer. Det är en berättelse om livet i det otillgängliga (även ifall jag menar att just den här berättelsen med livet på internat i stad och bandet som turnerar inte är så otillgängligt), om den religösa tron och närheten till naturen. Det är också en berättelse i nutid om män som inte kan prata om känslor och hur fejder ärvs. Och om hur det är att vara ung och osäker på vem man är och vart man är på väg. Speciellt när man kommer från Lewis och tror man vill ut i världen, vem är man då? Finn har med denna avslutande del definitivt hittat tillbaka till sina rötter även om allt inte är solsken. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s