Rödvinsbokcirkeln läser Körsbärslandet

Rödvinsbokcirkeln möttes upp på Brillo som har bästa sommarerbjudandet men 40% på alla mat, vi unnade oss ett prisvärt Barollovin och diskuterade två böcker som tyvärr ingen av dem var någon hit.  Tana Frenchs En hemlig plats hoppar jag just nu över och går över till Körsbärslandet av Dörte Hansen som jag gillade bättre.  

Det här är en debut som har slagit väl i hemlandet Tyskland. Handlingen utspelar sig på den plattyska landsbygden och det blir flera generationer vi får följa. Jag tycker att Hansen väver ihop generationerna väl men jag ritade trots det efter ett tag ett släktträd, för att hålla reda på vem som var i relation till vem och hur. Det några karaktärer att hålla reda på och i cirkeln så tyckte vi nog att en del lätt hade kunnat strykas, vi är inte säkra på vad de tillförde – förutom ytterligare ett perspektiv på ”landet vs. stan”. En del karaktärer kunde vi gärna ha läst mer om och deras komplexa bakgrund försvann någon i den ganska lättsamma berättelsen. 

Det är som en släktkrönika, under första världskriget så flyr Hildegard med sin dotter från det som kommer att bli Polen till Tyskland. Hon får husrum hos änkan Ida som väntar på sin son. Hildegard och Ida kommer aldrig bli vänner och när sonen Karl återvänder hem från fångläger i Ryssland så blir hushållet än mer dystert och komplext. Hildegards dotter Vera är navet i berättelsen och hon bor i det här huset i plattyskland – på landsbygden med körsbärsodling. Vera strävar på, utbildar sig till tandläkare och lever ensam i huset med Karl. Så kommer det sig att Veras systerdotter Anne behöver någonstans att bo med sin son Leon och de flyttar in hos Vera. 

Det finns många relationer och alla inblandade bär på en historia. Det finns dessutom en granne och en inflyttad hot shot från stan som skall prova lantlivet de lux – och vanliga bönder som kämpar för överlevnad och produktion vs. kvalitet. 

Jag trodde personligen att detta var författarens egen familjehistoria, så upplevde jag berättelsen. För den är berättande och inte så mycket handling. En del anekdoter leder ingen vart och som nämnt så var en del karaktärers enda syfte – verkade det som – att satiriskt beskriva stadsbors föreställning av det jordnära och det fria landet. 

I cirkeln tog vi upp just den här satiren som vi kunde förstå men som vi också tyckte var lite väl knäpp på näsan. Det var svart eller vitt – stadsbo med skygglappar eller lantbo som skrattade åt stadsbon. Men visst, Hansen vet vad hon skriver om. Det blir vara lite mycket, utan handling. 

Relationerna mellan karaktärerna hade med fördel kunnat fördjupas, speciellt då berättelsen trots allt verkar ge budskapet att man inte kan bestämma vilken familj man föds i men att man alltid kan skapa sig den familj man vill leva med. Också själva huset som de bor i har en stor roll i berättelsen och hur huset lever, förfaller och reser sig igen är en metafor hur personerna mår. Det finns en inskription på huset som sammanfattar det hela på plattyska:

Dit Huus is mein in dock nich mein, de no mi kummt, nennt’t ook noch sein.

Vilket betyder ”Huset är mitt och ändock inte mitt, den som kommer efter mig kallar det också sitt.”.

Adlibris

Bokus

CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s