Familjen jag hade

Här kommer ett boktips på en bok som fick mig riktigt imponerad. Det finns en historia här och den är sorglig och mäktig. Men vad som riktigt imponerade på mig är sättet den berättas på. Bill Clegg har i Familjen jag hade styckat upp berättelsen till många små stycken, nästan som noveller i sin utformning. Varje stycke har en berättare, vissa återkommer och vissa talar bara en gång. Alla stycken behandlar på något sätt en händelse eller de personer som påverkades av händelsen. Sammanlagt får jag som läsare en nyanserad bild och det, med händelsen och dess effekt blir så fint att jag gråter i slutet. 

Händelsen. Ett hus brinner med och tar med sig ett antal personer till döden. Det oerhört tragiska, de i huset förberedde sig för ett bröllop dagen efter. Brudparet omkommer med brudens far och brudens mors pojkvän. 

Kvar att berätta för oss är brudens mor, June, som också ägde huset som brann ned. June är nästan nyckelperson i berättelsen men också hennes mycket yngre pojkväns mor Lydia förekommer ofta. Så alla röster omkring, som berättar om June, om brudparet, om Lydia och hennes son som är en historia i sig. Det går inte att återge, det är riktigt riktigt bra berättat. Och alla som berättar är så mänskliga, och ödena… Läs boken! 

Adlibris

Bokus

CDON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s