Tårar i havet

Har precis läst ut Tårar i havet av Ruta Sepetys och är tagen. Vilken berättelse. I en spännande och sorglig bok får vi följa flera röster under ett par dagar. I slutet av kriget var Ostpreussen illa däran, ockuperade av tyskar men med de allierande trängande från två håll begavs sig folket ut på vägarna, på flykt. 

Vi får följa en liten grupp av personer, alla med olika bakgrund och med olika syften med flykten – ifall man kan säga så, de flydde för livet. De vill ta sig till havet och bort med båt. 

Samtidigt får vi följa en matros, en ung man som redan är på plats i hamnen dit hundratusentals flydde. Matrosen beskriver hur de går från lyxskepp som skall frakta flyktingar till överlastade båtar som liksom fraktskepp borgar människor. 

Detta är så många berättelser och det är så känsligt. Det handlar om andra världskriget och dess fasor, om krigets makt över människorna. Det handlar om att inte glömma och om att förstå men också om att lära oss och inte begå samma misstag. Det var en hemsk tid och folk som inte hjälpte varandra sökte sanning i retorik som de kanske annars inte hade tagit till sig. 

Är vi på väg mot detta igen? Författaren avslutar boken med en uppmaning att i litteraturen hitta historien och lära sig av den. Låta litteraturen och de historiska romanerna vara överlevarnas röst när de överlevande inte längre finns. 

Adlibris

Bokus

CDON 

Annonser

One thought on “Tårar i havet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s