Nuckan

En önskan att reclaima ordet och en friköpning på samma gång. Låter jätteintressant och har till och med en litteraturlista som refereras till.

Borde passa mig som levt ensam i nästan hela mitt vuxna liv och är över 40 år. Men så blev det inte. Jag var aldrig ofrivilligt ensam som beskrivs i boken. Det blir nästan lite jobbigt att läsa om och om igen hur ofrivilligt det var, trots jag vet det inte hjälper vill jag säga ”skärp dig” till författaren och ”skaffa dig ett liv”.

Jag förstår inte riktigt vad det är författaren vill reclaima här och jag tycker inte boken får det avslut som den ger sken av. Och är nucka verkligen ett skällsord idag, författaren är lite inne på det själv, att dagens relationer inte är så som de en gång såg ut.

Jag tycker snarare att den där ensamtiden gjort det svårt att vara två, från att ha gjort precis vad jag vill när jag vill så måste jag kompromissa och anpassa mig. Ensamheten var aldrig jobbig för mig, vad var jag då? Var jag ingen nucka? Jag stämmer ju annars in på definitionen. Nä, som nucka blev jag besviken på denna bok.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s