En viktig bok: Adua av Igiaba Scego

Igår fick vi ta del av hela tre böcker som fick Agnes att känna, vilket för henne definierar  #enviktigbok

7 december och min tur att presentera en viktig bok. Jag visste på en gång vilken bok jag ville ta med när bloggstafetten kom på tal, Igiaba Scegos Adua. Detta trots att jag då ännu inte hade läst boken. 

Jag var däremot och lyssnade på Igiaba Scego när hon besökte Stockholm och Books & Dreams i början av oktober. Där fascinerades jag av hur hon ville ge flyktingar en röst och hur hon ville lyfta hur koloniseringen [av Afrika] än idag ger efterskalv och hur de som flyr idag flyr till länder som en gång tog deras land.

Det är en bok med flera berättelser. Vi träffar Adua som på 70-talet tog sig till Italien från Somalien och som sveks och utnyttjades som unga kvinnliga flyktingar ofta görs. 

Hon blev kvar i Italien och vi tar del av hennes liv idag när hon ställer upp på äktenskap med en mycket yngre man, en flykting ilandstigen på Lampedusa som söker säkerhet och framtid i ett Europa som inte vill veta av honom.

Vi får även ta del av Audas pappa Zoppes upplevelse av Italien på 30-talet och hur han såg koloniseringen av Nordafrika och hans hemland Somalien. Zoppe representerar den grupp av flyktingar som söker sig till ett land där de ser möjligheter men som genom rasism tvingas in i en roll där de blir oerhört patriotiska till sitt hemland. 

Alla tre, Auda, hennes make och hennes far, upplever flykten till ett land och rasism. Såväl Auda, hennes make som hennes far upplever flykten till ett land och rasism. De slits mellan olika kulturer och beroende på hur länge de spenderar tid i ett annat land så blir ”hem” något som är svårdefinierat. 

Till sist/slutligen är den här boken dessutom väldigt insiktsfull i det att flyktingarna tar sig till Italien, det land som koloniserat Somalien och som därmed borde ha, om inte en skuld, så åtminstone ett åläggande att ta hand om dem som de kallade för de sina. 

Imorgon kan du läsa vilken bok Breakfast Book Club tycker är en viktig bok. 

Adlibris

Bokus

CDON

En viktig bok – en bloggstafett i december

I år är jag med i en bok-julkalender där vi är 24 bokbloggar som på initiativ av Sofies bokblogg bloggar om varsin bok under temat #enviktigbok

Min ”en viktig bok” hittar du här på bloggen den 7 december. Nedan schema över alla deltagarna. 
1 Sofies bokblogg 

2. Sagan om sagorna

3. Bokslukaren

4. C.R.M. Nilsson 

5. Hanneles bibliotek 

6. Agnes bokblogg 

7. Boozen Books – JAG! 

8. Breakfast book club 

9. Sincerely Johanna

10. Vad vi läser

11. Bokintresse

12. Bokmumriken

13. Stories from the City

14. Den läsande kaninen

15. Lysans noblesser

16. Pantalaimone

17. Lakritsboken, Bokskåpet

18. The World I Live In

19. Gabriella

20. Sizzens blogg

21. Sofie Schander 

22. I regnet

23. Boktanken 

24. Lilla bus

Huset mittemot 

Huset mittemot är Alex Haridis skönlitterära debut och en spännande ungdomsbok. I boken följer läsaren Joel, en kille i tidiga tonåren som under just den där bräckliga tiden funderar över vem han är. En kille som bor med sin mamma som sliter för brödfödan och oroar sig över Joels storasyster. Joels relation till storasyster är av tonårskaraktär – de älskar att sätta dit varandra och hävda sig genom att trycka ned den andra. Eftersom vi följer Joel så är storasyster värst men det verkar vara en ganska ömsesidig relation. Joel har en bästa vän som både syns och hörs bra mycket mer än vad Joel gör och det är fint att man i boken får ta del av även Kalle, som han heter, och hur en ”glad skits” tankar kan gå. Det finns en press i att alltid ta livet med en klackspark med. 

Joel är en känslig kille som till nationella uppsatsskrivningen tar sig an ett stort tema under rubriken ”Att vara 13 år”. Joel tänker han skall skriva en uppsats om myten Jonathan som var en kille som för närmare 20 år sedan begick självmord just i 13-årsåldern. Joel bor mittemot huset som Jonathan bodde i, ett hus som stått tomt sedan dess och som ungar och ungdommar utamanar varandra att närma sig. En kväll i ungdomsfylla bryter dig Joel, Kalle och en till sig in i huset och går på upptäcksfärd. Joel blir kvar över natten och efter den natten så blir Joels liv sig inte likt. Han får kontakt med Jonathans mamma som mystiskt befinner sig i huset och som tycker att Joel är väldigt lik Jonathan. Men är Joel så lik den allvarsamme och tysta Jonathan? Varför finns inga bilder på Jonathan, inte ens i gamla skolkataloger? Hur kan Jonathans gamla kläder passa Joel så bra? Och hur kommer det sig att Jonathans mamma inte visar sig för någon annan än Joel?  

 Historien är skriven på ett sätt som gör att man som läsare blir nyfiken på att veta mer, att liksom Joel finns svar på frågorna. Samtidigt så följer läsaren Joels tonårstvivel på sig själv och hans relation till mammafigurer; sin egna ganska frånvarande men ändå kärleksfulla mamma, Jonathans mamma som är frånvarande på ett helt annat sätt och som verkar behöva Joel så mycket och svenskläraren som Joel ser upp till och vill få bekräftelse av. 

Alex Haridi började som översättare av tv-manus och har fortsatt att skriva tv-manus. Huset mittemot var ingen självklar ungdomsbok men efter en manusgenomgång förstod Haridi att han måste välja väg och hans känsla var att skriva för unga. Berättelsen kom till honom en sommar i Finland när släkten besökte morfar på ålderdomshemmet. Det var otroligt jobbigt att möta sin dementa morfar och inte veta ifall han kände igen en. Men det var också oerhört jobbigt att se hur rädd morfar var, i en värld han inte riktigt kände igen. Detta fick Haridi att fundera på hur läskig världen är när man inte förstår den och relaterade den till de tidiga tonåren när man inte längre har mamma och pappa att luta sig mot att de förklarar allt för en, men det finns fortfarande så mycket man inte förstår. Samtidigt som man kanske tror att man förstår. Samtidigt uppstod det, där i Finland, en verklig situation med en grav – en väldigt ung person som begått självmord – detta var något man inte pratade om eller ville låtsas vid och Haridi reflekterade över hur sånt vi inte pratar om blir ”mytiskt”. Resultatet av dessa tankegångar blev en bok, Haridi experimenterade och för att få in lite sensmoral kände han att han var tvungen skriva mer ”litterärt”  än vad gestaltningsdrivna tv-manus kräver. Det har varit både en spännande och läskig resa för honom trots väl bearbetad synopsis och gedigen research. Jag tror att många, unga och vuxna, kommer gilla Huset mittemot med dess spöklika framtoning och Joels sökande efter sig själv, som 13-åring. 

Det här inlägget är en del av en bloggstafett. Imorgon kan du läsa vad Tina på http://tinaelisabeth.blogg.se tyckte om Huset mittemot och Alex Haridi. 

Adlibris

Bokus

CDON

Stjärnstenen

Pseudonymen Jo Salmson har gett ut en hel del böcker men Stjärnstenen är den första av två böcker som riktar sig till lite äldre läsare än vad de tidigare böckerna gjorde. Salmson började sin litterära karriär som förläggare men så när hon kom i kontakt med illustratören Peter Bergtings bilder så kände hon att de där fantasierna, berättelserna, hon så länge burit på måste ut. Under pseudonym skickade hon in första berättelsen om Tam, draktämjaren. Resten är historia – eller en hel del historier, vilket det blev. Salmson är både med serien om Tam och med manga-influerade illustrerade serien Häxfolket populär bland den yngre läsgruppen – de som gärna läser kortare texter med bilder till. Böckerna är av genren fantasy och jag älskar Salmsons förklaring till varför; att hon alltid gillat sagor och berättelser. Men att det blev just fantasy var för möjligheten att skapa världar som bygger på grundläggande värderingar. Med fantasy så möts vi i en värld som är uppsatt/påhittad och det är lättare att belysa ett problem utan att ta med de förutfattade åsikterna eller paralleller till verkligheten där man redan valt sida – medvetet eller omedvetet. Salmsons bakgrund som gatuclown där hon låg på krossat glas och slukade eld ger också en bild av en författare med smak för äventyr och övernaturligt.  

 I Stjärnstenen möter läsaren Nea, en ung tjej som bor i landet Dahr och skall ta examen. Nea är speciellt utvald och kan bli lärljunge till en stjärntolkare. Stjärnorna de tolkar är mytomspunna stenar som säga vara stjärnor som fallit ned i tidernas begynnelse. Stenarna innehåller en sån otrolig kraft att bara vissa utvalda kan nyttja synerna som stenarna delar med sig av. Det är allt som allt dolt i dunkel vad stenarna egentligen är och vad deras krafter är kapabla till. Lärlingsprovet verkar gå vägen när Nea äntligen lyckas se bortom siluetterna som stenarnas glans sänder ut och hon ser, verkligen ser bortom rum och tid. Men stjärntolkaren Fenel som var vän med Neas nu bortgångne pappa (som också var stjärntolkare) tror inte på Neas kraft och inte bara förskjuter henne från stjärnstenens sal utan baktalar henne och skapar illavarslande rykten. Neas mamma som när hon blev gravid tvingades lämna sin hemort och yrke som drakriddare är där för Nea, stöttande och lyssnade. Men så händer en hel massa saker som gör livet än besvärligare för Nea. Trakten de bor i blir överfallen och Neas mamma tvingas återvända hem för att söka hjälp. Nea blir kvar med en avlägsen kusin och är avskuren både den stad hon är uppvuxen i och gamla vänner och bekanta. Sådana hon haft varma relationer med bespottar nu henne, ser henne som fiende eller som ett olycksbringande token. Boken riktar sig till åldersgruppen 9-12 och det är en ganska tuff behandling som Nea får. Jag blir chockad över hur de vuxna människorna beter sig, rädda eller inte. Nea är fortfarande ett barn och samtidigt som jag känner väldigt med Nea och hennes tvivel på sig själv så blir jag arg på omgivningen. Men visst finns det de som ser förbi skvaller och ser till människan – frågan är bara ifall dessa få individer räcke för att Nea skall lyckas gå vidare. Och vem kan Nea egentligen lita på? 

Ett grepp som jag verkligen gillar är att unga läsare som följt Tam (Salmsons tidigare serie) kommer känna igen sig i Stjärnstenen och dess uppföljare. Jag tycker det är genialt att ta en värld och berättelser och spinna vidare på dessa i en bok som inte är illustrerad. De som älskat Tam kommer  definitivt läsa den här boken och det främjar ju läsglädjen om något! 

Det här inlägget är en del av en bloggstafett. Imorgon kan du läsa vad Tina på http://tinaelisabeth.blogg.se tyckte om Stjärnstenen, fantasy och Jo Salmson

Adlibris

Bokus

CDON