Constant reader, nu också förlag

Linda Skugge tar sitt Constant reader ett steg vidare och ger nu också ut böcker. Förutom en samlingsvolym av sina egna Saker under huden och Det här är inte en bok så kommer nu alltså Åsa Mobergs debut Andra resan till Folkstone och Nina och Simone -ett feministiskt drömspel av Nina Lekander ut under förlagets namn. 

För att fira detta bjöd förlaget in till en kväll med mingel och boksnack med Moberg och Lekander, dessa två av svenska feministiska debattens härförare som de kallade sig, under ledning av Annina Rabe. Det blev ett alldeles för kort men jättekul och intressant samtal där författarna bjöd på sig själva. Jag ser verkligen fram emot att läsa deras böcker och väntar med spänning på hur förlaget Constant reader kommer utvecklas.  


 Åsa Moberg har gett ut en massa böcker men nu under Constant reader så är det hennes debutroman som är aktuell. Boken handlar om Nina, en 14-15-åring som för andra gången reser till Folkstone och har ett mission: bli av med oskulden. Men det handlar också om en ung kvinna med fruktansvärd ångest inför livet, att en inte skall hinna med allt, inte hinna vara som alla andra och tankar kring att vara som alla andra. Moberg har inte vågat läsa den sen den kom ut och nu när hon gjorde det så reflekterar hon över att den innehåller mer politik än vad hon kommer ihåg. Rabe påtalar att det hela tiden i romanen finns en diskrepans mellan ”drömmen om hur kärleken är” och hur ”verklighetens knullandet är en snuskig historia” (citat). Detta håller Moberg med om och samtidigt som hon lyfter den mer öppna debatt som finns idag, skillnaden mellan då och nu – innan porrsamhället fanns, och det positiva i tex Ligga med P3 så menar hon att att romanen behandlar ett bestående existensiellt problem: att bli en självständig kvinna. Osäkerheten inför sex är något som består. Personen är alltid okunnig innan den har erfarenhet och skräcken att vara annurlunda finns säkert hos oss alla.  

 Nina Lekander har också hon en hel del bakom sig, flera romaner som handlat om kärlek och tvåsamhet men också om att förlora sin mamma. Constant reader ger ut Nina och Simone – ett feministiskt drömspel, en pjäs som Lekander beskriver som ”en icke uppsatt grunkemojka för tv” som handlar om bland annat den spanska historien och deras bestående problem men katolicisms och preventivmedel osv och avslutar med ”allt har gått åt helvete”. En lite mer precis beskrivning ger Rabe; en samling av de framstående feministiska kvinnorna som utmynnat i en burlesk seans där de samtalar om hur det är idag. 

Vis av tidigare erfarenhet har Lekander valt ut ett antal personer för att få en didaktisk begränsing. Hon har valt ut de feministiska ikoner som heter Nina eller Simone. Rabe påpekar att det kan vara något svårt för läsaren i början att hålla reda på dessa kvinnor med samma namn. Boken bygger mycket på autentiska citat, kan ibland vara något undervisande och Lekander ber om ursäkt för att det kan vara tråkigt men skyller på Skugges återkoppling som redaktör att hennes tre döttrar måste få veta, få lära sig. Och responsen har blivit positiv: boken kan jämföras med genuskurs A, men roligare!  

 Men tro inte detta är en torr historielektion, Lekander har skrivit in dessa personer som karaktärer där ex Nina Björk är den ordentliga som niar Beauvoir när de andra duar henne (dvs Lekanders uppfattning av personligheterna). 

Samtalen avslutades med en diskussion om dagens feministiska debatt, tycker författarna att feminismen går i vågor? Rabe tycker sig se saker som återkommer. Moberg håller med men betonar att det går framåt, vissa saker är entydigt bättre, synen på den ensamstående mamman och lesbisk kärlek tex.. Lekander och Rabe håller med, hela HBTQ-rörelsen och begreppet queer är idag mycket mer öppet än vad det tidigare var.

Vidare nämner Moberg kampen mellan de två könen och tror inte att vi får svaret på denna konstruktion (eller inte!) under hennes livstid. Fredrika Bremer och Elin Wägner var båda barnlösa men var tvungna att hylla moderskapet för att berättiga sin plats i samhällsdebatten. Simone de  Beauvoir var den första som faktiskt kunde prata om frivillig barnlöshet och Rabe konstaterar att det fortfarande för många är det mest provokativa hon sagt. 

Lekander tar i frågan om könens krig upp 60-talets ”fredsfeminister”, Lekander håller inte med om synen att världen blir fredligare med kvinnor vid maken utan att både kvinnor och män hamnar i det läge att själva makten tar över positionen. 

Rabe säger att delvis har vi nya frågeställningar idag och frågar ifall gamla feminister känner igen sig i dagens debatt. Moberg svarar att hon personligen gillar alla inriktningar men älskar dagens unga feminister och tycker de är mer intressanta än vad hennes egen generation någonsin var. Lekander håller med och tänker högt om hur det tidigare var svårare att ta upp frågor, att finns underlag. Idag finns inte bara ett öppnare klimat utan också utbildningar osv.. Moberg tycker att vi skall vara glada över att det idag är öppnare och att det inte är män mot kvinnor utan person/grupp mot person/grupp. Det är härligt att höra dessa båda ”ikoner” vara så öppna för andra åsikter och se det större syftet. 

Lekander påekar att deras generation inte hade någon dokumentation, varför en hel del av deras arbete försvinner med tiden. Det är så man skriver ut sig själv ur historien avslutar Rabe (med glimten i ögat). 

Nörderi: Magasin MIA

Bild

 

Hur härligt är inte det här? Ett magasin för Metall i Arkitektur = MIA.  
Nu lanseras första numret, det finns alltså sånt intresse att man ger ut ett magasin och magasinet kommer vara återkommande. Även om jag inte själv nördar i just ämnet så är arkitekturen rätt intressant och jag stöttar alla intressen som kan delas litterärt! 

MIA vill vara din inspirations- och informationskälla till framgångsrik arkitektur och byggnation. Genom att visa på enastående metallarkitektur från hela världen och presentera nya produkter, idéer och innovationer, vill MIA visa på både verkligheter och möjligheter. 

Kolla arkitektur i bla plåt hos fotograf Mattias Backström som just nu ställer ut på Abecita i Borås; Arkitekturkulturen – lovely! 

  
Adlibris

Bokus

Lilla Piratförlagets höstböcker

Jag hade förmånen att få Lilla Piratförlagets höstutgivning presenterad för mig och vill dela med mig av vad förlagschefen Erik Titusson kallar en symptomatisk spretig utgivning som förenas i att böckerna samtliga är bra litteratur. 
I höst kommer tre engelska böcker översatta till svenska; Superglada magiska skogen,  en fantasybilderbok som beskrivs som en sann äventyrshistoria med fem hjältar.  Som stjärnor i natten, en engelsk storsäljare som tokhyllas av BTJ och En planet i mitt huvud som handlar om en dyslektiker som lyckas utmana den diktatur han lever i. Beskrivs som oerhört välskriven och har vunnit priser!  

 Pija Lindenbaum debuterar på förlaget med en bok om flickor och ilska; Doris drar. Boken är frukten av ett havererat teatersamarbete om flickor och ilska. Det blev inte nån pjäs men ämnet är viktigt för Lindenbaum som själv som barn upplevdes som så arg att hon fick uppsöka vård. Man gav henne ”snällpiller” istället för att söka efter orsak och detta har påverkat Lindenbaum, maktlöshetskänslan att som barn inte bli tagen på allvar och inte få bestämma över sig själv, ex tiden.  

 Resultatet blev en bok som handlar om just maktlöshet och ilska, situationer där de vuxna står på sidan och nästan hånler. I bilderna representerar Doris hår ilskan vilket blir mycket tydligt.  

 Maximus ring är första delen i en ny fantasyserie ”Legenden om örnfolket” av Patrik Bergström. Handlingen kretsar kring en delad ring där huvudpersonen Remus ger sig ut för att söka efter den saknade halvan i människornas värld.  

 Ser det här ut som en författare enligt era fördomar? Bergström känner dig själv kluven och beskriver sig som en ekonom med bakgrund på Handelshögskolan och nu ekonomichef Bukowskis. Men. Så har han alltid älskat läsa och skriva och när första sonen kom så läste de mycket tillsammans och där kände Bergström Det här är ju kul! Det här kan jag! Vill jag! Det blev en vuxen persons beslut att skriva och bakom sig har Bergström redan en tidigare fantasyserie om hela fem delar ”Den eviga eldens magi”.  

Nour och den magiska drycken är en bok om Nour, en annorlunda liten tjej som känner att hon inte riktigt passar in i skolan. Alla i skolan retar henne för att hon inte tycker om mjölk, varför kan hon inte vara som alla andra. Men så träffar Nour en magisk dam som bjuder på te som gör att Nour förstår hur andra tycker och tänker. Både klasskompisar och djur. 

  Berättelsen kommer från Alexandra-Therese Keining som kanske är mest känd som regissör. Det passar bra i samarbetet kring en seriebok för hon tänker i bilder. Dock har dialogen fått bantas ned rejält och samarbetet med tecknaren Peter Bergting har gett uttryck som beskrivs i bild istället för ord. Man har också jobbat mycket med stämning och färger. 

Johanna Lindbäck, årets läsambassadör och etablerad författare kommer ut med Jan Svensson. Kuriosa är att titeln kommer från en pod där Erik Titusson pratade om hur böcker förr i tiden hette som huvudpersonen och filosoferade kring ifall nån kom idag med boken ”Jan Svensson”. Lindbäck antog utmaningen. Boken handlar om en pojke med frånskilda föräldrar där bonuspappa får arbete i Luleå och familjen flyttar dit. Hur beter man sig när man är helt ny? Jan har en plan men så första dagen i skolan känns allt fel. Alla förberedelser går i stöpet, självförtroendet går i botten. Men Jan kämpar på och det handlar om att träffa vänner, pröva sig själv och hur det är att hamna på nytt ställe och kan bli någon ny – ifall man vill det. Lindbäck sätter fingret på hur det lilla enkla kan vara väldigt olika för personer i ett klassrum, allt beroende på våra förutsättningar. 

Mysteriet på Hester Hill är en ny bok av Kristina Olsson bok lagom till bokmässan. Åhus-trilogin lämnas för en fristående berättelse på en fiktiv plats, Svarthed.  

 Nu är Olsson färdig med serien stenängeln och Åhus och sökte sig (igen) till ett litet tight samhälle. Boken heter Mysteriet på Hester Hill efter ett huset som spelar en huvudroll i historien. Egentligen heter det Hesters hus men anglofilen farbror Elliot gillar Hester Hill mer. Det handlar om två syskon som skickas till äldre farbror Elliot på sommarlovet när föräldrarna är helt uppe i sin seperation. Huset är spektakulärt, farbror Elliot speciell och snart händer det konstiga saker. Det förekommer faktiskt till och med en tidsresa även ifall författaren själv har svårt för fantasy, barnen upptäcker huset 100 år tillbaka i tiden. Det är en kittlande tanke med resor i tiden och Olsson tänker på vad man skulle kunna ställa till rätta. För 100 år sedan var folket på Svarthed oerhört rädda för ”den stora olyckan” som skulle medföra att hela dalen försvann i vatten, förutom det högt belägna Hester Hill. Den ritual man gjorde för att förhindra olyckan upptäcker barnen utfördes fel och sköt bara upp den. Därför nyttjar de tidsresan för att göra saker rätt. Och äventyret är hur barnen tas emot och agerar i en tidsålder som inte är deras. 

I höst kommer också Orkans öga av Linn Hallberg som kanske är vår svenska mästare på hästböcker. Orkans öga är dock magisk realism i kombination med klassisk hästbok (igenkänning och relationer). Spännande! 

Jag har sparat det bästa till sist. Att vara jag beskrivs av författaren Anna Höglund som en Det andra könet för flickor som hon alltid har velat skriva. Höglund har hållit på i 10 år, i flera versioner av idén och med olika uttryckssätt, bland annat som serieform.  

 Jag blev helt golvad av den här idén och ser hur mycket som helst fram emot att läsa boken som behandlar tankar om att vara tjej, i relation till att vara kille. Det finns en stor ambivalens i att bli stor och boken är tankar kring identitet men också ett uttalat sökande efter feminism där karaktären bland annat googlar sig fram. Rosa i boken har en känsla, väldigt stark, att något är fel och berättelsen är ett utforskande varifrån denna känsla kommer. Författaren gjorde en hel del bilder innan berättelsen var färdig, själva berättelsen kom efteråt och har sitt ursprung i bilderna. Trots allt vill Höglund beskriva sin bok som en faktabok och hoppas att det skiner igenom! WOW

Deckarvecka på Gotland

Det har varit på G ett tag men nu är det faktum; en litterär mässa med tema deckare – på Gotland.

Officiella namnet är Crimetime Gotland och så här första året är det fyra dagar, en långhelg, och inte en vecka men ambitionen finns där!

IMG_0508
Valet av Gotland kan ju härledas både till att minst två av våra svenska deckarserier utspelar sig där och till att det är ett tillhåll liksom Österlen för författare men också för att Visby har resurser och erfarenhet av större engagemang (Almedalsveckan, Medeltidsveckan och Stockholmsveckan inte förglömma).

Jag försöker boka den där Visby-stugan vi har på jobbet och håller tummarna. För annars är det boendet som kan sticka iväg i pris, själva festivalpasset ligger på låga 595 kr och innebär tillgång till samtliga scenprogram under 13-16 augusti. Sen tillkommer biljettpriser för utflykter eller master class, man verkar ha satsat stort och jag tror det kan finnas mycket att välja och vraka mellan.

Listan på bokade författare är redan lång och med betoning på nordiska deckarförfattare så tror jag att man träffat helt rätt i tiden. Jag tror också att den traditionellt samhällskritiska nordiska deckaren är bra grund för en deckarfestival där många fördjupningspunkter kan tas fram och alterneras, till skillnad från en mer blodig och ytlig slasher-genre.