Författarfrukost 

I morse trotsade jag och ett gäng andra bokintresserade och inte minst ett par författare vädret i Stockholm och träffades i Natur & Kulturs lokaler för frukost och bokpresentationer. 

Natur & Kultur, Brombergs och (Lilla) Piratförlaget presenterade nyligen släppta böcker som passar julklappsinköpen. 

Tio lektioner i manlighet låter som en grabbig titel men är något annat. Boken är skriven av journalisten David Qviström som nådde ut med Nyttiga människor, en bok om migrationspolitik som sägs få en att verkligen tänka efter. 

Nu skriver Qviström skönlitterärt en bok som handlar om identitet, en man som redan som barn valt en berättelse om sig själv och tar den med in i vuxenlivet. Så ”den goda människan” från nyttiga människor finns med här också som en röd tråd. Vi får följa mannen tillbaka till barndomen och se hur han formats till att bli den han är idag – en man som desperat försöker få sina relationer att fungera men för vem det inte går så bra. Mannen sätter kvinnorna på piedestal – ha använder kvinnors uppmärksamhet som hävstång för sitt eget självförtroende. De tio lektionerna är krönikor mannen skriver och i vilka han går tillbaka till sitt yngre jag, som ställer honom inför rätta. Det är en bok om vikten av att vara ärlig mot sig själv men också om att vara försiktig med sig själv. 

Florence Stephens förlorade värld är en fiktion sannberättelse om Florence Stephens, en kvinna som kanske, kanske inte, var Oscar IIs illegitima dotter. Det finns faktiskt hemligstämplade brev mellan hennes mamma och Oscar, brev som kan innehålla ett erkännande men det kommer ingen utom kungafamiljen veta innan 2035 när breven släpps för allmänheten. Vad som är känt är att Florence huserade en enorm förmögenhet, var godsägare av Huseby, inflytelserik och fast i det förnäma förflutna. 

Hon var en kvinna med skinn på näsan men med en vurm för det adliga och en rädsla för tekniken. Hon levde i det fördolda och var ett (lätt) byte för prins Carl (erkänd kunglighet) kom på jakt efter pengar. Carl mjölkade Florence och det gick så långt att hon blev omyndighetsförklsrad för att ha gjort av med hela sin förmögenhet. Det här är berättelsen om hennes liv av advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelson. 

Ulrika Kärnborg är aktuell med Saturnus tecken, en historisk roman om Axel Oxenstierna som jämförts med Wolf Hall. En jämförelse som Kärnborg inte känner sig helt bekväm med utan påpekar att de må vara en historisk roman och det kretsar kring en maktbesatt man i en tid som car exceptionell för det annars så lugna Sverige. Stormakt och trettioåriga kriget, religiöst förtryck och heta känslor. 

Men skrivet inte enbart ur Axels perspektiv utan också utifrån hans hustrus, Maria Eleonora och en vid hovet kvinnlig dvärg, Elisabeta. Genom de kvinnliga perspektiven får vi ytterligare en dimension kring stormaktstiden och genom Elisabeta knyter Kärnborg in ”folkets” liv under denna tid. Detta var en bok som jag valde att ta med mig från morgonen. 

Det var en märkbart upprörd Pija Lindenbaum (pga Trumps vinst i presidentvalet) som gick på scen och läste ur sin senaste bilderbok, Pudlar och Pommes

Lindenbaum skriver ofta väldigt psykologiskt vackra berättelser och hon använder sig ibland av djur istället för människor för att distansera sig från allt det av sig själv som hon lägger i sina böcker. Dock så trodde hon inte att hon lade så mycket av sig själv i den här historien om en kvartett som ger sig iväg hemifrån på en resa efter mat. Men så funderade hon på det här med flykt och hyr hon har det i sina gener och vips så var dyra också en väldigt känslig berättelse – som säkert är lika underbart fin som Lindenbaums tidigare böcker. Det är en berättelse om mottagande snarare än flykt, ett viktigt ämne idag. 

Morgonens sista författare var Petter som är aktuell med dels uppföljaren till 16 rader, Remix och dels en bok om vin, Vin – så funkar det. Båda kan man väl säga tar avstamp i Petters revanschlust på sitt skoltrötta jag. Han har i vuxen ålder skolat sig både till ungdomssociolog (?) och sommelier och vill dela med sig. I Remix genom att spinna vidare på att få unga att själva uttrycka sig i text och musik. 

Och i vinbokem genom att med medförfattaren Alf Tumble avdramatisera vindrickandet och göra det till något njutbart, för alla. Roligt är att de utgått från hur barnböckerna ”så funkar xx” och skrivit om vin. Här får vi inte läsa om specifika druvors förädlingsprocess utan tips hur man tar sig an vinlistan på restaurangen utan att välja det enda man känner igen. Och här paras vinet med pizza istället för gåslever. Det här var den andra boken jag valde den här intressanta morgonen. 

Skulle du vilja ha någon av dem i julklapp? 

Annonser

Mindfulness för losers

Under bokmässan så anordnade Bokförlaget ett event där bloggare fick träffa författarna och prata om deras böcker, en av dem jag träffade var Christoffer Holst. Holst var en av finalisterna i Harlequintävlingen nåt år sedan och gav sedan ut sitt manus på annat förlag. Nu är han aktuell med sin andra bok, Mindfulness för losers
Jag är inte mycket för feelgood-böcker men Holst sprudlande person gjorde att jag absolut ville läsa hans bok. Så himla glad och söt pojke, jag känner mig som en tant som vill knipa hans kinder. Skämt åsido så är det en bra egenskap, att som författare få läsaren att vilja läsa deras böcker. I Mindfulness för losers så börjar berättelsen i Solvik, Jämtland. Här bor Pamela, en 27-åring som bor i föräldrarnas källarvåning, arbetar som frisör i byn och har ett kk-förhållande med en kille med lika få ambitioner som hon själv. Eller kanske inte. Pamela har provat lämna Solvik, hon var med i Heta nätter, en dokusåpa á la Pradise hotel och var både full och hade sex i tv. Innan dokusåpan var hon partypinglan mitt i centrum, efter dokusåpan är hon ensam och singeln som inte blir bjuden på baby showers. Hon spenderar sin fritid med att röka och plöja sjukhusserien Puls samt drömma om den sexiga (diskutabelt men Pamela anser det) skådisen Wade Crust. 

Så en dag när det känns som allra mest motigt och instängt i Solvik så kommer chansen – Wade Crust skall komma till Sverige och spela in en serie. Och! Han skall casta sin motspelerska själv! Detta är som gjort för Pamela som beger sig till Stockholm och sitt nya liv i pappas raggaråk. 

Väl i Stockholm upplever Pamela att livet i en storstad kan vara lika hårt som på landet. Hon har svårt att fixa boende, skådespelarerfarenhet och vänner. Hon har ett enormt flyt dock och saker och människor dyker upp i hennes väg. 

Boken har en tagline: Du kan ta tjejen ur Heta nätter men du kan inte ta Heta nätter ur tjejen. Och det är en väldigt beskrivande fras för boken och Pamela. Hon är tjejen som är kmssig och inte tänker sig för men hon vill inte vara något annat. Hon är okomplicerad och passar inte instängd i Solvik. Hon passar inte heller i en roll, hon ser morgondagen som full av nya upptäckter och tar verkligen dagen som den kommer. 

För att vara en feelgood är boken riktigt rolig och inte alls smörig eller snyftig (mina fördomar, jag vet). Jag hatar egentligen titeln men jag gillar boken (!) och jag tycker i efterhand att titeln är rätt fyndig. Vilken tur Holst charmade mig att läsa den här boken som jag aldrig skulle läst annars. 

Adlibris

Bokus

CDON

Författarbar 

Förra veckan slog sig Natur & Kultur och Weyler förlag sig ihop och höll författarbar, vilket innebar att bokintresserade fick komma och mingla och höra om ett gäng av höstens böcker. Jag älskar att höra författarens tankar kring sina berättelser och processerna att skriva just den boken så jag uppskattade kvällen mycket! 

Först ut att prata om sin bok var Sandra Beijer med sin andra bok, Allt som blir kvar. Fokus i denna bok är inte så mycket som i första boken, Det handlar om dig, förälskelsen utan det som händer efter, när det tar slut. 

I Allt som blir kvar så gör Matildas pojkvän slut och Matildas värld bryter ihop. Som ett sätt att hamtera uppbrottets alla känslor så skapar Matilda med sin bästa vän ”30-dagarsregeln”. Det är 30 dagar då hon inte skall känna något alls utan söka andra kickar i livet för att inte gå under totalt av sorg och känslor kring exet. 

Staden har en central karaktär när Beijer skriver. Förläggaren jämför beskrivningen  med sekelskiftets böckers dekadens. Beijer säger att det är intressant att staden nästan mår som huvudkaraktären. Ett tomt och närmast laglöst Stockholm i juli. Karaktärer som inte mår så bra i en stad som tillåter allt, det är farligt farligt men härligt härligt. 

Beijer skriver om unga vuxna och tycker att 19-20 är en ålder då man är vuxen men nästan inte ändå. Man tycker att man är vuxen men vill ändå ty sig till någon, man är inte alltid färdig med att finna sig själv. Det är där Beijer hittar sin berättelse. 

Att skriva sin andra roman var en pärs. Så glad hon aldrig behöver röra den igen. Arbetet med en bok har blivit nästan hela fyra böcker under arbetet. Hon ville absolut inte skriva en bok som den första igen, kände stor press att presentera något nytt. Och boken är inte självbiografisk även om vi alla som följt Beijers blogg en längre tid vet att hennes uppbrott för något år sedan var tärande för henne. 

Åsa Avdic är journalisten som nu kommer med Isola, en dystopti med tydlig östkaraktär. En feelbadroman med science fiction inriktning, ensaga om vad som hade hänt ifall muren aldrig fallit och Sverige blev en del av östblocket. En framtid som utspelar sig på 2030-talet men som liknar Sverige på 1990-talet. 

Och trots det här så är det också en pusseldeckare. Och så var det historien uppstod för Avdic, i en deckarnöt. Som reporter ville hon inte göra research (det var hon så trött på, det gör hon i dagliga arbetet) när hon funderade på hur deckarnöten skulle gestaltas. Så framtiden var ett sätt att bestämma själv. Och det som inte förändrats är den mänskliga kroppen, därför utspelar sig hennes roman i framtiden med fiktiva ramar men kring människan. 

Isola är en ö och på ön skall ett experiment utföras – det är här deckarnöten ligger. Hennes huvudperson är tuff och stark men ändå något av en anti-hjältinna som läsaren kanske inte helt faller för. Avdic jämför det med Homer Simpson, hur det är intressant att se vad en gränslös person tar sig för utan att identifiera sig med personen. I Isola får den kvinnliga huvudpersonen  Hon an offer she cant refuse och skall leda experimentet genom att i en sluten grupp på ön iscensätta sin död (som mord). 

Lennart Hagerfors växte upp i en missionärsfamilj och spenderade stora delar av barndomen i Kongo. Som barn var Hagerfors alltid den som var annorlunda – såväl i Kongo som hemma. Har aldrig gått i en klass mer än ett år. Han upplevde ett  utanförskap som han gett också Jesus – alltid annorlunda och utanför. Det är Jesus som är huvudpersonen i Hagfors roman Människosonen

 Jesus försvinner från Bibeln vid 12 års ålder och återkommer när han är 18 och döps. Men vad gjorde han däremellan? Det försöker den här boken sig på att berätta. 
Hagerfors växte upp med Jesus och Jesus bestämde hans familjs liv. För de var en missionärsfamilj och allt, var när hur bestämdes av Jesus. Hagerfors älskade fotboll var inte hans, det var missionens. Som barn var Jesus alltid närvarande men som vuxen var det spännande att upptäcka Jesus genom att skriva utifrån hans perspektiv. Hagfors vill  skildra Jesus liv som en erfarenhet som gav underlag till hans kommande predikningar. Förmedla en känsla att de inte var abstrakta tankar utan baserade på livserfarenhet. Bland annat får Jesus får i boken resa till Alexandria och uppleva den ”moderna” världen. Jesus är en verklig person och detta låter som en ytterst intressant framställning av en man som vuxit upp i religion. Är jättesugen på att läsa! 

Sven Bergman är journalist som arbetar medUppdrag granskning och tillsammans med Joachim Dyfvermark har han skrivit ett svenskt kapitel i berättelsen om historiens största läcka, Panama-dokumenten

Läckan inkluderade fler än 300 journalister över hela världen som samarbetade i hemlighet under ett år med 11,5 miljoner (!) dokument som var det som utgör världens största läcka. Bergman, Dyfvermark och en isländsk kollega lurade Islands president i en fälla – det som vi ser i uppdrag granskning – det sades skulle handla om bankkraschen och sedan vändes det till ett avslöjande som ledde till kalabalik på Island och presidentens avgång. 

Geir Gulliksen är med Berättelse om ett äktenskap nominerad till Nordiska rådets litteraturpris och har fått mycket goda recensionen. 
Boken utgår från ett lyckligt äktenskap, de har varit gifta i över 20 år och pratar med varandra, trivs och har (till och med) sex. Men så en dag så blir hon attraherad av en annan man och detta är historien om hur en stark kärlek kan nå ett slut. Vi följer dem under ett år som är det året de bryter upp. Gulliksen vill kalla det en kärleksroman, inte en skilsmässoroman. I boken vill Gulliksen  närma sig kärleken genom hur de inblandade inte riktigt förstår vad som händer. Hon, som plötslig har känslor för någon annan än sin man. Han,som går från arg och sviken till att be henne att leka av sig och komma åter. De har delat sina liv och nu helt plötsligt så delar de inte längre historien. Det är sorgligt och förlösande på samma gång. 

Jag hade fått för mig att också Maja Lunde och Binas historia var nominerade till Nordiska rådets litteraturpris men så var det inte. Dock har också Lunde fått väldigt fina recensioner med sin bok vars ursprung började när Lunde såg en dokumentär om bidöden. Och vad konsekvenserna av detta kan bli. Hur mycket humlorna och pollineringen betyder för vår fortlevnad. Den här fascinationen gjorde att allt annat fick vänta och hon började på denna skönlitterär roman.

Läsaren får följa personer i tre tidsskikt, från början av ”industrialiseringen” av bin i mitten av 1800-talet, genom nutid när vi upptäcker att bina håller på att försvinna till en framtid 2098 i Kina där man går runt och pollinerar för hand för att ersätta bina. Tre huvudpersoner, tre världsdelar och tre tidsåldrar. Som ändå vävs ihop på ett självklart sätt. Genom bina och deras historia. Men också en historia om familjer och vad man gör för sin familj. Hur man vill skydda sina barn och hur man samarbetar med sina barn, för överlevnad och av kärlek. 

Releasefest för Arvtagerskan

Ikväll bjöds det in till releasefest. Lina Forss har gett sig in på genren romance med Arvtagerskan (som är del ett i en tänkt serie): 

Hon är ung, framgångsrik och arvtagerska till Firman. Sofi Enhörning har hela världen för sina fötter, ändå är det något som skaver …

Förläggaren svor att den kommer ha sina heta stunder, de fick till och med redigera bort en del. 

Lina Forss i Camilla Thulin

Forss själv berättade att hon satt sig i rätt mode genom att läsa, läsa, läsa. Självklart vår svenska romance-drottning Simona Ahrnstedt, som var där och hejjade. Har alltid upplevt Ahrnstedt som väldigt inkluderande och för genren. Hon ser inte konkurrens utan spridandet av läsning för alla. 

Debutant och drottning inom genren, sida vid sida.

Efter goda snittar, vin och mingel fick jag med mig signerade böcker hem. 

Författarbar

I veckan som gick hade jag förmånen att ta del av en afton benämnd författarbar. Fyra förlag gick ihop och presenterade vårnyheter med författarsamtal på 7 minuter var (som en speed-date) samtidigt som vi inbjudna drack vin och åt minipizzor. Jag fullkomligen älskar att höra författarna berätta om sina böcker och det i kombi med vinet gjorde det till en toppenkväll i sällskap med Maria från vår #rödvinsbokcirkeln vi fick flera böcker att cirkla. Tack till Piratförlaget, Natur & Kultur, Brombergs och Weyler förlag! 

Ann-Marie Skarp från Piratförlaget och Dorotea Bromberg från Brombergs (med likadan klänning som jag har) i Natur. & Kulturs lokaler.

Andreas T Olsson är en av kvällens skådespelare som i vår debuterar som författare. Olsson har skrivit Det tysta paret som beskrivs som komisk och rapp.  

Andreas T Olsson. Nu kommer hans bok imte förrän i april men hur stylish är det inte att som författare ha en chique pärm att läsa ur?

 Rapp är också namnet på huvudpersonen som Olsson själv beskriver som lever i en fantastivärld, litteraturens och konstens värld. Olsson flydde redan som barn in i denna värld och när läsaren möter honom i Stockholm som servitör på KB så får vi följa honom i livet och se hur sakers gång kan övertyga Rapp om att verkligheten ibland kanske kan överträffa dikten. 

De fördrivna är Negar Nasehs andra bok och till skillnad från debuten som var till hälften en beskrivning av processen att skriva den andra hälften är detta en ren fiktion. Naseh beskriver boken själv som ett kammardrama som utspelar sig på Sicilien där ett par spenderar föräldraledigheten, eftersom de har medel och kan. Två vänner besöker dem varav en är journalist som skall skriva om flyktingströmmen och detta sätter igång deras syn på det som kallas Europa.  

En enligt egen utsago bakfull Negar Naseh som firat att boken är färdig!

 Flyktingströmmen och de aktuella frågorna blir en fond till romanens berättelse som liksom debuten tar upp kvinnans roll och andra politiska frågeställningar. Hon vill absolut inte kalla det en samtidsroman men är ok med förlagets katalogtext som säger psykologisk samtidsberättelse. 

 Elin Cullhed är med Gudarna en debutant som kallar sin berättelse för en hämdroman. Det är en komplex historia, säger hon, som mynnar ut i en konkret hämndaktion. Boken handlar om Jane och hennes Bita och Lilly, 16-åriga tjejer som tar för sig i världen – eller den håla de bor i. De vill inte vara tjejer, de är Gudar. En fenomenal benämning som de hittar genom att kombinera guzz och brudar. Cullheds gestaltning av dessa 16-åringar ger ett enormt tempo och ett ungt språk. Och det kändes verkligen som att den behövdes skrivas i rasande fart, som att berättelsen bara måste ut påstår Cullhed.  

Elin Cullhed läser ur Gudarna som gar en formgivning som verkar spegla innehållets fart och fläkt.

 Läs gärna Kultwatch kortintervju med Cullhed! 

Dagar utan ljus, nätter utan mörker är en ubåtsroman. Men inte ubåtsroman á la Tom Clancy utan en roman av David Norlin som ville skriva en berättelse som skulle handla om hemligheter där huvudpersonen måste hålla på en hemlighet. Och vad är hemligare än militären och en ubåt? För ingen vet var de befinner sig, inte ens befälen på land och sättet de kommunicerar med omvärlden är krypterat.  

David Norlin ville absolut inte placeras i facket ubåtsromanförfattare.

Det är en kärleksroman eller en karaktärsroman eller en roman om relationer i grupp eller en dystopi. Pre-akopalystisk. 

En brevroman, som bygger på brevväxling där läsaren tar del bara av ena sidans meddelande. Något som är meningen skall skapa en känsla av tjuvlyssning. Och en kuslig känsla av att ta del av en hemlighet man inte skall få veta. Egentligen, säger Norlin, är det tre berättelser. Den känsliga miljön i ubåten som både är avgränsad och isolerad och som är en kuliss för skildring av grupppsykologi, hur vi reagerar under stress och press. Världsläget som gör att en snabb operation krävs och varken båten eller besättningen var mogna uppdraget. Och så hemligheten. Befälhavarens brevväxling med någon på land  som blir en katalysator att närma sig hans liv. 

Kvällens andra skådespelare som goes författare är Carlos Schmidt som kommit ut med Ett hål i isen.  

Ett hål i isen var Carlos Schmidts bebis som nu alltså finns som bok.

 Schmidt gillar det dråpliga och kommunikation eller misskommunikation och har skrivit om detta i boken som klassas dom förväxlingskomedi. 

Det handlar om en ung kille som bor hemma och som har missat livet när han suttit framför datorn och betraktat livet. Men så beslutar han sig för att ta kontroll över livet och en dag på promenad så ser han vid Västerbron en dunjacka och ett hål i isen. Han förstår vad som hänt och blir plötsligt så himla glad över att leva. För att leva ut sin livsglädje så beslutar han sig för att återbringa jackan till de efterlevande och träffar på så sätt en kvinna. Och blir kär. Men kvinnan har en annan agenda och han töjer på sanningen för att behålla hennes intresse. Och hon har en bror med en egen agenda och snart blir det  svårt att hålla samman allt. Som ett underlag för en pjäs. Eller en film. En förväxlingskomedi. 

Med Sjuka själar lär vi känna Kristina Ohlsson i en ny genre; skräck. Det är egentligen hennes hemvist säger hon och boken har legat och väntat i flera år medans som slagit igenom både som deckar- och barn & ungdomsförfattare.  

Vem vill inte bli rädd undrar Kristina Ohlsson. Hehe.

Jurtjukogården av Stephen King var som för så många ingången till skräck för Ohlsson som fortsätter med att säga att Rosemaries baby och upplevelsen av skräck är oerhört lockande. Varför lockande? Jo, för att det skapat sådana känslor. Hon refererar till när hon pratade med en klass 5 nyligen om känslor, de grundläggande är skratt, gråt och skräck. De är känslor du inte kan ta miste på. 
Sjuka själar handlar om det läskigaste Ohlsson kan tänka sig, idyllen i ett villaområde. Lukas i boken återvänder till sitt föräldrahem i Kristianstad efter 10 års flykt efter en oerhört traumatisk upplevelse där han var en av flera som kidnappades men dom enda återvände om än misshandlad och utan minne. Nu hemsöks Lukas av att minnesluckorna skulle betyda att han var inblandad på något vis. Tillbaka i stan drar han till sig Gunnars uppmärksamhet, Gunnar vars dotter aldrig återvände och som är besatt av tanken att någon – kanske Lukas – faktiskt vet vad som hände henne. Samtidigt byter prästgården ägare och kvinnan i paret dom flyttar in upplever märkliga händelser. Ohlsson säger själv att hon blir skiträdd. Jag är själv så lockad att läsa! Jag älskar också att känna när jag läser. Hoppas jag blir skrämd som fan. 

Klassikerfyra från Bonnier: Brittisk läsfest

I vår släpper Bonnier en ny klassikerfyra och temat är Storbrittanien. Förutom tema så satsar Bonniers på samarbeten för att göra varje fyra unik och tilltalande och till Storbrittanien så har man samarbetat med konstnären Jon Holm för omslagen. Det är som vanligt en fyra vars omslag väcker ha-begär och tavlorna som är underlag för omslagen fanns under en release att beskåda på Konstnärshuset i Stockholm.  

   
När man ser bilderna så ser man att En förlorad värld lånat karaktärerna från filmatiseringen och tavlan som beskuren är underlag till Återstoden av dagen lånat Mr Barrow från Downton Abbey!  

 
Vem är förlagen till Northanger Abbey vet jag inte – det finns dock en serie på imdb – men kvinnan på omslaget för Resan ut var på plats! 

En annan som var på plats denna release/vernissagekväll var Johanna Koljonen som skrivit ett förord till En förlorad värld, ett förord med så många spoilers att det fick läggas sist i boken. Men det var Koljonen lika glad för, författarens eget förord är svårt att tävla med menar hon. Koljonen filosoferade kring varför hon och så mång andra än idag är så fascinerade över och tilltalas av de här – ganska förlegade – historierna som klassikerfyran täcker.  

 Koljonen refererar dels till sin egen uppväxt och medvetenhet om sina föräldrars klass men pekar också på den klassiska romanuppbyggnaden där en karaktär får ta del av en helt ny värld, ouppnåelig eller fantasi – som Bella i Twilight eller Harry Potters upptäckt att han var trollkarl. I exempelvis En förlorad värld så följer man Charles, en medelklasskille som lever över sina tillgångar och får ta del av överklassens liv där han får uppleva saker han annars inte varit i närheten av. Nu tyckte jag ju personligen inte om Charles utan upplevde honom som bortskämd opportunist så den resan har jag svårt att klassa som intressant. Faktum är att jag fortfarande blir arg när jag tänker på Charles. Sen speglar boken, till viss del, ifall man lägger manken till, alltings förgångenhet och det i sig kan ju vara intressant. Men jag personligen har väldigt svårt att se tjusningen i den romanen. Koljonen menar vidare att böckernas handlingar utspelar sig i en tid av förändringar där samhällena de speglar går mot ett mer demokratiskt där det för första gången finns möjligheter att styra ditt liv. Hon tar Lady Edith i Downton Abbey som referens men det är ju trots allt en kvinna av klass, riktigt lila enkelt för en tjänstekvinna var set kanske inte även om Ediths karriär och motstånd inte är att förakta. Det intressanta, som fortfarande håller dessa böcker vid liv, menar Koljonen, är att läsa om en persons utveckling. Och det fascinerande är att läsa om deras utveckling i en tid då det trots allt hade varit okej att luta sig tillbaka på traditioner och följa den struktur som fanns. Böckernas huvudpersoner är på sitt sätt pionjärer! Vilket jag inte tycker om Charles då. Men läs för all del En förlorad värld ändå, den är välskriven. Och en karaktär man känner starkt för är en karaktär som gör intryck, även om det i mitt fall var negativt.