Vi är en -bloggstafett! 

Jag har läst Vi är en av Sarah Crossan som del i en bloggstafett. Boken handlar om ett tvillingpar, Grace och Tippy, och vi får följa den ena tvillingens syn på vad som händer under vad som kan sägas en termin i high school. Detta är USA och vad som är speciellt är att tvillingarna fram tills det här året har hemskolats. De har hemskolats för att de ”skyddats” från omvärlden. Det beror på att de inte är helt vanliga tvillingar, de är ihopvuxna från midjan och nedåt. Detta innebär att de delar på ett par ben. Så det här med att skydda dem är på gott och ont, i och med att de inte gått i skola har de inte i vardagen konfronterats med andra i deras ålder. Klart att de gått utanför huset och att de träffat folk men de har aldrig behövt umgås med andra i samma ålder så som man i den åldern normalt gör. Nu är det i alla fall dax och när de börjar på skolan så får de en mentor som visar sig vara udda liksom de själva. En mentor som av andra anses som ett ”freak” men som visar sig vara den bästa mentorn de någonsin kunnat fått. Det är en otroligt varm vänskap som tecknas men den är också mänsklig och ibland sårar man varandra trots att man inte menar det. 

Terminen är händelserik, tvillingarna får nya vänner, en ny värld öppnas. Men hemma är det andra problem. Deras pappa har förlorat jobbet och självförtroendet har fått sig en knäck. Han hanterar det genom att bli berusat och ekonomin blir mammans problem. Det ger en realistisk krydda till en berättelse som annars kanske hade totalt fokuserat på tvillingarna – här får vi en bild av en speciell familj som har samma problem som alla andra i lågkonjunkturen. 

Nästa problem som skildras är den risk som finns för sammanväxta tvillingar som Grace och Tippy – hur kroppen tar stryk av att delas av två. 

Igår berättade drawreadandtakeaphoto vad hen tyckte om boken och vi har många liknande uppfattningar kring den. Jag grät också massor vid slutet. Hela tiden jag läste så tänkte jag på en dokumentär jag såg för många år sedan men fortfarande fascineras av i tankarna. Den handlade om tvillingarna Abigal och Brittany som delade kropp. Vad som var så fascinerande var hur de som två individer var tvugna att dela på en kropp och synkronisera sina rörelser. Helt otroligt! Crossan säger i efterordet att hon inspirerats av Abigal och Brittany för att beskriva tvillingarnas samspel med varandra men det är inte deras berättelse, Grace och Tippy har en egen historia.

Kapitlet när Grace och Tippy kommer till skolan för första gången och möter den världen.

Förutom att det är en fin berättelse där vi kommer Grace och Tippy nära (annars hade jag inte gråtit så) är det en annorlunda skriven bok. Kapitlen sträcker sig som mest över tre sidor och är skrivna på ett sätt som totalt speglar Tippys tankar. Det betyder att texten inte alltid följer sidan som i traditionella böcker utan är skriven så att vi riktigt ser hennes tankar och betoningar. Vad som är direkta känslor och vad som är en återberättande av vad som händer. Språket är snabbt och precist. Gestaltningen kommer från handlingarna. 

Imorgon kan ni läsa vad Cecilia på Book obsession tyckte om boken. Jag tror hon kommer tycka om den lika mycket som jag gjorde. Det är en sån bok. Som berör.