Norma

Norma är en lite annorlunda bok av Sofi Oksanen, annorlunda vid första anblicken (läsningen) eftersom den verkar så ytlig. Norma är en ung kvinna som precis har förlorat sin mamma. Mamman var hennes fasta – enda – punkt i tillvaron och utan henne vet Norma inte hur hon skall orka leva vidare. I samma veva sägs Norma upp från sin jobb på synskadades förbund. Utan jobb och utan mamma, vad skall hon ta sig till? Som av en händelse blir hon så erbjuden att ta sin mammas jobb, eller i alla fall jobba på hårsalongen där hennes mamma jobbade. Av en händelse, för kvinnan som driver salongen vill väldigt gärna ha Norma i sin närhet och hade en hemlighet med Normas mamma. Men det är inte den enda som vill prata med Norma, snart förstår Norma att hennes mamma var inblandat i något dåligt och Norma hamnar i samma knipa. 

Norma letar efter meddelanden från sin mamma, hittar inga, men kommer ändå något på spåren. Vad var det hennes mamma höll på med? Och varför har hennes mamma sparat Normas hår? 

Normas hår – hemligheten som gör att Norma lever isolerad och dricker sig bedövad varje kväll. Orsaken till hennes nervositet och varför hon tar lugnande och åksjukepiller i mängder. Normas hår växer abnormalt metervis varje dag. Det har också ett eget känsloliv, ett som Norma försöker tämja med piller och alkohol. Detta, att Norma och hennes hår är extremt annorlunda, är vad de försökt dölja i alla dessa år. För att Norma skall slippa vara en freak men på bekostnad av ett fritt liv. 

Normas hår och den brottslighet som hon blandas in i – svarta affärer med löshår är upplagt som en deckare, typ. Och hårsalongen, alla bruttor som fixar bröst, läppar och hår på jakt efter framgång genom utseende ter sig först väldigt ytligt, nästan som kritik mot skönhetsidealen. Men så går Oksanen djupare, hon tar upp varifrån löshåret kommer, äkta hår värderas högst men är svårt att producera i den takt som det efterfrågas. De som inget har säljer sitt hår för att någon skall se bra ut på röda mattan. Och när vi är inne på att sälja det man har när man inget har – maffian som är efter Normas hårproduktion sysslar med andra affärer också, surrogatmödraskap. 

Boken är uppbyggd listigt med berättarperspektiv främst men inte enbart från Norma. Vi möter flera kvinnor inom branschen och Oksanen är där och pillar på mänskliga egenskaper och desperation, som i sina tidigare böcker. Man märker också av den research Oksanen gjort, hon ger oss en historia i hår som lockar mig att slå på Wikipedia flera gånger. Hon skriver om en anmoder som flyr sina barn för deras eget bästa och hon ger oss två sidor av surrogatmödraskap utan att berätta vad hon tycker är rätt eller fel. Det är en typisk Oksanen som jag älskar men men men. Jag har så svårt för det övernaturliga och Normas hår blir lite för mycket för mig. Jag har sett andra inte gilla deckardpåret eller det fokus på kvinnlig skönhetsindustri och fertilitet som finns. Men det köper jag, jag fascineras av hur Oksanen kan skriva om dessa ämnen och låta sina karaktärer fatta hemska beslut som man som läsare ändå förstår och mår dåligt av. Men håret. Om det ändå hade gått att tämja. 

Oksanens syn på kvinnlig fägring? Ja, inte har hon naturligt hår i alla fall. Och de kvinnliga karaktärerna i boken får aldrig ut någonting av det, det är bara männen som tjänar på kvinnorna. Både på de som önskar sig barn eller skönhet och på de som får slita/producera. 

Adlibris

Bokus

CDON

Annonser

De vackraste

De vackraste av Karin Slaughter är en seriemördarthriller med kick-ass kvinnor! När jag läste boken så förvånades jag gång på gång över hur roligt (positiv bemärkelse!) Slaughter beskriver kvinnorna och hur vältaliga de är. Det är repliker som är så jäkla härliga. 

Julia är storasystern som försvann och lämnade en hel familj i sorg. Föräldrarna skildes så småningom även de fortfarande älskade varandra, de kunde inte hantera ovissheten vad som hänt Julia. Mellansystern Lydia gick ned sig helt i drogmissbruk och lillasyster Clair försvann i bildlig mening – hon suddade ut sig själv och gifte sig med en man som var hennes allt. 

Slaughter är fenomenal på att genom karaktärernas tankegångar ge en komplett bild av deras personlighet och sinnesstämning.


Men så nutid – vi får följa Clair som mister sin Paul på ett hemskt sätt. Och under begravningen händer det fler saker och när hon sedan kollar Pauls dator så finner hon filmer som visar på en man med vidriga böjelser. En man som är någon helt annan än den hon var gift med i över 20 år finns där i datorn. När hon besöker hans grav så är Lydia där och pissar (!) på den. Så rullas en historia upp där vi får reda på att Paul indirekt splittrat familjen mer än vad Julias försvinnande gjort. 

Systrarna träffas trots sin osämja för att prata om Paul och nysta i hans eftermälde. FBI stryker runt knuterna och både Clair och Lydia är (av förklarliga skäl) lite försiktiga och skärrade av polisen.


Clair har ingen annan att vända sig till än Lydia med sina misstankar om Pauls sanna natur. De båda systrarna återfinner varandra, handlingen utspelar sig bara över ett par dygn och tempot är rasande snabbt. Det är spännande även om också den här historien, som så många andra thrillers, blir väldigt centrerad kring huvudkaraktärerna trots att vi pratar om en mördare med massor av offer (och massor av familjer som lider). Men Slaughter ger en ganska bra förklaring och framför allt så är det en bra berättelse. 

Clair och Lydia har inte setts på två decennier men kommer snabbt in i en familjär jargong.


Jag är verkligen positivt överraskad över den här boken där systrarna är den starkaste behållningen. Det är våldsamt och blodigt men Slaughter skriver också om rädsla och desperation samt saknad och vanmakt. Hon lyckas få ihop en ganska – i min värld – osannolik mördarklubb (varför har alltid så många män i sådana här historier sjuka böjelser?) och kör slut på den. Och hon gör det med humor utan att det blir tramsigt. 

Adlibris

Bokus

CDON 

Storytel

Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske

Jag vill så gärna älska den här boken. Inte för titeln och absolut inte för omslaget. 

Nej, för pitchen. Kvinna som lever med sin katt och skall bli kompis med Elfriede Jelinek. 

Boken är – för mig dessvärre – mer lik omslaget än mina förväntningar. Det är en kul bok. Det händer knasiga saker men det finns något under ytan och det gillar jag. Men den är lite för flamsig för mig. Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske är Emmy Abrahamsons första vuxenbok men hon är en slipad författare som gett ut ungdomsböcker. 

I den här boken, som jag läst skall vara delvis självbiografisk, så träffar vi Julia som är exilsvenska i Wien och undervisar i engelska. Julia är en ganska ordningssam tjej (hey, hon kontrollerar den engelska grammatiken!) som är jäkligt trött på sitt liv men som inte kommer sig för att göra något åt det. Hon undervisar så mycket hon bara kan – trots att hon hatar det. Hon hänger på nattklubbar med en vännina som hon ömsesidigt tycker illa om – bara för att ragga på loosers som hon ändå inte vill träffa. Och hon skaffar katt – som hon inte bryr sig så där jättemycket om. Hon försöker. Kanske är det den svala förhållningen till katten dom får mig att tappa intresset lite. 

Julia har haft det bättre, hon hade pojkvän och var levnadsglad (om än ordentlig) och arbetade som journalist. Nu är det närmaste hon kommer skrivande de lysande romanidéerna som alla fallerar på att någon annan redan har skrivit dem. 

Hur spännande är en sån tjej? Jätte! Tycker Ben, en lång mörk främling. Kanadensare i Wien med otrolig karisma och förmåga att skaffa vänner. Och Julia tinar upp. Trots – ja, trots – att Ben är uteliggare. Det är inte lätt att se bortom sådana saker, fördomarna om uteliggare är nog många även om medmänskligheten finns hos oss. 

I alla fall så tinar Julia upp, hon och Ben är otroligt olika, hon prudentlig och svensk medans han tar dagen som den kommer och rycker på axlarna när det inte går som man tänkt. Men det är inte bara Ben som får Julia att leva upp och våga, även hennes livsstil påverkar honom och till slut håller det inte. Och då handlar det om att välja. Hur mycket kan man svälja för någon annan? Och ifall man inte satsar kan man aldrig vinna. 

Det finns en tänkvärd historia där under allt knas och anekdoter. Detta är en perfekt bok för stranden! (För några djupare diskussioner med Jelinek blir det inte)

Adlibris

Bokus

CDON

Marina Bellezza

 För ett tag sedan hade jag förmånen att gå på Stockholms internationella författarscen och lyssna på Silvia Avallone. Tillsammans med Heléne och Hanna tänkte jag också bokcirkel Avallones senaste bok, Marina Bellezza. Helene och jag hördes av under läsningen och var väl ganska överens om att de plågsamma djurskildringar som finns i boken skapade en bild av den ena huvudkaraktären som fick oss att sky honom. Denna avsky ökade när han beskrevs som ett riktigt svin med en kvinnosyn som vi hoppades bara var kulturell men som vi hade jäkligt svårt för. Men även Hanna höll med om att Andrea, som den manliga huvudkaraktären heter, var jäkligt svår att begripa sig på. Marina, den kvinnliga huvudkaraktären, var inte det heller nån figur jag fattade tycke för även om jag hade lättare att förstå hennes motiv – egoistisk och självupptagen men med ett mål i livet. Och det är vid sådana här tillfällen det är så himla spännande och befriande att få höra författarens syften och mening med sin berättelse. Det samtal som Sonja Schwarzenberger höll med Avallone skapade en förståelse för mig. Boken gick från halvtaskig till rätt bra. För Andrea-gestaltningen är fortfarande inte helt klar för mig. Vad ville författaren berätta med den här mannen?Till det yttre handlar Marina Bellezza om två unga människor som en gång upplevt en passionerad kärlek, skilts åt och inte kunnat komma över varandra och när de ses igen så vill de inget annat än fortsätta men de tär på varandra och deras olikheter gör det omöjligt att uppnå både personliga och gemensamma mål.  

 Historien bakom berättelsen är den om ”den   amerikanska drömmen”, om hur västvärldens individualism har puttat undan kollektiva drömmar Avallone pratar om hur utgångspunkten för en dröm är saknad, längtan efter något. För att känna en längtan måste man ha en törst, en drivkraft som driver framåt. Drömmarna tar en över gränsen, tar en framåt. Men drömmen behöver inte bli verkligheten för allt handlar inte om att vinna.  Det där med att vinna återkommer Avallone till många gånger i berättelsen där Marina lever hela sitt liv som en tävling där det handlar om att vinna eller försvinna. Det finns inget mellanläge för den här tjejen och liksom sagt tidigare – att vi hade svårt för karaktärerna så har många läsare hört av sig till författaren och uttryckt att Marina är svår att tycka om. Avallone tyckte det var otroligt roligt att skriva om Marina och sätta sig in i hennes karaktär. Hon är hatad, borde få en örfil. För hon lyfter inte ett finger men är både otroligt vacker och har talang. Okunnig och utan skrupler går hon över lik och precis när man tror att hon skall få möta sin överman – i form av en skicklig manager – och lära sig en läxa så tar Matina än en gång över och går ut som segrare. Ja, Marina är näst intill en naturkraft och liksom Zlatan så är hon precis så duktig som hon tror hon är och det går inte längre tycka illa om henne.  

 Marina slår sig fram inom show business. Med sitt utseende och röst plockar hon röster i musiktävlingar och det är i Berlusconis kölvatten hon försöker uppnå lycka och livskvalitet genom att bli någon på TV. Med Marina har Avallone velat spegla dagens samhälle där Italien har ett trist arv att försöka förvalta men också hur program som X- faktor är ett medel mot berömmelse men samtidigt den unges  chans till ett arbete, en arbetsförmedling så god som någon. Marina är Avalonnes Madame Bovary, en antihjältinna som drömmer sig bort och söker bekräftelse och uppmärksamhet och berömmelse. Någon som drömmer efter ett liv i flärd.   

  Andrea, som vi i cirkeln inte alls tyckte om visade dig vara den som av flertalet läsare ansågs som ”the good guy”. För många italienska läsare så representerar Andrea drömmen om att hitta  tillbaka till sina rötter och där finns historia Avallone plockade upp. Det krävs enormt mod, säger Avallone, att säga nej till en osäker anställning på ett call center där man  jobbar enbart för att ha råd att bo i förorten. Avallone säger sig upptäckt en trend där ungdomar återvänder till rötterna (både landsbygd men också Italiens ursprungliga export, som ost). Det krävs mod att säga nej till normen och mod att smutsa ned sig och arbeta hårt. Men det hårda arbetet är på egna villkor. Och det är kanske därför Andrea kan ses som en hjälte. Samtidigt så väljer Marina att leva efter sina villkor, så också hon är en hjälte i sammanhanget.  

 Med berättelsen om Marina och Andrea så vill Avallone också ge det svåra en röst. Skapa en saga där man rättar till saker. Mödan, som hon upplevt medan hon skrev, är viktig att komma ihåg som en framgång. För plikten är viktig för Avallone – hon vill peka på det lättförgängliga i berömmelse. Det ger inget liv annat än berömmelse för stunden. Därför hoppas hon kunna lägga så mycket i sitt författarskap att hon betalar tillbaka för det hon förunnas som bästsäljande författare. Åter igen återknyter Avallone till myten att strålkastarljuset gör dig till härskaren på savannen. Men det gör dig inte lycklig. Marina är olycklig i sin relation till sina föräldrar. Och både Marina och Andrea är olyckliga den kärlekshistoria de är huvudroller i – Marina söker den individuella framgången medan Andrea söker framgång i Italien.  

 De hemska scenerna med djurplågeri togs upp och de är ingen metafor för ett blödande Italien men visst bekänner Avallone att genom att skildra djurs smärta så blir det enklare att peka på den oskyldiges smärta. Ett djur är svårt att skylla på eller döma. Avallone gör också en vacker referens till en författare (namn???) som skrivit en novell om kalvar på väg till slakt på ett godståg som står vid en station. Det hela blir väldigt gripande och i slutsatsen så ändrar författaren kalvarna till judar under andra världskriget. En klockren metafor där vi alla förmodligen kan relatera till det oskyldiga djuret vars framtid vi tar, men få kunde prata om när det kommer till människor. Liksom så många andra frågor kring uppväxt, arv och uppfostran så pratar Avallone om hur det här med att bli vuxen innebär att se våld och sorg men också om att vara vuxen för att kunna förlåta.   

 Adlibris

Bokus

CDON

Tänk vad pocket är bra …

Inför sommarsläppet av sex storsäljare till pocket så bjöd pocketförlagen in till lite promotion.   

Louise Boije af Gennäs – Folk av främmande stam
Katerina Janouch – Blodssystrar

Emelie Schepp – Märkta för livet

Anders De La Motte – MemoRanom

Jens Lapidus – VIP-rummet

Michael Mortimer (Daniel Sjölin & Jerker Virdborg) – Fossildrottningen

  De sex – eller sju för en pseudonym står för två författare – författarna var på plats och fick alla ge sin syn på pocket som företeelse, ur ett författarperspektiv. 

Både Louise och Katerina nämnde pocketformatets vikt för demokratin. Det billigare formatet ger större chans till att fler skall kunna köpa och läsa, man når ekonomiskt en större målgrupp. Men pocketformatet och priset gör förhoppningsvis också att vi skall kunna välja fel, chansa, utan att ruinera sig. Alla skall kunna unna sig, billigt och lättillgängligt. 
Jens berättar om när Snabba cash blev pocket och nådde nya läsgrupper och sålde massor! Omslaget till snabba cash gjordes om inför pocketlanseringen och andades – säger Jens – ”vibb” men också formatet ledde till en rushen. 
Emelie gav själv ut sin bok (en framgångssaga!) och valde då formatet pocket för att nå en större kundkrets redan från början. Pocketformatet blev billigare både för författarens som egenförläggare  men också för kunden. 
Anders spann vidare på Jens teorier om nya omslag för nya upplagor och berättade om hur han utomlands lanserats direkt på pocket och ibland inte förstått hur man tänkt vid formgivning men fått återkopplat vad som funkar i olika länder och format.  

 

Daniel och Jerker har båda räknats som två lite finlitterära författare som med pseudonymen Mortimer blivit kommersiella. De skojar om att skita ned sig men också om lättnaden att kunna ”Go beserk”. Med en pseudonym var det befriande och roligt att skriva utan ett arv eller förväntningar.  De tänkte inte kommersiellt men visst genre. De ville fram vetenskapen i fiktionen i en 6-bands utgåva av en enda berättelse. En berättelse som redan från början är sagd komma ut i flera böcker är naturligtvis billigare att införskaffa i pocket. 
Faktum är att Lousie blev först refuserad och tipsad att ”blanda inte litteratur och politik”. Sedan utgavs hennes manus i pocket direkt och sålde en masse. Lyckokast! 
Katerina spinner vidare på det här hur mycket lättare det är att sälja pocket, priset och formatet gör att det är lätt för kunden att unna sig. Därför skall pocketarna inte ses som dåligt utan som en väg att nå ut. Anders menar liksom Katerina att pocketen som mindre högtravande gör det lättare för läsaren att närma sig författaren, både rent formatnässigt men också som person. Formatet tonar ned den ibland glorifiering av författaren som läsaren kan göra. Samtidigt är det pocketen som  det också pocketen som författaren oftast ser ute, när läsaren tar med sig den på flyg och tåg. 

 

Jag släpper min spänningsroman gratis på nätet

Gratis E-bok! Hoppas detta blir en trend. Själv är jag snabb att ta hem gratis E-böcker. Inte lika snabb att läsa dem men ganska. När de väl ligger där i plattan så är det så lätt att ta upp och läsa. Speciellt på resor där man kanske packat en bok för lite. Eller bara när man ligger i soffan och lässuget kommer och man inte kan välja bland alla böcker man skall läsa. Då tar man den mest lättillgängliga.

Åsa Schwartz blir en ny bekantskap för mig.

Åsa Schwarz

Fjättra_omslag_2014I dag släpper jag min debutroman Lilith i kedjor gratis för all framtid på nätet. Det innebär att den går att ladda ner helt kostnadsfritt från iTunes och endast för distributionskostnaden (som jag inte kan påverka) från internetbokhandlare som t ex Bokus (19kr).

Anledningen är att jag vill bottna i frågan om gratis e-böcker påverkar försäljningen av pappersböcker. Under vintern 2013-2014 genomförde jag det s k e-boksexperimentet då jag släppte min senaste roman Lust gratis på nätet under en vecka. Det som var tydligt var att gratis e-böcker påverkar försäljningen av e-böcker positivt. Däremot märktes ingen påverkan av försäljningen av pappersböcker.

Personligen tror jag att effekten hade varit större om jag låtit e-boken vara gratis en längre tid än en vecka. Vi kom inte i närheten av en kritisk massa som  spontant började prata med varandra om boken. Därför släpper jag nu min debutroman Lilith i kedjor gratis för all framtid.

Jag…

View original post 243 fler ord