Ordbrodösen

Alba är en ung kvinna, precis fyllda 18 år, som aldrig gjort något väsen av sig. Som föräldralös vuxit upp hos mormor och morfar i det lilla samhället och som alltid varit tyst och tillbakadragen och älskar att läsa. Efter en misslyckad prövning flyttar hon till Stockholm och bor hos två kvinnor som lär henne ta för sig av livet och stå för vem hon är. 

Albas misslyckade prövning var ceremonin för att bli ordbrodös, en ceremoni som ingen tidigare misslyckats med och nu börjar äventyret att hitta varför Alba misslyckades. För hon är dotter till en dotter till en dotter osv i rakt nedstigande led utan några bröder. Hon är kvinna och 18 år, hon borde kunna styra andra människor med sina nedskrivna ord. 

Bortskickad, som hon känner sig, hamnar hon dock helt rätt. Hos Lo och hennes dotter Klara finner hon en ny familj (även ifall morföräldrarna är henne nära) och de börjar alla tre nysta i vad som gjort att Albas kraft inte fungerar. De kommer något på spåren men är inte ensamma! När de försöker ta reda på vad Albas mamma Siri egentligen gjorde på Irland för 18 år sedan så börjar varje människa de talar med att glömma saker och beter sig som rädda. Vem är det som vill stoppa Albas efterforskningar och vem kan Alba lita på? 

Ordbrodösen är en superb debut av Anna Arvidsson! Boken är spännande och otroligt driven i språket. Och full av girl power! Trots att handlingen går fort framåt så får vi som läsare ta del av både historia och persongallerier, det är paketerat väl och flyter fantastiskt. Jag älskar också hur den urgamla seden med ordbrödöser tar sig in på 2000-talet och görs modern, på ont och gott. Och jag älskar Alba, här har författaren lyckats riktigt bra att sälja in huvudkaraktären. 

Adlibris

Akademibokhandeln 

Bokus

CDON

Tårar i havet

Har precis läst ut Tårar i havet av Ruta Sepetys och är tagen. Vilken berättelse. I en spännande och sorglig bok får vi följa flera röster under ett par dagar. I slutet av kriget var Ostpreussen illa däran, ockuperade av tyskar men med de allierande trängande från två håll begavs sig folket ut på vägarna, på flykt. 

Vi får följa en liten grupp av personer, alla med olika bakgrund och med olika syften med flykten – ifall man kan säga så, de flydde för livet. De vill ta sig till havet och bort med båt. 

Samtidigt får vi följa en matros, en ung man som redan är på plats i hamnen dit hundratusentals flydde. Matrosen beskriver hur de går från lyxskepp som skall frakta flyktingar till överlastade båtar som liksom fraktskepp borgar människor. 

Detta är så många berättelser och det är så känsligt. Det handlar om andra världskriget och dess fasor, om krigets makt över människorna. Det handlar om att inte glömma och om att förstå men också om att lära oss och inte begå samma misstag. Det var en hemsk tid och folk som inte hjälpte varandra sökte sanning i retorik som de kanske annars inte hade tagit till sig. 

Är vi på väg mot detta igen? Författaren avslutar boken med en uppmaning att i litteraturen hitta historien och lära sig av den. Låta litteraturen och de historiska romanerna vara överlevarnas röst när de överlevande inte längre finns. 

Adlibris

Bokus

CDON 

Sagan om Turid

Med första delen i trilogin Sagan om Turid, Kungadottern, vann Elizabeth Östnäs Slangbellan och många läsares tycke. Jag har inte läst Kungadottern med de båda följande delarna, Krigstid och Korpgudinnan

Jag tänker mig att Turid, en ung kvinna (idag säkert ansedd som barn), utvecklas och mognar genom böckerna trots att den tid som förflyter genom böckerna inte är speciellt lång. I böckerna följer vi Turid från en skånsk bosättning där hon är kungens dotter, genom krig och flykt till dagens Danmark där hon förenas med sin sedan länge trolvade och gifter sig. Mera krig och med sin man seglar hon mot Irland för hjälp. På Irland hittar hennes frigivne träl och frände sina rötter men Turids resa kommer att ta henne ännu längre i sökandet efter hennes rötter och plats i livet.

Turids resa i bok två, Krigstid

Turid är en speciell kvinna på många sätt. Hon är stark och eftertänksam fastän hon är så ung. Hon har, vad jag tolkar det som, samiska rötter och är en noajdi (andevärldsvandrare), völva (sierska) och allmän kvinnlig mystiker. Under sin resa träffar hon andra kvinnor med magiska krafter, de känner igen varandra trots olika tro och uppväxt. Hon vandrar också i andevärlden och interagerar med olika krafter.  Trots detta eller kanske på grund av detta – vikingatiden kanske var magisk – är det en väldigt trovärdig serie. 

Turids resa i bok tre, Korpgudinnan. Ser ni vart det slutar?

Böckerna har en stark feministisk underton med de starka kvinnorna i en tid som annars är mest känd för manliga barbarer och upptäcktsresanden. Inte bara är det kvinnorna som är de resonliga utan de är också starka. Turid deltar i kamp och hon dödar när hon måste. Hon gifts bort till en trolovad och inte av kärlek men hittar i sin man ändå trygghet och passion. 
Det är en fantastisk geografisk och psykologisk resa Turid gör. Hon möter personer och lämnar ställen. Hon blir kvinna och mognar i sina tankar. Hon utforskar tron och hur faror finns i människan och dess tillhörighet, inte alltid blodets tillhörighet utan att tro, vidskeplighet och pengar spelar roll. Det är en utmärkt ungdomsromanserie, perfekt trilogi att ge i julklapp till den unge bokslukaren. 

Adlibris

Bokus

CDON

Du, bara

Jag har läst ett gäng bra böcker på sistone, det är så kul när man gillar vad man läser – man vill bara läsa mer och mer. En av böckerna är ungdomsromanen Du, bara av Anna Ahlund. Jag hade boken redan när jag läste Johannas Love bombing av boken och var lite rädd att jag skulle ha för höga förväntningar. Men den här boken är precis så bra som det sägs. Det var en fröjd att läsa och känslorna sprutade ut ur boken. 

Berättelsen är den om John som är ensam med sin storasyster Caroline i stan över sommaren. John gör ingenting  mer än väntar på intagningsbesked och skrotar runt med bästisen Elli. Storasystern sommarjobbar och raggar på killar. Så får hon span på en kille i pappersbutiken bredvid och ”operation Frank” börjar. Caroline bjuder hem Frank och bjuder med honom till sommarstugan och gör allt för att charma honom. Samtidigt så blir även John trollbunden av Frank. 

Det är inte en berättelse om syskonrivalitet utan om kärlek i alla dess former från pirr och magknip genom lusta till allvar och misstolkningar. Och försonelse. Helt manifikt berättat och personerna i boken är alla så himla väl gestaltade och jag känner och tycker med dem alla. Och det är så fina relationer de alla har – syskon och vänner. Det känns innerligt och varmt utan att vara störigt eller för mycket. Det som i så fall fattas är föräldrarnas perspektiv – men dem har Ahlund smart plockat bort över sommaren. Ett trick min författarvän Helène berättat är vanligt förekommande i just ungdomsromaner 🙂


Adlibris

Bokus 

CDON

Hon bad om det

Prova att googla frasen hon bad om det och se vilka resultat det ger. Fy fan. Och det är det här Louise O’Neill tar tillvara på i boken med samma titel. Det och ett försök att återge känslan ur tjejens synvinkel. Emma i boken är en vacker men inte speciellt trevlig tjej. Kanske hör det ihop, hon lever gott på sitt utseende och behöver inte vara trevlig, hon är populär ändå. Men man får ändå en bild av Emma om än inte reflekterande över hur beter sig som vän så hur hon på ett negativt sätt påverkas av att ingen heller ser längre än till hennes utseende. Hennes mamma börjar alltid dagen med att tala om för henne hur vacker hon är. Hennes pappa avgudar sin vackra prinsessa och vännerna slåss om hennes gunst – trots hon är en bitch. Och pojkarna. De vill ha henne. 

Ibland så tänker Emma på allt det här, hur båda föräldrarna verkar se hennes storebror på ett helt annat sätt – som individ istället för utsida. Och hur hon alltid måste hävda sig mot sina väninnor, de får inte känna sig nöjda på andra grunder än utseende  – där de ändå inte kan mäta sig med Emma. Och killarna. De är ingen match. Därför måste Emma ta de upptagna killarna, de mest populära. 

Så på en fest så går det lite för långt. Emma tar droger för att visa att hon är minst lika kul och oförutsägbar som de mindre snygga tjejerna. Och drogerna slår ut henne. Och killarna. Killarna utnyttjar henne men det stannar inte där. De går helt beserk. De förnedrar henne å det grymsta och filmar det och delar det. 

Så börjar Emmas nedgång. För alla – alla – tar de andras parti. Det är Emma som gjort fel. Det är Emma som är äcklig. Fy fan. Det är vidrigt att läsa hur tänkande människor kan handla så himla FEL! Själva händelsen är säkert baserad på händelsen i Steubenvill, USA, men utspelar sig i boken på Irland. Men som O’Neill säger i efterordet – det händer överallt och hela tiden. Och hon har fått så många brev och berättelser efter boken också som visar på detta. O’Neill vill vara så verklighetstrogen som möjligt och det är svårt att läsa om Emma och hennes kamp om sig själv. Och då är boken inget manifest om hur man reser sig efter en våldtäkt. Det är en bok som visar hur de man tror är ens vänner eller likadinnade vänder en ryggen. Hur människor reagerar i sådana här situationer och hur kvinnan (eller, offret) blir skam- och skuldbelagd medans förövarna anses vara oskyldiga tills motsatsen bevisats. 

Adlibris

Bokus
CDON

Storytell

Jag lever, tror jag

Jag upplever att det under det senaste året eller två blivit allt öppnare att skriva om psykisk ohälsa och en av dess värsta utgångar, självmord. Det är naturligtvis hemskt att säga man gillar sådana böcker men det ligger i det här att våga prata om det. Prata om den psykiska ohälsan men också om de som blir kvar eller de som är nära någon som mår dåligt. 

Christine Lundgrens debut Jag lever, tror jag är just en sån här bok. Boken följer Kim, en tjej på väg att ta studenten, vars liv blir minst sagt kaotiskt när bästisen Moa kör ihjäl sig. Moas värld faller och hon slukas helt av sina egna tankar om varför och hur omgivningen reagerar. Hon stöter bort sin andra bästis och gör sig ovän med flera. Hon vägrar hjälp och sluter sig.  

 Boken följer Moa i korta ”tankeavsnitt” dag för dag. Hur hon mår, vad hon funderar och reflekterar över. Det är kraftfullt, för Moa mår verkligen dåligt och kaoset inom henne når ut genom sidorna. 

Intressant är hur man som läsare ändå förstår vilka som finns där runt om henne och Moa är trots allt en tjej med tur. Skyddsnätet ser till att hon inte förgås och hon lyckas faktiskt på egen hand skapa en trygg kontakt. Ibland är det kanske lättare att prata med nån man inte känner men att gå till en psykolog eller kurator kan upplevas skrämmande. Det är inte lätt. 

Sådana här böcker behövs. Livet är inte lätt. 

Adlibris

Bokus

CDON

M varken mer eller mindre

En författare med samma efternamn som mig men inte släkt (eller inte tillräckligt nära för att nån jag pratar med skall veta vem hon är), jag är intresserad. Petra Backströms debut M varken mer eller mindre kom ut på Rabén & Sjögren nu i början av året. Det är en ungdomsroman med en huvudperson i 20-årsåldern. Precis som Johanna Westers Nattsagor för sömnlösa är det en huvudkaraktär som man som vuxen kanske uppfattar som lite omogen och svår att relatera till men som unga läsare säkert tycker är befriande – det är inte så jäkla lätt att bli vuxen (läs lämna tonåren). Maj i boken driver runt och gör inte så mycket, istället fokuserar hon på sina kärleks/sexuella förhållanden. Vad jag gillar med boken är att Maj, trots jag tyckte hon var lite väl loj i början, faktiskt reflekterar över hur svårt det är att veta ifall man är kär och att det inte finns några checklistor för hur man skall bete sig som kär. Och att det kan vara nog så svårt att skilja på kärlek och lusta. 

  
Maj är en tjej som trots sitt grubblande över kärleken är rätt trygg i sig själv och det skapar en hel del roliga scener där Maj snoppar av killar. Boken är skriven som en slags dagbok utan att vara nedskriven. Vi kastas in i Majs tankar just när hon har ett ex som hon träffar när lusten faller på och två potentiella killar på G; en kille hon kan tänka sig och en kille som verkligen vill ha henne. Plus att hon känner attraktion (och besvarad sådan) för bästisens pappa. Maj jonglerar dessa fyra män, hur hon beter sig mot dem och hur de beter sig mot Maj skapar en intressant grund för Majs tankar kring kärlek och vem hon är. 

Adlibris

Bokus

CDON

Som stjärnor i natten

Den här boken läste jag efter att ha läst den här recensionen hos Johanna. Jag lockades av att hon beskrev det som en av årets läsupplevelser och den stora händelsen. Började läsa och tyckte att karaktärerna var jobbiga och tempot käckt, jag blev nästan lite utmattad av Finch framfart. Men fortsatte, främst av nyfikenhet på den där händelsen. Och det tog sig, ju mer Finch och Violet lär känna varandra, desto mer lär läsaren känna dem och bli dem förtrogna. 

I början av boken träffas Finch och Violet uppe i skolans klocktorn. På fel sida räcket och med sina egna anledningar till att befinna sig där. Och det är i det där med deras anledningar som gör boken. Det är ingen omtumlande tonårskärlek och lyckorus. Det är karaktärer med svärta i själen och berättelsen är en historia om att våga öppna sig och våga prata – om sina känslor men också om det som är svårt. Att se andra och vara där. 

Det är en oerhört finstämd bok om psykisk ohälsa och hur den finns där. Författarens kommentar i slutet av boken gör oss uppmärksamma på hur vanligt det faktiskt är med psykisk ohälsa och att mörkertalet är okänt stort. Det är personer som biter ihop och gör allt för att fungera i ett samhälle där man är sin egen lyckas smed och nederlag är skamfulla och när du mår dåligt tillskriver du dig själv orsaken. 

Jennifer Niven har en sida om sig – om sina litterära katter (wow) – och om Som stjärnor i natten. Läs den. Men läs först boken.  

Adlibris

Bokus

CDON

Jag grejar – alltså finns jag

Det här är en superfin bok för alla som älskar att pyssla eller egentligen även för de som ännu inte vet att de älskar att pyssla. För vem älskar inte att pyssla. Elin Ek, a.k.a. Grynet, bejakar sin inre 13-åring men den här boken framkom inte bara för åldern utan också för att åren runt 13 är så otroligt kreativa. Så har det alltid varit, även idag men idag så upplever Elin att många föräldrar tycker att för mycket tid tillägnads telefonen eller datorn, därför har hon skapat en bok som är sprängfylld med tips på saker att göra.  

Jag fick möjligheten att höra Elin berätta om sin bok hos Bonnier Carlsen och wow, Elin är engagerad!


Elin har försökt att utgå ifrån saker/material  man ofta har hemma. Exempelvis så blir en feltvättad ulltröja ett iPod-fodral. Genomgående för sakerna som grejas är att de känns väldigt nutidsorienterade, inga ljusstakar som aldrig används eller makaronitavlor som samlar damm. 

13 år är en ålder där man funderar mycket över identitet och vem man är och Elin har försökta att låta resultaten spegla, eller i alla fall ha karaktär av, skaparen (ex Zlatan-skon).

 Så som Elin gestaltade Grynet har hon försökt skapa en bok som inte bara radar upp saker utan talar till läsaren med litteraturtips och text från barnkonventionen. Det märks att Elin vill stärka barnet/ungdomen i sin identitet och stärka hen i att ”göra sin grej”. Boken är uppbyggd könsneutral så långt det går, pyssel förknippad ofta med tjejer och det är något som man försökt undvika, vilket också märks på  titeln på boken också, grejar. Man tillverkar saker.  

Sakerna man grejar i boken framställs på ett lekande lätt sätt, jag bejakar min inre 13-åring och har redan grejat en del.

 Boken är som Grynet, djupaste allvar på samma sida som flamsigaste skoj. Upplägget är väldigt smakfullt och inspirerande. Jag är så glad att jag fick se den här boken nu strax innan jul, för jag känner några 9-14-åringar som jag vet kommer  uppskatta den mycket! 

Adlibris

Bokus

Djupa Ro

Lisa Bjärbos nya bok Djupa Ro ligger bra till i gissningarna inför Augustnomineringarna och det med rätta. Det här är en riktigt riktigt bra bok. Den handlar om fyra ungdomar som återvänder till sin hemort när den femte i gänget, Jonathan som stannade kvar, plötsligt går bort. 

Det handlar om sorg och saknad, om hur outhärdligt svårt det är att mista någon och hur att plötsligt mista någon gör att det är så lätt att skuldbelägga sig själv och undra hur man skulle handlat om man vetat att det var sista gången. Ingen sorg är svårare än någon annan men det som händer vid plötslig bortgång är att det inte finns någon tid innan och alla känslor kommer på samma gång. Bjärbo fångar de här känslorna och presenterar dem med känsla, det här är ingen bok man läser offentligt, för gråta kommer man att göra. 

 Jag vet att det inte borde vara något speciellt men jag är ändå glad att Bjärbo låter oss följa en av killarna i gänget, David, och låter honom vara känslig. 

Efter studenten så valde Davids (outtalade) kärlek att flytta till Uppsala och plugga, David och Ludde drog till Norge för att rensa fisk och spara till en episk roadtripp i USA och Paula var redan på resa, i Asien. Jonathan som blev kvar och nu inte längre finns visar sig vara ett år yngre och hade alltså ett år kvar i skolan så helt självvalt var det inte att stanna kvar men den bild vi läsare får av Jonathan visar på en kille smart och trygg i sig själv men utan vidare drömmar. Nu när vännerna återvänder hem för begravningen så umgås de och talar minnen och börjar fundera på ifall Jonathan var nöjd med livet. Och funderingarna påverkar dem själva och sina individuella val i livet.  

 Det handlar om att växa upp och att hitta sig själv och göra aktiva val i livet. Och att leva livet. 

Vännerna söker tröst hos varandra och delar så mycket, så många minnen. Samtidigt har den här perioden de varit ifrån varandra och ifrån det sammanhang de utgjordeen konstellation på ett ställe – redan smugit in förändringar i dem och deras sätt mot varandra. Det blir aldrig detsamma utan Jonathan men det blir aldrig detsamma oavsett. 

Bjärbo har skildrat så himla fin vänskap i den  här boken och så himla fint om hur det är att växa upp och frigöra sig från sin barndom.  

Vissa böcker är bara sådär, inte speciellt tjocka eller svåra att läsa men innehåller så mycket. Det här är en sån bok, den innehåller ett gäng på fem personer, en person som dör, föräldrar, småstad, växa upp, vänskap och allt är så fint presenterat att jag inte saknar något. Otroligt att författare lyckas med att skriva in så mycket känslor på så lite papper.  Den här boken berörde mig djupt och kanske mest av allt för det där som händer i livet, i boken finns döden centralt men berättelsen är så mycket mer. 

Adlibris

Bokus

CDON