Den mörkaste hemligheten

Alex Markwoods senaste på svenska, Den mörkaste hemligheten är en sorglig historia. Den är bra berättad men berättelsen är så sorglig för de inblandade. Som läsare följer vi två trådar, en tråd i dåtid som återger en helg när Coco, en liten tvillingflicka försvinner mystiskt (och aldrig återfinns). Den andra tråden är ca 15 år senare och vi får se hur Cocos försvinnande påverkat de som blev kvar. Coco var tvilling och en av dem som blev kvar var ju tvillingsystern. Men Cocos pappa hade fler (och kommer att få ytterligare) barn med olika fruar. Helgen Coco försvann hade pappan 50-årsfest och det var nära vänner inbjudna över helgen till huset de skulle fira i. I nutid får vi följa en av Cocos halvsystrar som skall ta sig till pappans begravning – genom att pappan gått bort så samlar Markwood smart ihop de nära vännerna och fruarna (tidigare och nuvarande) för att låta oss se hur de lever idag och hur de interagerar, nu 15 år senare. För en förlust av ett litet oskyldigt barn sätter sina spår. Och i den här boken så finns dessutom så många hemligheter, hemligheter som rullas upp för läsaren ju längre vi kommer i boken. 


Detta är en skickligt berättad psykologisk thriller och jag gillar hur Markwood använder sig av unga kvinnor för att förmedla känslor och händelseförlopp. Det blir en trovärdig berättelse och det är som sagt var en sorglig berättelse där Coco lämnat hål innan hon knappt hunnit skapa sig en plats. 

Adlibris

Bokus

CDON

Onda flickor

Förutom, eller kanske på grund av,  snygga omslag och väldigt smal litteratur så representerar Modernista för mig kvalitet. När Modernista på senare tid börjat ge ut deckare så känns det noga utvalt för att passa i övrig utgivning men som en lite farligare genre. Onda flickor är min fösta deckare från Modernista men det känns som att mina förväntningar uppfylls.

Onda flickor är en mörk bok som spelar på tankar om arv och miljö – eller, jag skall väl inte stick under stol med om att författaren här verkligen stöder teorin om miljö. Omgivning och förväntningar skapar personligheter och ibland kan det kännas omöjligt att bryta sig ur mönstret. Men är det möjligt? Och spelar slumpen in?

ondaFlickor

Av en märklig slump så träffas Kirsty och Amber för första gången på över 20 år. Sist de sågs var när de slussades in i ungdomsvård efter att ha blivit dömda för mord. Mord på ett barn trots att de själva bara var barn. Kirsty är ny en hyfsat självsäker journalist och tvåbarnsmor, när hon träffar Amber så är det när hon mutat sig till en titt på en mordplats, för att få lite underlag till en smaskig historia. Amber är tålmodig godhjärtad samarit som sliter som nattskiftsledare på ett nöjesfält. Under ett städpass blir hon den som hittar en död flicka. Och det är platsen för den döda flickan som Kirsty senare vill se. Kirsty och Amber lever under livslång övervakning där de skall rapportera till sina övervakare. De lever under nya identiteter och gör båda allt för att deras omgivning inte skall få reda på deras bakgrund. De har ingen som helst kontakt med sitt förflutna och de får under inga omständigheter träffas.Men vem förstår bäst vad man går och har gått igenom än en i precis samma sits? Rädda och osäkra skapar Kirsty och Amber ändå en slags kommunikation baserad på nyfikenhet, skuld och skam.

Genom återblickar får läsaren ta del av vad som hände den där gången när Kirsty och Amber träffades för många år sedan. Två ganska ensamma och på olika sätt sköra flickor. Genom återblickarna får vi reda på hur flickornas personligheter var då och vad som förmodligen gjorde dem till det då och hur omgivningen behandlade dem. I nutid tar läsaren del av en bra psykologisk gestaltning av hur både bakgrund men också stöd från omgivningen har format dem till vad de är idag.

Samtidigt så är det en deckare i nutid där den döda flicka Amber upptäcker och Kirsty skriver om bara är en i raden. Det verkar finnas en kvinnohatande seriemördare i den lilla kuststaden och seriemördare drar uppmärksamhet till sig. Det är inte jättespännande men välskrivet. Boken är författarens deckardebut men författaren har själv en bakgrund som journalist och hur hon väver in flickornas dåd som en svulstig historia i samma klass som och med referenser till Mary Bell samt Venables och Thompson gör att boken känns väldigt verklighetsnära. Och hemsk, riktigt hemsk.

Den stora behållningen är flickornas gestaltning och hur de utvecklas. Men betoning på miljöns påverkan. Rekommenderas.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON