Belinda Bauer på Crimetime Gotland

Den svenska kriminal-traditionen gör att det för Belinda Bauer alltid känns speciellt att komma till Sverige men hon har ingen egen relation till svensk kriminallitteratur. 
Bauers senast översatta bok är The shut eye (Det slutna ögat). Boken uppkom när Bauer lyssnade på en  radio-dokumentär om medium och frasen the shut  eye – som används om de medium som verkligen verkligen tror att de kan hjälpa polisen i brottsfall. Att jämföra med open eye som är de som fejkar för uppmärksamhet. Bauer tyckte det var en fantastisk  fras som titel och har sedan tidigare velat skriva om medium. 

Vid research för boken så upptäckte Bauer saker som hon inte kunna finns logiska förklaringar för men undvek gräva ned sig och skrev istället en berättelse om en kvinna med ett saknat barn som i desperation kontaktar ett medium och Bauer skriver berättelsens utifrån en skeptikers synpunkt. För att närma sig skeptikerna i läsarna men också för att spela på innebörden av shut respektive open eye för att öka spänningen.  

 Bauer läser själv inte kriminalromaner utan mer vanlig skönlitteratur – och Stephen King! Kings karaktärer har verkligen inspirerat Bauer – vanliga människan som gör fantastiska saker. Bauer vill att läsaren skall kunna relatera till karaktärerna, att de skall vara vanliga. Det förekommer en hel del barnkaraktärer i Bauers böcker, det kommer av att hon älskade att vara barn och ville inte växa upp. Hon lovade sig själv att aldrig glömma hur det var att vara barn och har därför lätt att närma sig barnets syn i sina böcker. Hon erkänner också att det är ett bra verktyg i deckare – barnet som gör saker utom föräldrars vetskap. Spännande och livsfarligt på samma gång! Bauer var en pojkflicka i meningen hon inte gillade dockor utan pojklekar och action, vilket i viss mån kanske förklarar genren hon skriver inom. I 8-årsåldern flyttade Bauer med sin familj till Sydafrika, hennes pappa kom därifrån. Där hade de ingen tv och detta har utvecklat Bauers fantasti och längtan efter att skriva (hon är utbildad journalist). De bodde där i 10 år och levde i sagd okunskap om apartheid. Fadern har senare sagt att hade han vetat detta hade han försökt flytta tillbaka till England tidigare men samtidigt hade man lagt alla resurser på att flytta till Sydafrika så det var svårt att bryta upp så fullständigt igen. 

Bauer arbetade länge som filmmanusförfattare men det gick inte så bra och den effort Bauer lade ned i sina manus gav inget i retur så hon bytte bana. Och skrev en bok, Blacklands (Mörk jord). 
Mörk jord blev en succé! Bauer gick från botten till toppen. Hon hade dessa idéer för berättelser men det funkade inte för filmmanus. Så såg hon en dag Frederick Fortsyth på tv som sade skriv 2000 ord om dagen i 50 dagar – det är hur en bok blir till! Så Fortsyth är den Bauer har att tacka för att det blev en bok. Idén hade hon men visste inte, trots sin bakgrund, hur man kommer igång med en bok. 

Idag skriver Bauer på regular basis, stiger upp, går ut med hundarna, kollar sin förmiddags-serie och skriver mellan 500 och 4000 ord om dagen. Och är inte rädd för att stryka dem dagen efter. Hon skriver varje dag men distraheras lätt och tillåter sig göra det. Men pojkvännen får inte hälsa på när hon är i ett flow. 

Bauer vet inte alltid hela historien när hon börjar men hon vet hur hon vill att det skall sluta och tar sig fram emot den punkten med tanken från filmmanus att ge läsaren ”six great moments” som grundidé. 

Life is a river and crimes are the rocks – ett citat från Bauers website. Betyder att Bauer vill att vi tittar på vardagen i livet där minsta sak kan bli den utlösande faktorn, som grannen som lämnar sin skällande hund hemma. Och det finns ingen som lämnas oberörd av brott. Bauer intresserar sig för den vanliga människan och deras reaktion på brott. Hon älskar att observera vardagen och människan däri och försöker sätta sig in i andras tankar, interaktioner och handlingar. Hon låter karaktärernas liv och bakgrund skapa dem och hur de agerar i brottets närhet.  

 Livets och dödens villkor är precis utkommen i pocket och handlar om en seriemördare. Att döda någon kan vara ett passionsbrott, ett misstag eller infall. Men hur kan man vara så hjärtlös och känslokall att man mördar en människa för mördandets skull – igen och igen? Bauer ville skriva om detta men undlät att skriva om bakgrunden till mördaren, hon ville inte – trots redaktörens önskan – skapa förståelse för mördaren. Detta till trots att halva boken är ur mördarens synvinkel. 

Jag läste debutromanen Mörk jord och gillade inte alls. Personligen tyckte jag inte att Bauers skildringar ur barnets synvinkel funkade. Men jag skall nog ge Det slutna ögat en chans trots allt. För efter att ha lyssnat på Bauer så verkar hon vara en passionerad författare och det gillar jag. 

Annonser

Mörk jord

Efter att ha läst om den både här och där tog jag mig i kragen och lånade Mörk jord av Belinda Bauer ungefär lagom när hennes andra kriminalroman kommer ut på svenska.

Som ofta vid hypade böcker blir jag besviken. Men jag blir också förvånad, hur kunde den här boken vinna ett så prestigefyllt pris som The Gold Dagger 2010? Det måste varit väldigt dåliga böcker som kom ut det året och kanske skulle man gjort som Pulitzerkimmiteen och låtit bli utsett en vinnare. Men faktum kvarstår, den är hyllad av båda recensenter och bokbloggare.

20120624-130111.jpg

Steven Lamb är en stackars pojke i en engelsk småstad som bor med sin ensamstående mamma och lillebror hos mormor. Mormor som aldrig kan ge upp hoppet om morbror Billy som försvann i Stevens ålder och aldrig återfanns men troligen blev mördad av pedofilen och psykopaten Arnold Avery. I barnslig anda gräver Steven nu upp Exmoorheden för att finna Billys skelett och därmed magiskt göra familjen lycklig. Efter att förgäves ha grävt en längre tid bestämmer sig Steven för att nyttja sin enda talang, att skriva brev. Han kontaktar den sedan närmare 20 år fängslade Arnold och genom kodade meddelande påbörjar de en brevväxling som hetsar Arnold på många sätt och inget av dem bra.

Iden är väl okej och det hade kunnat bli spännande. Men karaktärerna är beskrivna så himla dåligt, eller bra men då är karaktärerna töntiga. Steven skall vara 12 år men beskrivs ibland som barnslig och ibland som väldigt vuxen i sitt tankesätt. Precis som en tonåring kanske man tänker men nä, här blir det fel. Det är ofta pinsamt läsa ur Stevens perspektiv. Arnold är en psykopat med renlighetsnojja men inte heller hans perspektiv på livet och fängelsetiden – eller ens hans suktande tillbakablickar på brotten han begått – berör mig. Stevens mamma är en bitch jag inte ens vill beskriva men barn borde hon inte ha och jag äcklas av tanken att författaren vill ge henne nåt slags alibi till beteendet för att hennes lillebror försvann och mamman (dvs mormor) gick in i ett tillstånd som inte klarade av omvärlden.

Boken är väldigt engelsk, både som kriminalroman utan polis och i sina miljöbeskrivningar. Men där jag kan gilla tex Minette Walters tycker jag tyvärr inte vidare om Belinda Bauer. Främst för personporträtten.