Julbokmässa i Malmö

Lördagen 20:de december kl 13-18 skall man försöka vara i Malmö för då är det Julbokmässa på Tröls!

IMG_3342.JPG
Små oberoende förlag

IMG_3343.PNG med inslag av författarbesök även från de större förlagen.

IMG_3344.PNG
Jag ser mycket fram emot det här!

Annonser

Mera julböcker! Boksöders Julbasar

Hela tolv förlag som har Julbasar den 3:de december på söder! Det blir mycket glögg och många böcker till bra priser. Min favorit är Modernista, de brukar ha kanonpriser! Skynda fynda!
IMG_3196.JPG

Kyss mig först

Lottie Moggach är en etablerad journalist som romandebuterar med Kyss mig först. Det är en välskriven bok med ett spännande tema som ligger helt rätt i dagens samhälle. Boken är uppbyggd som en berättande dagbok där huvudpersonen Leila skriver ned ett passerat händelseförlopp samtidigt som hon är i full färd med att följa upp händelserna som först nu dokumenteras. Det blir som ett erkännande, eller snarare en utredning där Leila själv måste gå igenom sina handlingar och tänka efter ifall hon kan rättfärdiga dem. Som läsare är du helt beroende av Leilas framställning av det hela men då Leila är en mycket ordentlig och detaljrik person som skriver, utifrån sin eget subjektiva bedömning, reflekterande så har du chans att trots allt göra tolkningar och dra egna slutsatser.

Boken handlar om Leila. Och Tess. För Leila kommer att bli Tess. Tess är en kvinna trött på livet, en sån där utåtagerande och impulsiv kvinna som dessutom har utseendet med sig som man aldrig kunde gissa att hon var trött på livet. Men säkerligen lever Tess med en psykisk störning som hon inte orkar ta tag i och nu har hon beslutat sig, hon vill inte längre vara med. Problemet är bara alla vänner och nära kära som skulle bli ledsna och kanske anklaga sig själva ifall Tess begick självmord. Och det är här Leila kommer in. Leila är en ung tjej som efter moderns död lever oerhört isolerad. Hon jobbar hemifrån som testare inom IT och hennes värld består av lägenheten och datorn. Men med datorn vet vi ju att världen kan öppna sig. Leila är uppväxt som ensambarn med stark anknytning till sin enda förälder, modern. Utan nära vänner och med endast en kort karriär i arbetslivet utanför hemmets dörr är Leila inte helt bekväm med sociala normer men har mycket starka moraliska åsikter. Med datorn och internet förkastar hon sådana enfaldiga nätverk som Facebook men hittar ett intellektuell forum, Red Pill, där hon hon känner sig både lyssnad på och tagen på allvar. Genom att briljera i diskussioner och med sin mammas sjukdomshistoria i bagaget så passar Leila in på den profil forumets grundare letar efter och de stämmer träff, i riktiga världen.

När Leila träffar Red Pills grundare får hon ett speciellt erbjudande, att hjälpa Tess leva kvar i cybervärlden. Genom att ta över Tess personlighet skall Leila sätta upp en
fortsatt fasad av att Tess fortfarande finns, genom att hålla igång Tess i de sociala nätverk som finns. Med en filosofisk inställning till människans rätt att bestämma sitt liv går Leila med på förslaget och det är väl här som själva historien börjar. För nu får Leila och Tess kontakt så att Leila kan lära sig allt och Tess, ett arbete Leila går in i med logisk profession. Det blir två helt olika världar som möts och som åskådare utifrån Leilas perspektiv så är det både roligt och sorgligt.

20131103-142939.jpg

Ämnet för boken blir en diskussion om vem vi är när vi lever genom internet och sociala medier. Hur vi väljer att visa upp en sida och hur vi kan bli så personliga att förhållanden skapas och raseras genom den personlighet som vi bygger upp. Forumet Red Pill är en antydning av det liv vi väljer, förmodligen mest känt från Matrix-filmerna där Neo väljer det röda pillret för att ta del av verkligheten. Leila väljer att medverka en illusion för att hon tror så starkt på människan intellekt. Under bokens gång tar vi del av Leilas övertygelser, vilket är ett intressant grepp men med den ide som handlingen baserar sig på hade jag gärna sett att resonemangen hade gått lite djupare. Allt som allt så har boken en fantastisk grund men kan ibland kännas lite för flyktig. Leila beskrivs som en antisocial nörd och hennes möten med verkligheten är mer komiska än sorgliga men trots detta medvetna val av karakterisering hade jag även här gärna sett lite mer känsla och djup.

Adlibris
Bokia
Dito
CDON

Bookedbok: Kärleken passerade här en gång

978153~1Efter lite inledande strul så lyckades jag bli en av de lyckligt lottade som får ”smygläsa” en bok för Booked. Den här gången var det Peo Bengtssons Kärleken passerade här en gång. Boken beskrivs med meningen

En skilsmässa skildrad ur ett manligt perspektiv, om det som återstår när kärleken har passerat.

Det här med manligt perspektiv kändes fräscht men egentligen så var det mest mina fördomar som kom på skam. Mina fördomar är att det vanligtvis är mannen som tar initiativ till skilsmässa och det för att de funnit någon ny och hinner liksom inte med – det nya förhållandet finns där och lockar och behöver näring. Det som lämnas är någon som (kanske) upplever uppbrottet som en blixt från klar himmel och barn som kommer i kläm. I den här boken följer vi mannen men han är precis i den situation jag beskrev, fast den lämnade.

Plötsligt en dag så släpper Johanna bomben, hon vill skiljas. Samuel blir bestört, så dåligt hade de väl det inte. Men Johanna insisterar, det måste han ju också känt, att det inte längre händer något. När Samuel klämmer henne så framkommer det att Johanna också träffat någon ny, genom jobbet. Johanna bedyrar att inget ännu hänt men att hon vill att något skall hända och att hon därför känner det är rätt att bryta upp. Hon har redan ordnat så att hon kan bo i en av arbetsgivarens lägenheter och flyttar tämligen omgående ut. Kvar är Samuel som inte bara måste komma över Johannas svek, som han kallar det, utan också måste anpassa sig till vardagsrutiner med två barn som ensamstående förälder. Och ovanpå det tänka på framtiden, hur skall de göra med boende och så vidare.

Läsaren följer inte bara Samuels förtvivlan och resan från förvåning och upprördhed över sorg, bitterhet och slutligen acceptans, läsaren får också genom Samuel ta del av hur Samuel och Johanna träffades och hur deras förhållande utvecklades. Jag tycker att författaren här lyckas ge en fin och välavvägd historia till var de är i dag. På tal om mina fördomar tidigare, i den här historien så är det Samuel som blir kvar och som tar det stora lasset medans Johanna av ”finkänslighet” håller sig passiv med krav här och där att Samuel måste ta beslut om lägenheten och ekonomin. För Johanna är uppbrottet samtidigt början på något nytt och det här att hon kanske sätter barnen i andra hand är inget hon märker. Så trots jag tyckte att det manliga perspektivet gick förlorat när mina fördomar inte föll in så är det ett intressant upplägg med mannen som den övergivna. För så är det ju ibland också, fy på fördomar.

Fördomar eller inte, jag försöker hålla mig objektiv till Samuels handlande och hamnar i den subjektiva känslan att han ibland har svårt att fatta beslut och ibland tycker jag han är egoistisk och ganska mjäkig. Detta baserar jag på hans undergivna roll i relationen med Johanna, så som den beskrivs, men också i hans förhållande till bäste vännen Theodor som ställer upp helhjärtat. Trots egen trist erfarenhet i vårdnadstvist och haltande stöd från Samuel.

Summan blir att jag uppskattar det manliga perspektivet men hade det inte varit för att den lämnade här är en man så hade det inte varit något nytt utan bara en i raden av relationsromaner. Jag upplever inte att Peo Bengtsson på något sätt vill upprätta en jämställdhet eller ryta ifrån i vårdnadsfrågan. Istället är det en lågmäld kärleksroman om vad som händer när kärleken inte är kvar. Och för att förebygga fördomar som mina så behövs också dessa.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

Fjärilseffekten

Karin Alvtegen är en författare som jag har ett komplicerat förhållande med. Sättet hon beskriver sina karaktärer på är så psykologiskt förfinat. Karaktärerna är mänskliga, inga speciella psykopater eller så utan har bara den där mänskliga sidan som gör att det är lätt att identifiera sig och förstå hur lätt det är att göra fel. Och ångra sig och inte kunna vrida klockan tillbaka. Precis det där som man inte tycker om hos sig själv, det lyfter Alvtegen och det gör att jag ofta avskyr hennes karaktärer och blir rädd, för det ligger nära. Och för att hennes karaktärer berör mig så – avsky är en stark känsla – så är Alvtegen en författare som engagerar mig.

I Fjärilseffekten följer läsaren tre personer fem månader innan en fasansfull olycka (?) där en bil kör in i ett tåg och orsakar förödelse och död. Fjärilseffekten syftar då till visa vad som föranledde olyckan;

Fjärilseffekt = en marginell påverkan i systemet kan på sikt få stora och oförutsägbara effekter någon annanstans.

Bodil, en medelålders kvinna har precis fått ett sjukdomsbesked och dödsdom. För första gången på åratal vågar hon ta tag i sitt liv, hon lämnar sin man och säger upp sig. Hon försöker återknyta kontakten med den vuxna dottern Victoria. Victoria är den andra kvinnan vi får följa och innan hennes mamma hinner berätta om sin situation så tar Victoria i sin tur tag i sitt liv. Hon börjar i terapi för att reda ut varför jobbet är det enda hon bryr sig om och som del i sin utveckling väljer hon att tillfälligt bryta kontakten med sina föräldrar. Den tredje personen är en man, Andreas, en framgångsrik arkitekt, lyckligt gift och tvåbarnspappa. Andreas följer vi i hans hantering av känslorna efter det att han blivit hotad till livet under ett butiksrån. Andreas isolerar sig och blir besatt av att finna moralens kärna.

Visst blir man nyfiken över det nära sambandet mellan de två första och avsaknaden av samband till Andreas? Det driver mig framåt i läsningen, jag vill veta hur deras liv vävs samman, för det måste de väl? Det är också intressant att genom Bodils tillbakablickar se hur hennes liv formades, hennes uppväxt och hur hon träffade sin man, Victorias pappa. För samtidigt tar vi del av Victorias tankar som triggas genom terapin. Hur hon upplever sina föräldrar och sin uppväxt. Och så Andreas som ljuger för sin omgivning och utvecklar förföljelsemani.

Det är ledsamma livsöden och handlingar som kan tyckas inte så stora men som inte går att ta tillbaka och i det hela får konsekvenser. Utmärkt gestaltat, bra skrivet men på gott och ont – jag får ont i magen när jag läser.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON

20130910-203759.jpg

Styckerskan från Lilla Burma

Det var alldeles för länge sedan jag läste något av Håkan Nesser, det kände jag nu när jag fick tag på Styckerskan från Lilla Burma. Vad är det som gör att man gillar Nessers böcker så? Dels så är hans karaktärer ofta så trevliga och mysiga (vågar jag minsann säga), men det är det också andra författare som lyckas med. Jag tror att det är för att man märker att han har en sån himla genomtänkt historia. Det som kan kännas som ett sidospår eller lite flufffluff visar sig sen ändå ha betydelse för kriminalfallets upplösning. Och i slutet så är allt så naturligt – eller okej, Kim Novak badade aldrig … Ledde ju till sån anstormning av spekulationer och efterfrågan på lösning att Nesser var tvungen att ge ut en vitbok.

20130903-195106.jpg

Femte och uttalat sista boken med kriminalinspektör Barbarotti börjar sorgligt nog med att hans älskade livspartner går bort. Tillbaka på jobbet efter en kortare sorgeperiod får Barbarotti ett så kallat cold case att följa upp. Det handlar om en för fem år sedan försvunnen man. Förutom att han försvann spårlöst sällskapade han under tiden med en kvinna som suttit i fängelse för mord och styckning av sin man. Suspekt kan man tycka och utredningen för fem år sedan fokuserade på kvinnan, Ellen. Dock återfanns den försvunne mannen inte och inte heller någon kropp. När Barbarotti nu nystar i försvinnandet så kan han ju inte låta bli att också nysta i vad som hände den där gången för närmare 25 år sedan, när Ellen styckade sin man. Hur formade det henne och kan det trots allt ha något samband med försvinnandet av hennes senare sambo?

Det är inte det lättaste att komma i kontakt med Ellen, hon befinner sig långt uppe i fjällen och utredningen plöjer därför först genom andra personers minnen, de som var med då, för länge sedan. Läsaren träffar också Ellen, vars minnen rivs upp när Barbarotti kontaktar henne för uppföljning. Vi tas med till månaderna kring mordet på hennes man, vad som föranledde mordet och hur Ellen blev en fri kvinna en kort period efter att hennes man var ur vägen och kroppsdelarna ännu inte blivit funna.

Barbarottis parhäst Eva Backman oroar sig för Barbarotti men har själv ett annat fall, en sverigedemokrat som tycks blivit förgiftad. Samtidigt strular hennes exmake och vill Eva skall skjuta till pengar för renovering. Det är vardagligt och det lunkar på. Det är utsatta personer och utan att avslöja slutet så kan jag säga att som så oftast så låter Nesser sina karaktärers etik vinna över vad brottsbalken kanske skulle kalla rätt. Det är också något man älskar Nesser för, hans varmhjärtade karaktärer.

Adlibris

Bokia

Bokus

CDON

Vägen mot Bålberget

Under sommaren har DN bjudit prenumeranter på e-böcker. Då jag precis hade tecknat en helgprenumeration hade jag turen att få dem alla. Gratis är gott och eftersom jag varit sugen på flera av dem sedan tidigare så trotsade jag mig själv och gav mig i kast med att läsa på paddan och i telefonen. Det gick över förväntan bra men kanske har det också att göra med att det var en riktigt bra bok jag började med; Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind. Hennes förra, Norrlands svårmod, är en sån där bra bok som jag har i bokhyllan och älskar men vågar inte läsa om, trots jag glömt en hel del – av risken att bli besviken, att den inte skall vara lika bra vid omläsning. Tur då Söderlind kommer ut med en ny, lika bra bok.

Boken börjar med Jacke och hans dotter Veronica 1974. Jackes fru och Veronicas mamma har precis lämnat dem, igen, på grund av Jackes otrohetsaffärer. Jacke är en man som kvinnorna faller för och han drivs av lust, han kan liksom inte låta bli. Trots att han älskar sin fru och barn. Och fruns bästa vän. I det limbo som uppstår innan Jackes fru har bestämt sig hur hon vill ha det så harvar Jacke och Veronica vidare i vardagen. Jackes mamma dör i samma vända och Jacke beslutar sig för att ta reda på vem som egentligen är hans pappa. I ett försök att dölja sina intentioner men också för att komma närmare sin dotter så finner Jacke sig indragen i släktforskning. Detta efter att Veronica plötsligt i skolarbetet kring häxorna som brändes på Bålberget påminner sig om att farmor sagt de hade förfäder som var med, där och då.

Därefter tas läsaren med 300 år tillbaka i tiden och möter Malin, kvinnan som Veronicas farmor pratade om. Malin lever ett inte helt lättsamt liv och vi följer henne när hon gifter sig, får ett barn som överlever och oron över att den enda dottern är för egensinnig för sitt bästa. Det är en tid av gudsfruktan och folktro som går hand i hand. Det är svårt att klara sig året om och många sätter sig i skuld för överlevnads skull.

Tillbaka till nutid är Veronica vuxen och kommer hem till Nyland för att besöka syskonbarn men också sin åldrande far. I sökandet efter sig själv har Veronica börjat släktforska och har funnit ut vem hennes pappas far var. Eller stämmer kyrkoböckerna? För farmor sade i förtroende något annat. Veronica nystar i historien för att komma underfund med ursprung men också hur de egentligen var släkt med Malin, kvinnan som undkom häxbålen på Bålberget. Liksom tidigare delar i boken så är det svårmod och sökande efter identitet. Vem är vi i skenet av våra förfäder och varför är det så viktigt med ursprung för att kunna stå för sig själv.

Den avslutande delen följer Olof, Malins svärson, som på gamla dar går igenom livet och hur det allt blev. För alltid förälskad i Malins dotter Segrid tar livet många svängar innan det blir de två. Därefter är livet ingen lek heller, Segrid har bagage och deras barn har alla personligheter som gör att de inte får det lätt.

20130828-131932.jpg

Boken är tjock och jag dras in i svårmodet och berättelserna. Jag blir fascinerad av berättelserna från dåtid, jag som annars inte gillar historiska romaner så värst. Det har med mänskligheten att göra, Söderlind skriver på ett sätt som gör att man kommer karaktärerna nära och känner med dem. Boken genomsyras av det svårmod jag nämnt, livet är inte enkelt och människan är känslig. Trots allt så härdar karaktärerna ut och att följa dem en bit på vägen är både intressant och gripande. Boken handlar om ursprung, arv och synd. Vägen mot Bålberget handlar i överförd betydelse om att komma till ro med sig själv. Att förlåta och låta vara.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON