Annika Norlin på #bokmässan

Annika Norlin firar tio år som artist med släpp av sina texter i bokformat och med en ny skiva i artistnamnet Hello Saferide. På bokmässan gjorde hon ett framträdande, i samtal med sin förläggare Anders Teglund – Teg Publishing.
IMG_2895.JPG
Här på bokmässan vill Norlin se Siri Huvstedt, en favorit. Faktum är att hon tycker det är mäktigt vara på samma ställe som henne och är till och med lite nervös, så här två dagar innan, att inte få plats på hennes seminarium. Det Norlin gillar med Huvstedt är hur hon framställer små saker som helt fantastiska. Hur hon kan få någonting som en berättad konstutställning att bli något helt otroligt, så att man får ont i huvudet bara av att tänka på det. Förläggaren gör då en koppling till Norlins förmåga att ta de små sakerna i vardagen – som att simma på ett badhus – och berätta om dem så att de stannar i huvudet efter det man hört/läst det. Hur Norlin fångar det sociala mötet och ger det en samhällsblick. Det lilla i det stora. Eller det stora i det lilla. 

Och Norlin säger att det är så det är för henne när hon skriver, en vardagshändelse som blir en fantasi. Lite som hos Roy Andersson, som Norlin skrivit i förordet till boken ”Texter” att hon inspirerats av. Det var speciellt en intervju där Roy berättar att han skulle regissera skådespelare på scen och tyckte de lät alltför utspelande, regisserade. Roy löste det genom att placera ett träd på scenen och plötsligt så var fokus för skådespelarna att ta sig runt trädet och replikerna flöt på, naturligt nu när de inte längre var det enda som skulle fram. Detta har gett Norlin inspirationen att sätta texten i en ordentlig miljö för att lyfta fram det naturliga, det vardagliga.

En stor källa till Norlins kreativitet är oron att något skulle kunna hända så att saker inte längre är så bra. Raspberry lips på nya skivan handlar om detta, att inte kunna njuta av här och nu när det är bra – för man oroar sig bara för när det skall ta slut. 

Norlin arbetar med ett gigantiskt bibliotek av texter i textredigeraren på datorn. Här skriver hon så gott som dagligen något nytt men har denna bank att scrolla igenom och leta i, kanske hittar hon något hon ändrar eller går vidare med. Hon sätter sig och skriver när helst hon har tid och skriver det hon kommer att tänka på då. Inget planerat. Norlin har ett uttryck som är väldigt vardagligt, förläggaren liknar det vid ett sms. Ett rakt språk – som kanske kommer ifrån Norlins bakgrund som journalist där man är kort och konkret – och inga högtravande metaforer. Norlin gillar själv inte adjektiv och försöker undvika dessa. Hon är heller ingen är språkfascist, men har en politisk språklig syn. Norlin blir upprörd ifall andra hänger upp sig på stavfel och kommatering, hon var förut likadan men är nu polariserad åt andra hållet – där allas rätt att uttrycka sig är viktigast av allt. Hon beskriver det som en bisarr känsla när man lagt ned hjärta och känsla i något och så klagar någon på meningsbyggnad. Så otroligt osympatiskt!

Norlin uppträder både under artistnamnet Säkert! och under Hello Saferide. Hello Saferide kallar hon sig när hon sjunger på engelska och förläggaren undrar vad som händer när hon ger sig ut på engelsk mark, det som inte är hennes modersmål. I början var det viktigt för Norlin att skriva felfritt medans hon idag nästan önskar det skall synas/höras att det är en svensk som skriver på engelska. Vilket hon tror gör att de engelska texterna nu närmar sig hennes svenska uttrycksmässigt. 

Vad är det Norlin uttrycker? Högstadiet spelar stor roll i hennes texter. Norlin var själv sen i puberteten och var mentalt barn när andra påbörjade sin vuxenresa. Det upplevdes av henne som en otroligt förvirrande period även om hon tillstår att det troligen är det för alla. 

IMG_2935.JPG
Förläggaren tar upp det här att Norlin gjort karriär baklänges, först blev hon erkänd artist, hon hade hittat sin grej, sitt uttryck, men avbröt det hela för studier. Norlin vill avdramatisera det valet med att säga att det mest var en längtan att läsa vidare. Men hon kände också att hon gjorde sämre musik ifall hon enats med att bara fortsätta med det, att jobba med ”sin hobby” hindrade henne. Det var däremot skillnad för henne när hon inte hade någon akademisk bakgrund, hon upplever sina texter från då som raka och enkla. Studierna gjorde att hon numera känner ett ansvar för vad hennes texter uttrycker och vem eller vad de stödjer. Bourdieus teori om kulturellt kapital och intellektuellas ansvar att påverka andra har påverkat Norlin på senare år. Hon försöker göra val som skall tilltala den stora massan och inte en liten utvald klick. Men ändå, säger förläggaren, skriver hon om Kalix och ”dra ut på stan”, något som är väldigt smalt lokaliserat. Men just det, menar Norlin, är ett av dessa medvetna val – att spegla alla dessa som inte finns i Stockholm. 

Med en större medvetenhet men också ett mer naturvetenskapligt förhållningssätt vrider och vänder Norlin fortfarande på kärleken i sina texter. Kanske, återkopplar förläggaren, är detta Norlins införande av ett träd på sin scen. Att hon genom att medvetet införa detta annorlunda angreppssätt i sina texter kan låta det redan utforskade komma fram, på nytt och otvunget sätt. 

Samtalet avslutas med en fråga om framtiden. Norlin vet inte riktigt, hon skall bara fortsätta skriva. Men hon är superpepp på att skriva mer med andra och mer för andra. 

Adlibris
Bokus
CDON

Spänningsmingel på #bokmässan

Fredag em hade Bokdetektiven och Boktok73, båda årets bokbloggsambassadörer, fixat ett spänningsmingel. Vi blev inbjudna att träffa andra bloggare, blivande författare eller bara bokälskare samt dricka vin och förse oss av deckare som främst Modernista och Hoi förlag generöst bjöd på.

IMG_2879.JPG
Tre författare, framgångsrika inom sin genre, var där och pratade om sitt skrivande och vad som inspirerar dem. Först ut var Emelie Schepp, kvinnan som gav ut sin bok själv och blev en bästsäljare.

IMG_2884.JPGSchepp har ett ganska kliniskt förhållningssätt till sitt skrivande även om hon säger hon skriver deckare för att ”hon älskar det”. Succé-historien börjar i det att Schepp efter flera år som projektledare inom reklam ville göra något nytt. Så hon bestämde sig för att bli filmmanus-producent. Hon tog en helgkurs och var beredd att satsa. Men så förstod hon efter en artikel av Peter Dalle hur oerhört svårt det är att lyckas i branschen och ställde om siktet på litteratur i bokformat. Arbetet började med gedigen genomgång av deckarböcker, upplägg, språk och subgenrer. Snart hade Schepp en klar bild av hur hennes bok skulle vara och skrev den ändå tämligen fort. Sen kom arbetet att få den publicerat. Ganska snart kom de första refuceringsbreven men Schepp som var säker på sin sak beslöt att ge ut boken själv. Och resten är en saga kan man säga. Nu är Schepp knuten till Wahlström & Widstrand som återutgivit hennes debut om Jana, en ung åklagare som när hon nystar i ett otäckt fall upptäcker sitt eget glömda förflutna. Det beskrivs som en blodig historia där Janas polisiära omgivning sätts på prov, kan man lita på Jana?

Efter Schepp stod Anders Fager på schemat och det var inte en person som imponerade på mig. Han tog onödig plats när han anlände mitt i Schepps anförande, han verkade disträ och nästan ovillig att möta oss bloggare som var där för att suga i oss författarnas tankar.

IMG_2888.JPGNär han fått ett glas vin berättade Fager i alla fall hur John Ajvide Lindqvist banat vägen för svenska skräckberättare som vill plocka in övernaturliga inslag. Jag har läst Fager tidigare och inte varit imponerad men blev ändå förvånad hur stöddigt han uppträdde. Det blev en del sexistiska skämt om att våra pappor säkert visste vad det handlade om på gamla goda tiden när grabbarna åkte till Borås en helg. Höhö. Nä, jag skall inte säga mer om den författaren …

IMG_2890.JPGSom tur var avslutades framträdandet under minglet med Sofi Sarenbrant som öppet och humoristiskt berättade hur hon funnit inspiration till de tre delarna om kriminalinspektör Emma som hon hunnit ge ut. Ju mer Sarenbrant skriver, desto mer ”sjuk” blir hon enligt egen utsaga. Senaste boken handlar om någon som stannar kvar i hemmet efter försäljningsvisning, någon som gömmer sig i bastun och på natten smyger runt och betraktar de sovande personerna. Detta kom hon på vid en visning hon själv var på. Det finns en uppsjö av liknande läskiga tankar från vardagen som hon kan skriva om. Fantasin flödar.

IMG_2894.JPGEfter Sarenbrants framträdande var det allmänt mingel i vilket författarna deltog. Det var riktigt trevlig och mycket roligt tala med andra deckarfantaster och bokbloggare. En utlottning av signerade Belinda Bauer-böcker skedde också – där jag hade turen och vann ett exemplar! Av Mörk jord, som jag läst. Tack till Bokomaten som bytte sin Betraktaren med mig!