Release me 2/9

Release me är tillbaka, nu är det höst. Ny samtalsledare och för i alla fall kvällen ingen upphöjd scen eller tema. Bara ett naket Release me. Kanske var temat kärleken till litteratur och skrivande. För det fanns gemensamt för de fyra författarna, en sann glädje i att berätta, att skriva.
IMG_2164.JPG
Kvällen inleddes med en uppsluppen Christoffer Carlsson som berättade hur han i våras hade världens flyt (alltså, han har jobbat hårt men plötsligt händer det) när han disputerade, blev årets kriminalförfattare och erbjuden få sin kommande bok som sommarföljetong i DN. Hybrisen att se och läsa om sig själv varje dag. Att Leif GW Persson hör av sig och undrar vem man är och föreslår – på sitt speciella sätt – han kan hjälpa en med ens manus och att han faktiskt gör det, ger konstruktiv kritik.

Sen berättar Carlsson om sin serie vars del två var sommarföljetongen och nu på topplistorna. Och vilket engagemang och vilken glädje det är när han berättar om tvekan över att klara en serie men känslan att han har en riktigt bra historia som klarar en serie. Och vilken vändning han har för oss läsare. Bok fyra beskriver han som en enda lång utandning efter den här vändningen. Jag gillar ju hans böcker sedan tidigare men oj vad förväntansfull jag blev nu! Carlsson är en författare precis i min smak som verkligen ser till läsarens upplevelse. Kanske för att han själv definierar sig främst som läsare, sen författare.

Nästa författare på scen var Fanny Härgestam som är journalist med reportageboken Det här är vår tid.Rätt kvinna på rätt plats och precis rätt tid åkte Härgestam till Tunisen precis innan den arabiska våren. Där, mitt i stormens öga får hon kontakt med tre kvinnor verksamma inom politiken men med olika ideologier. Med nära kontakt följer Härgestam deras väg när de är med och formar ett nytt Tunisen. Men boken har fyra kvinnors röster, Amira är den fjärde rösten men en kvinna hon med och påverkad av händelserna. Hennes man dog under protesterna och Amira lever som ensamstående mamma under en tid som är turbulent på alla sätt.

Reportageböcker och biografier har aldrig lockat mig men Härgestams entuasiasm är smittande och jag imponeras av hennes mod och hennes driv att synliggöra dessa kvinnors röster.

IMG_2171.JPGUnder pausen kunde man köpa böcker och jaga signeringar. Därefter intog Helena von Zweigbergk scenen och berättade kort hur fotot som pryder hennes novell utgiven av Novellix inspirerade henne till själva berättelsen som novellen utgör.
IMG_2179.JPGDet skall bli intressant läsa en novell av den här författaren som jag annars känner har styrkan i ett lugnt tempo som undersöker och går under huden på karaktärerna.

Sist ut den här kvällen var den författare jag sett mest fram emot. Therese Bohman har precis kommit ut med sin andra roman, Den andra kvinnan.
IMG_2175.JPG
Inte helt oväntat är boken just nu den mest recenserade. Och den blir väldigt positivt recenserad, något som Bohman är mycket glad men också ödmjuk inför. Hon erkänner hon nästan maniskt googlar sig själv och känslan från när hon drev en egen blogg kommer igen när hon jagar träffar och besöksstatistik.

Bohman vill återge en stämning och det är det hon satsar på, före handlingen. Hon gillar själv inledningar i böcker när upplägget och karaktärerna presenteras eller första avsnittet i en serie. Stämningen i den här boken skall spegla den om en kvinna som känner sig udda och egen. En kvinna som identifierar sig med karaktären i Dostojevskijs Anteckningar från ett källarhål. Det är dåligt självförtroende men samtidigt en känsla av att man genomskådat samhället och ser det andra inte ser. En bitterhet över andras lyckade liv. Andra är präktiga och PK medan hon känner sig så dramatiskt annorlunda. 

På ytan är det en ung tjej som jobbar i disken i en sjukhusmatsal och har det ganska trist. Sitter fast i tillvaron och vill att det skall hända något spännande. Och därför inleder hon en relation med en läkare som brukar besöka matsalen. En läkare som är gift och har barn. Och sen händer det …

Annonser

Den osynlige mannen från Salem

Jag älskar att läsa, jag älskar att fynda och jag älskar fysiska böcker. Så när Pocketförlaget hade pop-up store med billiga böcker i Kungsträdgården mötte jag upp Bokglam på rosé och författarträffar.

Jag gick därifrån med nästan hela Knausgård-serien (jag inbillar mig jag skall läsa dem i sommar) och 2013 års vinnare av svenska deckarakademis pris bästa svenska kriminalroman – Den osynlige mannen från Salem av Christoffer Carlsson. Boken är Carlssons tredje och jag har gillat de två tidigare. Ibland är det tur man inte hinner läsa allt när det kommer, hade jag läst den här tidigare hade jag kanske inte köpt den i pocket och fått den signerad.

20140621-112733-41253707.jpg
Carlsson var där och vi hann prata lite med honom. Vilken trevlig ung man, han påminner lite om Gustaf Fridolin, ser riktigt pojkaktig ut men har driv och ambitioner -och lyckas. Det här är inte bara tredje hyllade boken, Carlsson har nyligen också disputerat inom kriminologi. Visst, ämnet tangerar hans böcker, han har forskat i vad som gör att de där i riskgruppen för grov kriminalitet, de ändå inte hemfaller åt det hållet, lyckas leva som en vanlig Svensson.

Med den Osynlige mannen från Salem, som är del ett i en tänkt triologi, då finns det där i historien; två unga män som båda haft en lite utsatt barndom väljer helt olika liv. Leo som vi läsare följer (och kommer att fortsätta följa) är polis men med historia. Avstängd (efter konspiration – det kommer i nästa bok!) tar han kanske lite för ofta en sobril och räds inte blanda sina mediciner med sprit. Han är ganska typiskt olycklig och livet leker verkligen inte för honom. När vi träffar Leo så har ett mord precis skett i hans hus och polis som han är så undersöker han trots han är avstängd. Och det var kanske bra för när mordet undersöks vidare så är Leo besvärligt kopplad till både det ena och andra. Snart måste han hantera både anklagelser och egna misstankar, han går mellan paranoia, rädsla och besatthet.

Inte så nydanande men inte heller trist så finns en parallell historia, Leos uppväxt i Salem. Hur han träffade vännen John, kallad Grim, och Grims syster Julia. Grim är den där killen som hade förutsättningarna men som valde använda sina kunskaper på ett sätt som inte är lagligt. Julia var tjejen som Leo föll för men som var ständigt påpassad av Grim. Hur hanterar en ung man som Leo en sådan kärlek, som måste hemlighållas.

Carlsson skriver på ett sätt som speglar ett mörker i vardagen, ett mörker som jag känner mig naiv av att inte se. Det är så nära, kriminalitet och hänsynslöshet. Det är svårt att tro det kan vara så här, i Sverige, i samhället där jag lever men ändå känns det väldigt trovärdigt.

20140621-115532-42932874.jpg
I pocketboken finns ett litet efterord av Carlsson där han skriver om sin inspiration och sitt behov av att skriva. Jag inte bara gläds av hans små hänvisningar till andra författare han uppskattar utan blir också lycklig över hans kärlek till litteraturen. Och när vi sågs i Kungsträdgården så enades vi i att vi äääälskar böcker och vi vill ääääga dem. Ha dem och känna på dem.

Adlibris
Bokus
CDON