Polarnatt

Nu har jag läst del två i Frida Skybäcks planerade trilogi om systrarna Stiernfors och även om jag inte tyckte Skybäcks tidigare böcker var dåliga så tyckte jag den här var så mycket bättre än de tidigare! Det här är en bok som rymmer mycket, jag är förvånad över att så många historier får plats i boken och den annars ganska begränsade ramberättelsen. 

Redan i första delen, Norrsken, så förstod läsaren att eftersom det finns tre systrar och det är tre böcker så viks en bok för varje syster. Norrsken handlade om Cecilia som gifts bort mot sin vilja efter att ha följt sitt hjärta och råkat i ”omständigheter”. Jag trodde att maken Rousseau skulle visa sig vara inte fullt så hemsk som Cecilia föreställde sig men i Polarnatt får vi – till min glädje – följa Cecilia in i nya äktenskapet och livet som husfru. Och läsningen visar att Cecilias make verkar gå från kyligt charmerande till pressad, ilsk och kusligt nyckfull. Kanske är det huset de bor i som påverkar honom – huset är stort och ogästvänligt och Cecilia nystar upp en mordgåta som läsaren tar del av (spännande!). Eller så är det inte huset i sig utan Cecilias man är helt enkelt pressad över att fabriken inte går som tänkt och deras ekonomiska situation blir ohållbar. Det är lite upp till läsaren att tolka in övernaturligt eller inte här. Cecilia växer bokstavligen i den här boken, hon har mycket att stå i och lär sig handlas med problem. Det är jättekul att se hennes utveckling.  

Och ännu roligare är det att läsa om mellansystern Elisabeth, vars bok detta kan sägas vara. Här pratar vi utveckling! När jag läste Norrsken så drog jag vissa paralleller till Downtown Abbey och det gör jag i den här boken också, en av döttrarnas frigörelse från familjen och de krav som på den tiden lades på en ”adelsfröken”. Likaså kommer jag att tänka på Fröken Frimans krig, båda parallellerna för att jag gillar hur kvinnorna inte är födda egensinniga suffragetter utan vi tar del av kvinnors tankar i tidens möjligheter. Det är inte helt lätt att ställa om sig.   

Nu utspelar sig Skybäcks serie strax innan sekelskiftet och kvinnorörelsen i Sverige växte väl sig kanske stark först efter sekelskiftet men det är ändå oerhört roligt att hon skrivit in denna frigörelse. Elisabeth försöker vara sina föräldrar, främst mamman, till lags men funderar mycket. Efter en misslyckad vistelse hos en tilltänkt friare finner Elisabeth stöd och en helt ny vänskap i sin kammarjungfru Vera. Vera blir stöd både i Elisabets privata känsloliv och mer allmänt när det gäller livet. Genom Vera får Elisabeth kontakt med en omvärld hon inte sett förut och hon inser hur priviligerat hon levt och bestämmer sig för att göra något åt det hon upptäcker. För Elisabeth så öppnar sig en ny värld och hon genomgår en hel del prövningar som förändrar hennes världsbild.  
Nu väntar jag på tredje boken och mer om pimpinetta lillasyster Amelie som fått en greve på kroken. Hoppas den berättelsen blir lika girlpower Och feministiskt uppvaknande som Polarnatt! 

Adlibris

Bokus

CDON

Annonser

Norrsken

Frida Skybäck är tillbaka med en historisk romantisk roman, den här gången utlovas en trilogi och historiskt närmar vi oss modern tid. Året för första delen Norrsken är 1845, en tid då kvinnor ännu inte var självständiga men tanken fanns där.

Cecilia är äldst av tre systrar och i en ålder då hon borde vara gift och bilda familj. Föräldrarna är ivriga att gifta bort henne och trots en modern uppväxt med studier och självständigt tänkande så är systrarnas liv ändå ganska inskränkt. Förvisso är de av adelsfamilj så de behöver inte arbeta för att försörja sig men hemmet de bor i ligger i fideikommiss och skulle gått dem ur händerna om det inte vore för sladdbarnet Benjamin. Benjamin är den ljuva lillebror Cecilia inte kan låta bli att smyga in till och beundra. Helt bedårande och det känns som att de har ett speciellt band. Och jag avslöjar inget ifall jag delar med mig av att större delen av boken parallellt handlar om tiden 1845 som Cecilia och hennes mamma spenderade uppe i norr, i mammans föräldrahem. Det var under den tid mamman oväntat födde Benjamin och då Cecilia officiellt var på flickinternat i Schweiz.

Det spännande i boken är inte huruvida Benjamin är Cecilias bror eller son, det gripande är att Cecilia, barn av sin tid, knappt förstår vad som händer med hennes kropp och hur olycklig hon blir när familjen behandlar henne föraktfullt när hon bara följt sina känslor. Ingen talar om hur en förlossning går till och man kan tycka Cecilia är hur naiv man vill men trots hennes bildning så har hon aldrig haft sexualkunskap.

Med sina systrar, som båda på sitt sätt är väldigt olika Cecilia, deras moder, den ingifta fastern av lägre rang och den hårda farmodern blir det en bok med många olika kvinnliga karaktärer under en tid då kvinnor förvisso hördes och syntes men som fortfarande kunde tyglas. Det skall bli intressant att få träffa dem alla i kommande böcker och se hur de utvecklas. Farmodern påminner om farmodern i Downton Abbey, en stentuff kvinna som inte förstår varför unga kvinnor vill bestämma själva. Det är just kvinnoporträtten som gör den här boken men vad vore en historisk romantisk roman utan klänningar, frisyrer och blossande känslor? Och det finns också här, lita på det.

20140525-211540.jpg

Adlibris
Bokus
CDON

Den vita frun

Vilket superläckert omslag det är till boken Den vita frun av Frida Skybäck, jag älskar glitter och flärd. Jag kan tala om att omslagsbilden faktiskt kommer igen i boken också, i ord alltså.

20120705-143516.jpg

Men annars är det inte överdrivet mycket flärd, vilket gör att boken känns realistisk. Den utspelar sig senare delen av 1700-talet på Skånska landsbygden, på Borgeby Slott. Dessa skånska små slott som mer ser ut som finare herrgårdar än de slott jag tänker på när jag tänker slott. Men adeln eller godsägarna hade det inte så gott ställt att de rullade sig i pengar, överflödet visade sig kanske mer i att de kunde unna sig, ha tjänstefolk och äta sig mätta.

Titeln kan kännas familjär och de flesta slott eller gamla större gods har nog en skröna om en vit fru som hemsöker stället. Så också Borgeby slott, även om just den här historien är fiktiv. Huvudkaraktären i boken är Maria, en ung kammarjungfru utan familj eller bakgrund, som får följa med matmor Fru Bielke och hennes – med Maria jämnåriga – dotter Juliana från Stockholm till Borgeby slott för att umgås med potentiella friare till Juliana. Maria må komma i skymundan för den utåtriktade Juliana (som ändå verkar söt och trevligt, sin ganska snäpiga mamma till trots) men är ändå en ung dam med huvudet på skaft och skinn på näsan. Juliana frotterar sig med de unga männen och genom henne får jag ta del av flärden när hon klär upp sig i klänningar av sköna material och smycken av ädla stenar. Maria känner sig något utanför och vet inte riktigt hur hon skall bete sig, medbjuden som hon är men inte i ”samma rang” som de andra. Men den där unge Herr Rosenhielm är allt bra stilig trots sin butterhet och verkar det inte som att han ibland granskar Maria när han inte tror att hon ser? Jo, även Maria kan känna pirret i magen även om hon inte tror sig vara värdig en man av rang. Men Maria känner också oro i magen, från första början när de kom till Borgeby slott har hon känt sig egendomligt iakttagen och i kammaren i den ensliga utbyggnaden hon sover i händer det mystiska saker. När hon får reda på att Borgeby slott har en egen gengångare, den vita frun, blir det riktigt obekvämt med tanke på de händelser Maria utsätts för.

Parallellt med Marias besök på Borgeby slott får vi i dagboksform följa en ung, sjuklig och olycklig kvinnas dagar 20 år tidigare, på Borgeby slott. Kvinnan hålls mer eller mindre inspärrad av sin elaka svärmor och hon vågar inte berätta för någon, förutom för pigan Malin, hur dålig hon faktiskt är. Kan det vara den skamliga, dödliga, veneriska sjukdomen hon fått? Tänk om hon smittar sitt nyfödda flickebarn som hon inte vågar lämna en minut i rädsla att svärmodern skall ”ta över henne”. Det är ganska självklart att den äldre historien är den vita fruns historia, en bakgrund till vad som sker på Borgeby slott.

Jag hade turen att få träffa Frida Skybäck och få ett signerat exemplar av boken på Bokia Center Syd. Skybäck berättade då lite kort om sin bakgrund och hur hon kom in på att skriva och hur hon hittade sig genre. Nilmas bokhylla har gjort en mini-intervju med Skybäck inför släppet av Den vita frun som ger ungefär samma inblick. Skybäck är också historielärare och det märks att det är fin research för boken. Jag gillar även de små tidstypiska detaljerna som påverkan av det franska hovet på adeln i Sverige när de blandar in franska uttryck i talet eller när Marias tankar går som ett vattenhjul som driver runt. Boken är också väldigt tidstypisk som kärlekshistoria där händelserna följer ett klassiskt schema som återfinns hos Jane Austen och Brontë-systrarnas böcker. Även om de skall anses ha skrivit om egensinnade kvinnor så är det inga kvinnobeskrivningar jag hade accepterat i en modern roman (men tyvärr ändå möter ibland, gömd bakom väskor och högklackat i chick-litt) men för att göra det trovärdigt så var ju kvinnans roll tyvärr begränsad på den tiden. Trots att Maria har sunda tankar om självständighet och jämlikhet så är hon fångad i samtidens romantiska syn på givande män och mottagande kvinnor.

Adlibris
Bokus
Fritz Ståhl