Martin Benner – svensk hårdkokt deckarfigur

I Mannen utan sorg, en kort novell som verkar finnas enbart som e-bok (?), presenterar Kristina Ohlsson sin nya karaktär – Martin Benner. Martin är advokat eller jurist men vi kommer lära känna honom som i det närmaste detektiv. I detta fall så nystar han upp en historia om en man som alla bevis pekar mot. Motiv, avsaknad av alibi och närmast misstänkt. Enter Martin Benner. Hårdkokt eller iskall, välj själv. Han är snygg, han har självförtroende, han är bra och han har kvinnotycke. Författaren plockar i den här historien elegant upp gammal (jaja, allt är relativt) berättarteknik och presenterar ett listigt fall på ett fåtal sidor. Och låter oss samtidigt bekanta oss med Martin Benner. Och Lucy, affärspartner, expartner och älskarinna.  

 

I Lotus blues träffar vi Martin Benner igen – och Lucy. Och fler personer i Martins närhet. Jag blir inte riktigt klok på vad Martin och Lucy riktigt gör, det nämns något försvarsarbete och de har gott om stålars men fokus i den här historien ligger på ett uppdrag som Martin, lite motvilligt, tar sig an – att postumt återupprätta en anklagad kvinnlig seriemördares heder. Den här historien är också den i högsta grad hårdkokt, det är en regnig sommar, Martins ”klient” tränger sig på, de munhuggs, han ligger med Lucy och värderar varenda kvinna han ser. Ok, Ohlsson försöker ge honom drag av svensk jämställd man och lyckas faktiskt ganska bra med att ge Lucy egen identitet och Martin ett hjärta. Historien om en kvinnlig svensk seriemörderska är spännande och tar många vändningar. Både läsaren och Martin luras av logiska slutsatser och listigt gömda ledtrådar.  

 

Jag gillar när författare går all in så som Ohlsson gjort här. Man får liksom en känsla av vad hon vill förmedla och i den oerhört karaktärsdrivna handlingen blir jag snabbt indragen trots de snabba kasten. Utan att avslöja slutet av boken kan jag garantera att Martin Benner kommer vi att få träffa igen – och som läsare VILL man veta mer. 

Adlibris

Bokus

CDON

Davidsstjärnor

Kristina Ohlssons senaste, Davidsstjärnor, är en spännande och snabbläst deckare. Som jag hoppades och trodde så tar Säpo-chefen Eden stor plats. I alla fall när det kommer till det mer privata i boken. Faktum är att som läsare för vi följa Eden mer privat än både Fredrika och Alex som annars är poliserna i centrum av serien. Men jag klagar inte, det är en hemlighetsfull historia Eden har och så som böckernas berättelse är uppbyggda blev jag nyfiken på Eden redan förra boken och nu vill ökar denna nyfikenhet. Ohlsson är ändå rätt sparsam när det gäller det privata, läsaren får en deckare med i slag av vardagsliv istället för en relationsroman med inslag av deckare. Det uppskattar jag!

Något annat hon gör bra, Ohlsson, är att knyta ihop trådar och dra paralleller utan att det blir krystat eller overkligt. Många gånger kan jag, speciellt i svenska deckarserier, uppleva att när flera fall går parallellt i en bok så hör de i slutändan ihop, hur långsökt det än kan verka. Oftast så rör fallet/fallen också någon i nära relation till huvudpersonerna också, vilket gör dem personligt involverade eller rent av delaktiga i fallet. Nu är det ju så med Eden att det är just hennes förflutna som spökar när Efraim Kiel åter igen dyker upp i Stockholm. Men och det vill jag poängtera, det rör upp Edens liv, hon lägger sig inte i någon utredning och till synes är Efraims Stockholmsbesök inte relaterat till Eden, alls.

Visst är det lite typiskt att precis när en förskollärare på judiska församlingens förskola blir skjuten i ryggen, dagtid, framför barn och vuxna, att Peder får jobb där som säkerhetschef. Peder är fortfarande utanför polisen, han hankar sig fram som säkerhetskonsult och börjar må bättre. Men i takt med att han ordnar upp sitt själs-och familjeliv så börjar han sakna utmaningarna i jobbet och gruppen han jobbade i – med Alex och Fredrika. När han tillträder som säkerhetschef direkt efter dödsskjutningen och två pojkar från föreningen försvinner spårlöst kommer han att samarbeta med Alex och Fredrika. Men Peder står ändå utanför och får inte ta del av all information, vilket gör honom frustrerad och triggad att söka upprättelse för att kunna söka sig tillbaka till kåren.

Alex och Fredrika jobbar vidare i sin nybildade lilla grupp. De söker medarbetare och försöker finna sin plats i polisens många grupperingar. När förskolläraren blir skjuten så får de fallet och tror att de i princip skall göra överlämning och gå vidare men så hamnar församlingen åter i knipa när de båda pojkarna försvinner. Alex och Fredrika står med båda fallen och försöker se ifall det finns samband eller ifall de skall insistera på separata utredningar. Och samtidigt så är Efraim i Stockholm, där för att hjälpa till med rekryteringen av ny säkerhetschef till den judiska församlingen när först en förskolellärare blir skjuten och sen två pojkar försvinner.

20130512-201238.jpg

Hur skall jag trassla mig ur att det inte är för mycket av slump och sammanträffande i boken nu? Jag ser hur det låter men det är kanske de här sammanträffandena som gör att jag som läsare förväntar mig ett mesigt slut och allt sammanvävt men mina förväntningar hamnar på skam. Istället får jag en spännande och många gånger sorglig historia. Stor del av boken handlar om Israel och judendom, israelisk militär, underrättelsetjänst och en skröna om papperspojken. Papperspojken är en läskig figur som tar barn och plågar dem till döds. Den skrämmande papperspojken är så central i boken att jag är lite förvånad det inte är titeln på densamma.

Adlibris

Bokia

Bokus

CDON

Paradisoffer

Jag är nästan lite stressad över bokhögen som skall läsas och så hittar jag Kristina Ohlssons Paradisoffer i snabblånshyllan på biblioteket. Lättläst kriminalroman och fjärde delen om Alex Recht och Fredrika Bergman – den kom längst fram i läslistan och gick snabbt att läsa. Jag har fastnat lite för Fredrika, akademikern som är anställd civilist hos polisen och inte riktigt passar in eller trivs. Fast i den här boken har hon bytt jobb och är nu hos Justitiedepartementet. Alex är också förflyttad, inom polisen, och hans specialgrupp upplöst. Tidigare medlemmen Peder är helt ute ur leken sedan hans handlingar i förra boken – som utspelade sig för två år sedan! Oj, att sån tid gått. Fredrika har nu två barn och är gift med sin Spencer. Har väl inte riktigt fastnat för nya jobbet och Alex vill fortfarande ha henne tillbaka till polisen.

20120524-200434.jpg

Den här boken blir intensiv, allt händer inom loppet av dryga ett dygn. Dagen efter att fyra större mer eller mindre offentliga byggnader bombhotats i Stockholm och Säpo insisterat på utvisning av en terrormisstänkt men friad asylsökande blir ett från Sverige med destination USA flygplan bombhotat. Hotet kommer när planet redan är i luften och ställer krav både på svenska och amerikanska regeringen. Tiden är knapp, kraven måste uppfyllas innan planet landar (dvs när bränslet är slut) och planet får inte nödlanda eller ändra destination. Alex får ärendet på sitt bord och blir chockad när han förstår att han har väldigt personliga kopplingar till det hotade planet. Fredrika kopplas in som sambandsperson mellan de olika enheterna som måste samarbeta i ärendet och hon och Alex kommer att samarbeta nära med den kontroversielle men högt ansedda Säpochefen Eden. Det visar sig under historien att Eden har ett bagage och även om läsaren får ta del av detta känns det inte avslutat och jag tror att vi kommer träffa Eden i kommande böcker. Både Alex och Fredrika har också funderingar om och kring Säpo och hur enheten fungerar, vilket får mig tro att kommande samarbeten är att räkna med.

Som tidigare böcker, och de flesta svenska deckare idag, följer vi olika personer i olika kapitel. Även på den amerikanska sidan – CIA – och personer på planet. Jag gillar tempot och pressen de alla känner inför tidsfristen, författaren lyckas vara detaljerad och ingående trots att vi talar timmar. Det finns ingen tid för eftertanke och alla är beroende av delad information, inte det lättaste med två länder inblandade och dessutom olika enheter med prestige samt personliga värderingar.

Med bakgrund av bombhot och utvisningsanslag så handlar boken om ett terrorbrott. Detta känns som ett aktuellt tema allt fler författare våga ge sig i kast med. Jag gillar en hel del av de sakliga, förklarande argument som författaren låter sina karaktärer föra, jag hoppas bara inte hon och jag är naiva om vi tror detta styr de enheter som arbetar för vårt lands säkerhet.