Releasefest för Arvtagerskan

Ikväll bjöds det in till releasefest. Lina Forss har gett sig in på genren romance med Arvtagerskan (som är del ett i en tänkt serie): 

Hon är ung, framgångsrik och arvtagerska till Firman. Sofi Enhörning har hela världen för sina fötter, ändå är det något som skaver …

Förläggaren svor att den kommer ha sina heta stunder, de fick till och med redigera bort en del. 

Lina Forss i Camilla Thulin

Forss själv berättade att hon satt sig i rätt mode genom att läsa, läsa, läsa. Självklart vår svenska romance-drottning Simona Ahrnstedt, som var där och hejjade. Har alltid upplevt Ahrnstedt som väldigt inkluderande och för genren. Hon ser inte konkurrens utan spridandet av läsning för alla. 

Debutant och drottning inom genren, sida vid sida.

Efter goda snittar, vin och mingel fick jag med mig signerade böcker hem. 

Turk & Timotej. En natt.

En natt av Lina Forss & Niklas Krog har ett jättespännande upplägg. Båda författarna har tidigare skrivit ungdomsböcker och här låter de sina respektive huvudpersoner mötas i en bok – under en natt eller i knappa ett dygn.

Boken är uppbyggd så att läsaren växelvis kapitel följer Turk (Krogs karaktär), en ganska känslig kille från förorten med kärekssorg som satsar på basketen och växelvis Timotej (Forss karaktär) en populär överklasstjej som är öppen och flirtig men som verkar ha en trist bakgrund. Allra bäst blir det när de i sina skilda kapitel återger samma sak och läsaren får ta del av hur olika Turk och Timotej uppfattat en händelse, varandra och till och med återger ordväxlingar olika. Men oftast så går historien framåt där den ena bygger vidare där den andra slutade.

Lille julafton är Turk motvilligt ute i köpträngseln med vännen Adrian för att hitta en sista-minuten-julklapp till lillasyster. Timotej är hemma i Sverige på kortvisit över jul innan hon åker till LA och därefter tillbaka till internatskolan vid London. På NK får Turk och Timotej tag i samma halsduk och strax börjar en lek med samma halsduk som lämnas över till den andre mer eller mindre öppet. Ingen av dem vill efter sammandrabbningen ta halsduken utan insisterar på att den andre skall ta den. Först är Turk väldigt tvär och sur medans Timotej verkar tycka det är kul även om hon hänger upp sig på Turks attityd mot ”bortskämda” blonda tjejer. Med Adrians hjälp och påhejad av Timotejs bästis så träffas de några gånger under dagen och efter avslöjandet att Timotej försvinner redan annandagen så tar de chansen att umgås på tu man hand sent natten mot julafton. Med dagens missförstånd och mer eller mindre häcklande av varandra som grund känner båda ändå en respekt för den andras integritet och envishet och öppnar sig mer och mer för varandra. Det blir både fler missförstånd och djupa samtal under natten som följer. Båda är impulsiva i handlingen men är rädda för att lämna ut sig själva.

Den begränsade tid de har med varandra för tankarna till den nu rätt så gamla filmen Bara en natt om två olika personer som tillbringar en natt tillsammans och skiljs morgonen därpå – tidsbegränsningen gör att spärrarna släpps och de låter varandra komma nära inpå, det finns inte tid för att lära känna varandra stegvis och de har inget att förlora genom att visa sitt rätta jag. Dock blir jag lite konfunderad och undrar varför Turk och Timotej inte kan ses julafton eller i alla fall juldagen. Juldagen brukar väl ingen ungdom idag fira uteslutande med familj? Och distansförhållanden idag är så annorlunda med tekniken och billiga resor än mot när filmen Bara en natt utspelade sig där de var hänvisade till dyra telefonsamtal om de ville hålla kontakten.

Den korta tidsrymden gör berättelsen intensiv inte bara i känslor utan också i berättandet. Vi får inte ta så mycket del av händelser som av inre tankar och resonemang, något jag ibland upplever lite jobbigt. Det är främst Timotej som jag har problem med, det är väl kanske ungdomens rätt att göra tvära kast men ibland kan jag tycka att hon blir väl motsägelsefull och jag undrar om det inte är så att det är Forss skrivande jag har problem med, samma sak hände när jag läste Allra hemskaste syster.

Jag hade inte läst någon av böckerna om vare sig Turk eller Timotej tidigare men tyckte att man ändå fick en ganska bra bild av dem genom personporträtten i boken. En kul idé som lyckas ganska bra och en bok som jag säkert gillat mer om jag inte haft lite svårt för Forss berättarstil som smittar så jag inte tar till mig Timotej till 100%. Då hade jag kanske dragits in i boken mer och till och med fällt en tår. För den romantiskt lagda tonåringen passar den här boken bra.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON.COM
Fritz Ståhl

20120923-172122.jpg

Bookedbok: Allra hemskaste syster

När Booked gick ut med att de skulle köra Allra hemskaste syster av Lina Forss trodde jag inte jag skulle hinna få den, rosa och en ganska känd författare. Men jag hade minsann tur och hann svara i tid för att få boken och blev jätteglad.

Allra hemskaste syster är den första av tre romaner Forss skriver som baseras på verk av Shakespeare, ett spännande koncept och jag älskar sådana lekar – tänker på Gregorious och Mordets praktik som är historier som spinner på Doktor Glas. Allra hemskaste syster bygger på Kung Lear som jag inte läst men kollade storyn på Wikipedia; en äldre kung bestämmer sig för att ge sitt rike till den av sina döttrar som älskar honom mest. De två äldre döttrarna fjäskar järnet och gör beskrivande kärleksförklaringar medan den yngste dottern inte vill delta i ett sådant spel och menar att den kärlek hon känner inte kan återges i ord. Kungen väljer att bli sårad och delar riket mellan de två äldre döttrarna som han sedan besöker/bor hos. Dock visar de sina riktiga ansikten och kungen blir undanskuffad och sedd som jobbigt bihang när de väl fått ut sitt arv. Den yngre dottern blir dumpad av en friare när hon blir lottlös men en gifter sig med den franske kungen som ser förbi arvet. Med i historien finns kungens rådgivare, dennes son som de båda äldre döttrarna (varav den ena gift – med en högt ansatt adelsman inom hovet) är förälskade i samt rådgivarens oäkte son som alla mer eller mindre känner till då även han är högt ansatt men inte erkänd. Själva historien slutar tragiskt med en kung som ångrar sina beslut och döttrar som dör. Riket styrs slutligen av den ena dotterns man men han är inte helt nöjd med ”äran”.

20120521-111903.jpg

Så, Allra hemskaste syster. Boken kör igång i snabbt tempo med karaktärsbeskrivningar. Leander, en rik man med fyra (wtf!) döttrar och ett privat klädimperium diagnosernas med prostatacancer i inte allt för äldre dar. Han hetsar döttrarna (inte den yngsta som endast är 16 år) att bli delaktiga i företaget för att få ärva detta och få en styrelseplats. De två äldre är sugna och konspirerar både tillsammans och mot varandra. Den näst yngsta dottern vill bara fortsätta sina studier i London även om hon gör bättre ifrån sig som skolans festfixare än med uppgifterna. Efter att fått reda på pappans dödsbesked och vägrat deltaga i spelet så har dotter och far ingen kontakt på ett halvår (tror jag). Dock är det ständig telefonkontakt mellan systrarna, de är märkvärdigt nära fast de oftast är osams. Det är luxuösa våningar och vackra framgångsrika unga människor och originella (verkar författaren vilja säga men jag tycker det låter ganska vanligt) klädstilar. För systrarna är så speciella med sina personligheter och långa hår. Örk. Det är för mycket beskrivningar och när beskrivningarna packas så på varandra blir de till slut också motsägande, som om att författaren i sina försök göra sina karaktärer vimsigt attraktiva glömmer vad hon skriver och bara öser ur sig. Någon tänder en cigarett under ett telefonsamtal och blir efter telefonsamtalet, som varade typ en sekund, sittandes med den otända cigaretten. Det är sånt här som får mig ogilla boken. Beskrivningar som skall vara häftiga, som är motsägelsefulla och ganska jobbiga. För det är inte mycket till handling. Jag förstår det är svårt att skriva om ett känt verk till nutid utan att bara kopiera men det här är faktiskt ganska trist, tyvärr. Och varför har Forss skrivit in en extra syster som knappt är med och inte tillför något? Dessutom är boken rörigt skriven med alltför snabba kast mellan berättarröst, ibland är det svårt följa vem det är som tänker/talar och vem den personen syftar på. Och då räknar jag mig faktiskt som en läsare som brukar hänga med och vara förlåtande.

Jag visste Forss skrivit Vildängel och trodde mig ha läst den, varför jag blev jätteförvånad över jetsetstilen i boken (trist) men när jag kollade upp den så förstår jag att detta är Forss område och jag hade blandat ihop Vildängel med Vingklippt ängel – två ganska olika böcker verkar det som. Tyvärr måste jag säga att det bästa med Allra hemskaste syster är iden och omslaget.