Klassikerfyra från Bonnier: Brittisk läsfest

I vår släpper Bonnier en ny klassikerfyra och temat är Storbrittanien. Förutom tema så satsar Bonniers på samarbeten för att göra varje fyra unik och tilltalande och till Storbrittanien så har man samarbetat med konstnären Jon Holm för omslagen. Det är som vanligt en fyra vars omslag väcker ha-begär och tavlorna som är underlag för omslagen fanns under en release att beskåda på Konstnärshuset i Stockholm.  

   
När man ser bilderna så ser man att En förlorad värld lånat karaktärerna från filmatiseringen och tavlan som beskuren är underlag till Återstoden av dagen lånat Mr Barrow från Downton Abbey!  

 
Vem är förlagen till Northanger Abbey vet jag inte – det finns dock en serie på imdb – men kvinnan på omslaget för Resan ut var på plats! 

En annan som var på plats denna release/vernissagekväll var Johanna Koljonen som skrivit ett förord till En förlorad värld, ett förord med så många spoilers att det fick läggas sist i boken. Men det var Koljonen lika glad för, författarens eget förord är svårt att tävla med menar hon. Koljonen filosoferade kring varför hon och så mång andra än idag är så fascinerade över och tilltalas av de här – ganska förlegade – historierna som klassikerfyran täcker.  

 Koljonen refererar dels till sin egen uppväxt och medvetenhet om sina föräldrars klass men pekar också på den klassiska romanuppbyggnaden där en karaktär får ta del av en helt ny värld, ouppnåelig eller fantasi – som Bella i Twilight eller Harry Potters upptäckt att han var trollkarl. I exempelvis En förlorad värld så följer man Charles, en medelklasskille som lever över sina tillgångar och får ta del av överklassens liv där han får uppleva saker han annars inte varit i närheten av. Nu tyckte jag ju personligen inte om Charles utan upplevde honom som bortskämd opportunist så den resan har jag svårt att klassa som intressant. Faktum är att jag fortfarande blir arg när jag tänker på Charles. Sen speglar boken, till viss del, ifall man lägger manken till, alltings förgångenhet och det i sig kan ju vara intressant. Men jag personligen har väldigt svårt att se tjusningen i den romanen. Koljonen menar vidare att böckernas handlingar utspelar sig i en tid av förändringar där samhällena de speglar går mot ett mer demokratiskt där det för första gången finns möjligheter att styra ditt liv. Hon tar Lady Edith i Downton Abbey som referens men det är ju trots allt en kvinna av klass, riktigt lila enkelt för en tjänstekvinna var set kanske inte även om Ediths karriär och motstånd inte är att förakta. Det intressanta, som fortfarande håller dessa böcker vid liv, menar Koljonen, är att läsa om en persons utveckling. Och det fascinerande är att läsa om deras utveckling i en tid då det trots allt hade varit okej att luta sig tillbaka på traditioner och följa den struktur som fanns. Böckernas huvudpersoner är på sitt sätt pionjärer! Vilket jag inte tycker om Charles då. Men läs för all del En förlorad värld ändå, den är välskriven. Och en karaktär man känner starkt för är en karaktär som gör intryck, även om det i mitt fall var negativt. 

Annonser

Spänningsmingel på #bokmässan

Fredag em hade Bokdetektiven och Boktok73, båda årets bokbloggsambassadörer, fixat ett spänningsmingel. Vi blev inbjudna att träffa andra bloggare, blivande författare eller bara bokälskare samt dricka vin och förse oss av deckare som främst Modernista och Hoi förlag generöst bjöd på.

IMG_2879.JPG
Tre författare, framgångsrika inom sin genre, var där och pratade om sitt skrivande och vad som inspirerar dem. Först ut var Emelie Schepp, kvinnan som gav ut sin bok själv och blev en bästsäljare.

IMG_2884.JPGSchepp har ett ganska kliniskt förhållningssätt till sitt skrivande även om hon säger hon skriver deckare för att ”hon älskar det”. Succé-historien börjar i det att Schepp efter flera år som projektledare inom reklam ville göra något nytt. Så hon bestämde sig för att bli filmmanus-producent. Hon tog en helgkurs och var beredd att satsa. Men så förstod hon efter en artikel av Peter Dalle hur oerhört svårt det är att lyckas i branschen och ställde om siktet på litteratur i bokformat. Arbetet började med gedigen genomgång av deckarböcker, upplägg, språk och subgenrer. Snart hade Schepp en klar bild av hur hennes bok skulle vara och skrev den ändå tämligen fort. Sen kom arbetet att få den publicerat. Ganska snart kom de första refuceringsbreven men Schepp som var säker på sin sak beslöt att ge ut boken själv. Och resten är en saga kan man säga. Nu är Schepp knuten till Wahlström & Widstrand som återutgivit hennes debut om Jana, en ung åklagare som när hon nystar i ett otäckt fall upptäcker sitt eget glömda förflutna. Det beskrivs som en blodig historia där Janas polisiära omgivning sätts på prov, kan man lita på Jana?

Efter Schepp stod Anders Fager på schemat och det var inte en person som imponerade på mig. Han tog onödig plats när han anlände mitt i Schepps anförande, han verkade disträ och nästan ovillig att möta oss bloggare som var där för att suga i oss författarnas tankar.

IMG_2888.JPGNär han fått ett glas vin berättade Fager i alla fall hur John Ajvide Lindqvist banat vägen för svenska skräckberättare som vill plocka in övernaturliga inslag. Jag har läst Fager tidigare och inte varit imponerad men blev ändå förvånad hur stöddigt han uppträdde. Det blev en del sexistiska skämt om att våra pappor säkert visste vad det handlade om på gamla goda tiden när grabbarna åkte till Borås en helg. Höhö. Nä, jag skall inte säga mer om den författaren …

IMG_2890.JPGSom tur var avslutades framträdandet under minglet med Sofi Sarenbrant som öppet och humoristiskt berättade hur hon funnit inspiration till de tre delarna om kriminalinspektör Emma som hon hunnit ge ut. Ju mer Sarenbrant skriver, desto mer ”sjuk” blir hon enligt egen utsaga. Senaste boken handlar om någon som stannar kvar i hemmet efter försäljningsvisning, någon som gömmer sig i bastun och på natten smyger runt och betraktar de sovande personerna. Detta kom hon på vid en visning hon själv var på. Det finns en uppsjö av liknande läskiga tankar från vardagen som hon kan skriva om. Fantasin flödar.

IMG_2894.JPGEfter Sarenbrants framträdande var det allmänt mingel i vilket författarna deltog. Det var riktigt trevlig och mycket roligt tala med andra deckarfantaster och bokbloggare. En utlottning av signerade Belinda Bauer-böcker skedde också – där jag hade turen och vann ett exemplar! Av Mörk jord, som jag läst. Tack till Bokomaten som bytte sin Betraktaren med mig!

Books & Dreams och Jens Lapidus

Books & Dreams är inte bara ett återkommande event utan också en tidning och ikväll var jag på smygläsning av nya numret där omslagsmannen Jens Lapidus var med.

20140617-213929-77969942.jpg
Lapidus är aktuell med en ny bok, VIP-rummet, som lämnar Snabba cash-gänget men som ger oss ett nytt radarpar som vi med största säkerhet kommer få träffa i fler böcker. Teddy har precis kommit ut från fängelset och får arbeta med Emelie, jurist, för att lösa ett kidnappningsfall. Härligt han använder typiska namn – en kille på -y som hamnat snett och boomen av Emelie som vuxit upp och ger sig ut i arbetslivet. I intervjun i Books & Dreams så berättar Lapidus att kidnappningar är något han upplevde från tiden med Efterlyst och att det verkar öka – mjuka mål. Det har blivit allt tuffare att råna värdetransporter och kidnappningar är ett enklare sätt för hänsynslösa personer att tjäna snabba pengar.

20140617-214545-78345560.jpg
Lapidus sportar loafers utan strumpor och Pagrotsky-skägg i sommar och berättar under kvällens intervju att det här med att planera sin skrivning verkligen inte är hans grej. Istället kommer berättelsen till honom stötvis och han skriver mängder som han sedan får stryka. Samtidigt som han gillar sitt nya radarpar som han skapat efter inspiritation av Dennis Lehane så är han lite nervös över att trogna fans inte skall känna igen sig. Han rör sig fortfarande i utkanten av Stureplan-gängen men Teddy och Emelie har inte samma råa kultur som beskrivits i tidigare böcker. Här är det mer fokus på kidnappningshistorien och hur Teddy och Emelie skall fixa den – och hur de fixar varandra!

Klart man blir sugen, boken fick följa med hem och skall läsas så snart jag hinner. Lapidus själv hoppas hinna läsa ut Canada av Richard Ford i sommar. Sen försöker han kolla ikapp tv-serier, ett nytt intresse som uppkom för han blivit erbjuden att själv skriva för tv – det är fortfarande hyshhysh men snart släpps nog nyheten. Jag gissar på TV4.

Adlibris
Bokus
CDON

Pocketnyheter och författarmingel

Månpocket och Bonnier pocket bjöd in till vårmingel med pocketnyheter. Kvällen bjöd på fyra nyheter som presenterades av författarna själva.

20140527-222151.jpg
Maria Svelands Systrar och bröder kommer lagom till läsning på balkongen-tider. Boken är en djupdykning i syskonrelationer, en relation Sveland tyckte var riktigt intressant att skriva om. Det är en relation som är en av våra livs längsta och på en gång det mest komplicerade och det mest chosefria. Med vem, utom våra syskon kan vi vara oss helt själva och samtidigt utlämnande och förstådda. I boken så finns tre syskon, döpta efter Ibsens karaktärer, som var för sig hanterar och reagerar på sina relationer och minnen.

20140527-222825.jpg
Kontorsninja av Lars Berge har jag läst tidigare och gillat för sin absurditet. Det är så roligt att författaren på fullaste allvar gjort djup research inför boken där Jens Jansen, urless på sitt arbete och allt där till, försvinner – på kontoret. Det är en rolig historia med en allvarlig underton.

20140527-223132.jpg
En ganska nedtonad Carl-Johan Vallgren berättade om sin senaste bok, thrillern Skuggpojken som han skrivit under den officiellt kända pseudonymen Lucifer. CJV har ett sätt som får oss kvinnor att tindra med ögonen och bli lite till oss. Men han skriver bra också, jag har läst och gillat.

20140527-223444.jpg
Sven Olov Karlsson nominerades till Augustpriset med sin Porslinsfasaderna. En bok han själv beskriver som annorlunda än sina tidigare två som handlat om karga bittra män. Nu tog han sig an deras fruar – och skriver om hårdare, tuffare och olyckligare människor.
Saga Silver är en hemmafru och småbarnsmamma i litet samhälle. Hon är en kvinna mycket mån om att aldrig visa sig imponerad. Hon ställer aldrig några frågor men vet ändå alla svar. För Saga är en sanndrömmare! Hon är därför livrädd att betraktas som galen och håller sig tyst. Hon försöker också hålla sig vaken för att slippa drömma och kommer därmed på att barn kan hålla henne vaken. Men så får hon ett lugnt barn och blir bara tröttare och tröttare, vilket komplicerar deras mor-dotter-relation då Saga blir besviken. 
När Saga äntligen får ett barn med problem, kolik, tandvärk och allt möjlig kommer hon att älska denna son som befriar henne från drömmarna.

Kvällen innehöll även ett pocketquiz där jag och Heléne slog oss ihop med Suzann och kammade hem andra plats (och därmed slog pocketgrossisterna!).