Daisy i kedjor

Jag blev själv förvånad över att jag inte läst något av Sharon Bolton innan jag läst Daisy i kedjor. Hon är en deckarförfattare som både hyllats och som gett ut ett flertal böcker, men jag har missat henne. 

Nu när jag läst Daisy i kedjor kommer jag att läsa fler böcker av författaren för det här var bra. Daisy är namnet på hunden som Maggie Rose, framgångsrik advokat och författare, räddar. Daisy är också namnet på den kvinna hunden Daisys fängslade husse en gång kränkte. Nu sitter Wolfe dömd för mord på tre feta kvinnor och misstänkt för ett fjärde försvinnande. 

Det här med feta kvinnor. Det beskrivs om och om igen som en fetisch, något specifikt för mördaren. Men hur feta var kvinnorna? En vägde 85 kg! Det kan vara stort men fet? Det är synd att det är sånt rabalder kring denna ”fetma” men det är bokens enda dåliga drag. 

I alla fall. Wolfe, Daisys husse, menar han är oskyldig och han vill till varje pris att Maggie Rose skall företräda honom och få honom frikänd. I alla fall efter det att han fått förrådda henne. Och hon, hon är kanske inte så sval och opåverkad av den charmige internen som hon vill verka. Redan efter deras första möte börjar det hända saker kring Maggie Rose och hennes undandragna anonyma liv hon lever. Hon kommer i kontakt med mannen som satte fast Wolfe och här har vi en polis som även han faller för Maggie Rose och som inte vill hon skall ägna tid åt Wolfe som han är bombsäker på är skyldig. 

Detta är en berättelse uppbyggd på insprängda brev och artiklar, utdrag ur Maggie Roses utkast till en bok om Wolfe. Handlingen drivs framåt genom det psykologiska spelet. Som läsare får man ledtrådar på flera plan och tänker – Aha! – samtidigt som författaren snillrikt fortsätter lura en. 

Adlibris

Bokus

CDON

Annonser