Marina Bellezza

 För ett tag sedan hade jag förmånen att gå på Stockholms internationella författarscen och lyssna på Silvia Avallone. Tillsammans med Heléne och Hanna tänkte jag också bokcirkel Avallones senaste bok, Marina Bellezza. Helene och jag hördes av under läsningen och var väl ganska överens om att de plågsamma djurskildringar som finns i boken skapade en bild av den ena huvudkaraktären som fick oss att sky honom. Denna avsky ökade när han beskrevs som ett riktigt svin med en kvinnosyn som vi hoppades bara var kulturell men som vi hade jäkligt svårt för. Men även Hanna höll med om att Andrea, som den manliga huvudkaraktären heter, var jäkligt svår att begripa sig på. Marina, den kvinnliga huvudkaraktären, var inte det heller nån figur jag fattade tycke för även om jag hade lättare att förstå hennes motiv – egoistisk och självupptagen men med ett mål i livet. Och det är vid sådana här tillfällen det är så himla spännande och befriande att få höra författarens syften och mening med sin berättelse. Det samtal som Sonja Schwarzenberger höll med Avallone skapade en förståelse för mig. Boken gick från halvtaskig till rätt bra. För Andrea-gestaltningen är fortfarande inte helt klar för mig. Vad ville författaren berätta med den här mannen?Till det yttre handlar Marina Bellezza om två unga människor som en gång upplevt en passionerad kärlek, skilts åt och inte kunnat komma över varandra och när de ses igen så vill de inget annat än fortsätta men de tär på varandra och deras olikheter gör det omöjligt att uppnå både personliga och gemensamma mål.  

 Historien bakom berättelsen är den om ”den   amerikanska drömmen”, om hur västvärldens individualism har puttat undan kollektiva drömmar Avallone pratar om hur utgångspunkten för en dröm är saknad, längtan efter något. För att känna en längtan måste man ha en törst, en drivkraft som driver framåt. Drömmarna tar en över gränsen, tar en framåt. Men drömmen behöver inte bli verkligheten för allt handlar inte om att vinna.  Det där med att vinna återkommer Avallone till många gånger i berättelsen där Marina lever hela sitt liv som en tävling där det handlar om att vinna eller försvinna. Det finns inget mellanläge för den här tjejen och liksom sagt tidigare – att vi hade svårt för karaktärerna så har många läsare hört av sig till författaren och uttryckt att Marina är svår att tycka om. Avallone tyckte det var otroligt roligt att skriva om Marina och sätta sig in i hennes karaktär. Hon är hatad, borde få en örfil. För hon lyfter inte ett finger men är både otroligt vacker och har talang. Okunnig och utan skrupler går hon över lik och precis när man tror att hon skall få möta sin överman – i form av en skicklig manager – och lära sig en läxa så tar Matina än en gång över och går ut som segrare. Ja, Marina är näst intill en naturkraft och liksom Zlatan så är hon precis så duktig som hon tror hon är och det går inte längre tycka illa om henne.  

 Marina slår sig fram inom show business. Med sitt utseende och röst plockar hon röster i musiktävlingar och det är i Berlusconis kölvatten hon försöker uppnå lycka och livskvalitet genom att bli någon på TV. Med Marina har Avallone velat spegla dagens samhälle där Italien har ett trist arv att försöka förvalta men också hur program som X- faktor är ett medel mot berömmelse men samtidigt den unges  chans till ett arbete, en arbetsförmedling så god som någon. Marina är Avalonnes Madame Bovary, en antihjältinna som drömmer sig bort och söker bekräftelse och uppmärksamhet och berömmelse. Någon som drömmer efter ett liv i flärd.   

  Andrea, som vi i cirkeln inte alls tyckte om visade dig vara den som av flertalet läsare ansågs som ”the good guy”. För många italienska läsare så representerar Andrea drömmen om att hitta  tillbaka till sina rötter och där finns historia Avallone plockade upp. Det krävs enormt mod, säger Avallone, att säga nej till en osäker anställning på ett call center där man  jobbar enbart för att ha råd att bo i förorten. Avallone säger sig upptäckt en trend där ungdomar återvänder till rötterna (både landsbygd men också Italiens ursprungliga export, som ost). Det krävs mod att säga nej till normen och mod att smutsa ned sig och arbeta hårt. Men det hårda arbetet är på egna villkor. Och det är kanske därför Andrea kan ses som en hjälte. Samtidigt så väljer Marina att leva efter sina villkor, så också hon är en hjälte i sammanhanget.  

 Med berättelsen om Marina och Andrea så vill Avallone också ge det svåra en röst. Skapa en saga där man rättar till saker. Mödan, som hon upplevt medan hon skrev, är viktig att komma ihåg som en framgång. För plikten är viktig för Avallone – hon vill peka på det lättförgängliga i berömmelse. Det ger inget liv annat än berömmelse för stunden. Därför hoppas hon kunna lägga så mycket i sitt författarskap att hon betalar tillbaka för det hon förunnas som bästsäljande författare. Åter igen återknyter Avallone till myten att strålkastarljuset gör dig till härskaren på savannen. Men det gör dig inte lycklig. Marina är olycklig i sin relation till sina föräldrar. Och både Marina och Andrea är olyckliga den kärlekshistoria de är huvudroller i – Marina söker den individuella framgången medan Andrea söker framgång i Italien.  

 De hemska scenerna med djurplågeri togs upp och de är ingen metafor för ett blödande Italien men visst bekänner Avallone att genom att skildra djurs smärta så blir det enklare att peka på den oskyldiges smärta. Ett djur är svårt att skylla på eller döma. Avallone gör också en vacker referens till en författare (namn???) som skrivit en novell om kalvar på väg till slakt på ett godståg som står vid en station. Det hela blir väldigt gripande och i slutsatsen så ändrar författaren kalvarna till judar under andra världskriget. En klockren metafor där vi alla förmodligen kan relatera till det oskyldiga djuret vars framtid vi tar, men få kunde prata om när det kommer till människor. Liksom så många andra frågor kring uppväxt, arv och uppfostran så pratar Avallone om hur det här med att bli vuxen innebär att se våld och sorg men också om att vara vuxen för att kunna förlåta.   

 Adlibris

Bokus

CDON

Annonser

Stål

När jag har läst ut Stål av Silvia Avallone så vet jag inte riktigt om det är en tröstlös beskrivning av en arbetarstad i Italien eller om det är en hoppfull berättelse om tjejer som trots trist omgivning och trista förutsättningar väljer att vara individer och kvinnor, som lever på vänskapen och finner styrka i varandra. Så förmodligen är det både och.

Stål följer två tjejer och deras familjer under ett år i en liten kuststad i Toscana med ett stålverk. Stålverket är på dekis, man stänger ned ugn efter ugn för produktionen flyttas till öst där arbetskraften är ännu billigare. Trots detta är stålverket mångas framtid och killarna som Anna och Francesca spanar på och integrerar med hamnar här om de inte redan arbetar där. Anna och Francesca är 13, alldeles snart 14, och i sin allra vackraste ålder med kroppar som har barnets mjukhet men kvinnans former. Och de är medvetna om sina utseenden och hur de påverkar sin omgivning med sina utseenden. De visar upp sig och tar för sig. Är barn som pockar på uppmärksamhet samtidigt som de omedvetet kan hänge sig åt lekar. Och flörtar vilt och hejdlöst trots sina ganska strikta fäder och övervakande bröder. Vädret är stekande hett och kropparna är brådmogna, det bultar och kliar. Anna och Francesca utforskar och utmanar pojkarna kring dem, grannar, vem som helst – och varandra. För de är allra bästa vänner och vet allt om varandra och gör allting tillsammans. Fast efter sommaren skall de börja olika skolor och hos Francesca finns en oro att Anna skall försvinna, Francesca vill att Anna alltid skall vara med henne och älska henne så som hon älskar Anna. Anna tycker att Francesca ibland kan bli för nära, de är ju bästa vänner, självklart gör de allting tillsammans och skall fortsätta så men Anna är Anna också – utan att vara Anna och Francesca hela tiden. Anna influeras av sin fackligt aktiva mamma och skall läsa klassisk linje och kanske bli socialminister en dag. Och hon vill känna på pojkar och låta dem känna på henne, hennes kropp vill det även om hon inte är kär. Francesca som har en skönhet som kommer bara var tredje generation i ett område har en våldsam och kontrollerande pappa och en i förtid föråldrad och förtryckt mamma som är hemmafru. Francesca skall bli miss Italy och drömmer om att rymma med Anna någon annanstans där de kan vara tillsammans för alltid utan sina besvärliga pappor.

20120728-160535.jpg

Så när Anna efter en konfrontation med Francesca verkligen blir kär, i storebrors bäste vän, får deras vänskap sig en rejäl törn. Annas dagar består sedan av kärleken Mattia och skolan, samt en oro för vad pappa sysslar med när han håller sig borta från hemmet veckor, månader, i streck. Francesca låter sig uppvaktas av den fula mesiga granntjejen och speglar sig i sin glans när hon dyrkas för sin skönhet. Men Francesca har det tufft hemma och hennes pappas stränga behandling gör att Francesca söker bekräftelse på annat håll och finner den i sitt utseende och inte för sin person. Både Anna och Francesca saknar varandra och tänker på varandra men när den ena tar steget för en försoning vill den andra inte lyssna utan de fortsätter båda gå kring varandra, sårade och halva.

Men boken handlar också om stålverket och det hårda arbetslivet. Om att vara dåligt betald och arbeta i utsatta miljöer och inte ta sig någonstans. Deras pappor, Annas bror, hans vänner samt Anna och Francescas beundrare arbetar alla på stålverket med vetskap om nedskärningar och inga utsikter om andra arbeten. De jobbar tunga skift och de unga killarna tar till droger för att klara kombinationen tristess på jobbet och fest resten av dygnet.

Många av mina fördomar om Italien infrias. De unga (läs flickorna) förväntas leva kyskt men älskog bedrivs av alla och mer eller mindre öppet. Klasskompisar till Anna och Francesca blir gravida och den som lyckas behålla sin kille har vunnit. Flickorna är unga och fräscha, redan vid 20 är börjar de bli passé och har de fått barn är de tråkiga. Pojkarna lever storstilat och ofta över sina tillgångar, det är inte svårt att förstå varför de måste tulla på lagen och göra affärer för att uppehålla sitt leverne. Männen är familjeförsörjare och dominanta medan mammorna ofta hemmafruar. I den fattiga arbetarklassen lockas allt fler att rösta högerextremistiskt utan att tänka på framtiden, man har ingen framtid utan lever för här och nu, utan visioner.

Men det som är fint i det hela är de små upproren och de små känsloyttringarna. När en jämnårig kille verkligen visar på medkänsla och kärlek för Anna eller Francesca. Annas bror som är kung i området och kan göra vad han vill och ta sig vem han vill är bränd av en ungdomskärlek och har en känslig sårbar sida som han försöker dölja. Annas mamma och pappa som verkligen har en kärlek i botten av sitt äktenskap och som fortsätter tillsammans trots sina olikheter. Och Francescas mamma som vill skydda sin dotter men som tyvärr är fast i värderingar som gör kvinnan så otroligt undergiven och värdelöst.

Trots att mycket handlar om något så ytligt som Anna och Francescas utseenden och pockande kroppar, samt att de spelar på detta så är det en bok som ger en oro i magen och som berör. Kanske är det fokuseringen på deras ungdom och skönhet som gör att man kan läsa den här boken med misär och ångest utan att den blir nattsvart. Och visst finns det ändå ett hopp i den kvinnliga vänskapen där de är personer för varandra och inte bara utseenden.

Adlibris
Bokus
CDON.COM
Fritz Ståhl