Illdåd

En bokcirkel för alla bjöd in till ett bokbloggsprat för boken Illdåd av Thomas Erikson. Boken är den andra i en serie om beteendevetaren Alex King som i första boken Bländverk kom att agera stöd åt polisen och numera har en koppling till dem som gör att han kan komma bli konsulterad i fler fall.

Jag älskar idén att vi bokbloggar har ett nav där vi kan diskutera en och samma bok och till Illdåd har förlaget också gett ut en bokcirkelguide med lite info om författaren, arbetet med boken, presentation av huvudkaraktären, bokcirkelfrågor (yay!) och en förklaring av DISC – det färgidentifikationssystem som Alex King baserar sina konsultationer på. Tyvärr har det väl inte blivit de diskussioner jag hade hoppats på men det har ändå varit intressant att följa de tankar som kommit upp. Mest intressant tycker jag frågan om vad som kännetecknar en thriller var. Jag hade själv mina funderingar, både på Illdåd och Bländverk som presenterades som thrillers. Ingen av dem är speciellt skräckinjagande eller rysliga även om deras tema var obehagliga. Men, en thriller kännetecknas dels av skräckgenren men också av ett deckarformat där man följer offret. Och Illdåd följer offret så då får jag väl tänka om angående genren. Men Bländverk vet jag inte om jag vill kalla thriller…

Illdåd är en bok om Sara, en ung tjej som råkar ut för en gruppvåldtäkt, vågar anmäla och hennes väg mot rättegång och genom denna. Det är en bok som visar på de svårigheter som fortfarande (!) finns där den våldtagna ifrågasätts och måste bevisa sin oskuld trots att hen är offret och inte förövaren. Sara har ingen speciellt bra relation till sina föräldrar men kontaktar sin bror som stöd i processen. Kontakten med brodern har också varit sporadisk men de har en sammanhållning iom sin kalla relation med föräldrarna. Broderns struliga bakgrund blir även den ifrågasatt när Saras karaktär skärskådas i rättsväsendet. Det är bara en av många ovidkommande och vidriga övertramp som Sara genomlider och som troligen är vanliga. Som brottsfall presenterat tänker jag jättemycket på Wennstams Flickan och skulden, en hemsk men suveränt skriven bok som tar upp just hur våldtäktsoffer skuldbeläggs och ifrågasätts. Det har visst också nyligen kommit ut en uppföljning till den boken, 10 år senare – en bok jag hört visar en sorgligt långsam utveckling trots större medvetenhet om problematiken idag. En utveckling och medvetenhet som Erikson också snuddar vid i Illdåd.

Alex King kopplas in i fallet genom sin flickvän, polisen Nina som är förhörande polis i fallet. Nina ber Alex stöda Sara samt åklagaren i fallet och efter viss tveksamhet går Alex med på det. När brottsofferstödjaren hoppar av tar Alex mer eller mindre dennes plats och medverkar under rättegången, peppar och coachar både Sara och åklagaren genom att hänvisa till personlighetsfärgerna. Alex har minnet av sin syster som även hon våldtogs i unga år och där han känner att han kanske inte gjorde allt han kunnat. Nu vill han sona gamla synder och med Saras rättegång inser han hur vanligt det är att våldtäkter förnekas och talas bort.

Jag får inget riktigt grepp om Sara. Hon är jäkligt tuff som anmäler och som går vidare trots varningar det blir besvärligt, trots hot, trots förtal och all möjlig skit. På eget bevåg snäser hon av försvarare som vill skuldbelägga henne och hon är stark i ordväxlingarna med Alex King. Hon ger ett intryck att vara stark och ha hög integritet trots att det vi får reda på av hennes bakgrund inte alls är vad man tror skulle fostra till en så självständig tjej. Även när hon går in i depression så känns det som att självdestruktiviteten inte riktigt biter på henne.

Alex King tappar mitt förtroende i den här boken. Dels hade jag hoppats han skulle presentera och arbeta under någon annan beteendevetenskaplig teori än DISC här eftersom färgidentifikationerna var i fokus i Bländverk. Men han fortsätter ha detta som sin ledstjärna, jag hade hellre läst och lärt mig mer om gruppdynamink här iom gruppvåldtäkten. Men också för att han i mitt tycke inte tar det ansvar han borde när han hoppar in i fallet. Som beteendevetare kan jag tycka att han borde propsat mer på att Sara skulle få psykologhjälp att bearbeta sina känslor efter våldtäkten. Det finns också scener där jag tycker att han är svag som medmänniska. Visst, man kan diskutera vilket ansvar man har men när han aktivt gått in och typ ersatt brottsofferkontakten så tycker jag att han får löpa linan ut.

Som en thriller där läsaren följer brottsoffret Sara är det en bra bok som tar upp en hel del problematik. Jag hade gärna fått en bättre förklaring till Saras personlighet och hennes beteende för en större förståelse. Som en Alex King-bok var den ganska trist. Herr King kommer inte med något nytt och även om läsaren får reda på mer av hans bakgrund med systerns våldtäkt så upplever jag inte att Alex blir mänskligare, snarare tycker jag han framstår som mesigare och enkelspårig nu. Boken gav en bra insyn i vilket jobb volontärerna i brottsofferjouren gör och jag fick reda på att 4% av boken intäkter går till just brottsofferjouren.

Adlibris
Bokia
Bokus
CDON.COM
Fritz Ståhl

Bländverk

Bländverk är Thomas Eriksons debutroman och det märks lite här och där att det är en debut. Det flyter på ganska bra och är förhållandevis spännande, det finns en kursiverad berättare som är svår att avslöja och det är stora intriger och brottssyndikatsledare. Men en del gånger stannar jag upp i läsningen då författaren motsäger sig själv och det han nyss skrivit, det är oväsentligt i sammanhanget men irriterande när man är i ett läsflöde. Jag blir också lite störd över att kommissarien mer än en gång påpekar att han har fyra män och en kvinna i sin grupp – hans favorit är kvinnan så varför måste han så tydligt påpeka hennes kön? Det passar inte hans övriga beteendeprofil, som är röd. Det är mycket personlighetsidentifiktion i den här boken. Erikson är beteendevetare i grunden och likaså är bokens huvudkaraktär Alex King. Visst är det intressant med de färgkoordinerade personlighetstyperna och förklaringarna till dessa vävs in fint när Alex berättar för poliserna hur de bör tolka och interagera med de olika typerna för bäst resultat. Men jag är lite förvånad över polisernas totala okunskap om ämnet, jag trodde beteendevetenskap var åtminstone en liten del av polisutbildningen och inom vilken större arbetsplats har man idag inte stött på de färgkoordinerade personlighetstyperna på någon slags fortbildning eller team-aktivitet?

 

Alex King skall hålla en större föreläsning men bara några minuter in i föredraget så blir en av åhörarna skjuten i huvudet. Det är en ganska snaskig historia men Alex blir inkallad som vittne och etablerar kontakt med inspektören Nina. Nina blir intresserad av Alex kunskaper men är inte helt okunnig om härskarmetoder eller strategier att styra människor. När Nina strax därefter inofficiellt skall undersöka vad som kan ha hänt kommissariens bror och familj så tar hon med Alex, inofficiellt alltså. Kommissariens bror är oanträffbar och parallellt med Alex, Nina och utredningen kring dödsskjutningarna av förmögna personer (som startade med Alex föredrag) så för vi följa brodern, Fredric. Fredric är en ambiös men inte så hårt arbetande journalist med stort hjärta och vars fru drar in de stora pengarna. Så får han ett erbjudande om att skriva en biografi åt en stor affärsman. Det är stora pengar för vad som verkar vara ett lätt jobb. Niclas skriver under kontraktet och sätter igång. Och fortsätter som han brukar, lite hipp som happ. Men så skärps villkoren, för beställaren av biografin är förvisso affärsman men inte inom lagens riktlinjer. Och han är stenhård när det gäller överenskommelser och deadlines. Deadlines är inte Niclas grej, Niclas är en typiskt gul personlighet som är bättre på att visualisera än att slutföra. Det är fler karaktärer i boken, vi får följa hotade affärsmän och förmögna kvinnor som ombedes betala stora summor för beskydd. Betalar man inte så går det som för mannen på Alex föredrag – man blir helt enkelt avrättad. Man har inte betalt för att leva. Vi följer dessutom prickskytten som får i uppdrag att ta hand om dem som inte betalar. Och vi träffar den ljusskygge affärsmannen som beställt biografin spökskriven av Niclas. Skall polisen få kontakt med någon som blivit erbjuden beskydd innan denne blir avrättad? Vem är det som erbjuder beskydd? Var är kommissariens bror? Och vilken personlighetsfärg är Nina egentligen?

Alex King kommer nu i en uppföljare och jag är nyfiken på vilken beteendevetenskaplig teori som kommer ligga till grund för den boken. De färgkoordinerade personlighetstyperna öppnade upp för ett samarbete med polisen men egentligen så bidrog nog inte Alex till fallets upplösning. Om det nu blev någon upplösning. Det är ytterligare ett tecken på att det är en debut, boken är ganska tjock och innehåller ganska mycket information men jag vet inte om jag tycker fallet är så spektakulärt. Det är också många sidospår som kan tyckas relevanta för handlingen men i slutändan så gav de ingen input till upplösningen. Men det är en bra debut med ett bra språk och förhoppningsvis är barnsjukdomarna borta med uppföljaren. Beteendevetenskap är spännande och läses här med fördel som fiktion istället för en fackmässig bok med svåra termer.

 

Adlibris
Bokus
CDON.COM
Fritz Ståhl