Det är så skönt när man läser en riktigt välskriven thriller, som Linwood Barclays Tro dina ögon. Den här boken har många sidospår och en del dolda twistar men allt packeteras ihop och avslutas snyggt. Ibland är han lite rolig i sitt sätt att framställa sina karaktärer och ibland ger han som i förbifarten samhällskritik, det är ingen tung och allvarlig författare, men han klarat detta utan att vara varken putslustig eller skapa farsaktiga scener.
I Tro dina ögon så sitter Thomas, en vuxen man med schizofren diagnos, dagarna i ända och utforskar städer på whirl360 – en googlemaps-inspirerad för boken fiktiv applikation. Thomas jobbar enligt honom själv på uppdrag av CIA och håller kontakt med självaste Bill Clinton för avrapporterii g om sina framsteg. Då Thomas är nere på lägsta nivå i applikationen, gatumiljö så baseras han synfält på bilder tagna ur verkligheten och Thomas memorerar allt från gatunamnet till en slocknad bokstav i en ”öppet”-skylt. Så en dag ser han något som han inte kan släppa, ett ansikte i ett fönster. Ett ansikte som ser ut att vara av plast men ändå mänskligt, fast utan hål för näsa och mun. Thomas återkommer till ansiktet och beslutar sig för att visa ansiktet för sin bror Ray. Ray har ingen bra förklaring och för att lugna ned Thomas så säger Ray att han skall följa upp vad som egentligen visas i det där fönstret när han beger sig till New York. Detta blir startskottet på en hel rad händelser. Som läsare får vi följa inte bara Thomas och Rays uppföljning utan också invånarna i lägenheten med fönstret där ansiktet syntes och andra mer ljusskygga personer.
Samtidigt som historien om ansiktet i fönstret driver bokens berättelse framåt så följer vi Rays liv som förändrades när hans och Thomas pappa nyligen dog i en makaber trädgårdsolycka. Thomas flyttar tillfälligt hem igen för att vara ett stöd för Thomas som inte är tränad att fungera i vardagen. Ray måste hantera sin sorg samtidigt som han måste hantera och förbereda Thomas för ett liv utanför sitt rum och whirl360. Thomas är inte dum och medicinering hjälper att hålla rösterna borta men han klarar inte av vardagliga saker som inköp, matlagning och städ.
Medan Ray ordnar upp det praktiska (och samtidigt återupplivar en gammal flört i hemstaden) så kommer en del besvärliga frågor upp. Vad är det deras pappa sökt på i datorn egentligen? Varför finns ingen helt naturlig förklaring till olyckan som pappan dog i? Varför vill Thomas inte träffa pappans gamla vänner? Vad är det för bråk mellan honom och pappan som Thomas antyder? Och ifall medicineringen håller rösterna borta från Thomas, vem är det han pratar med och kallar Mr President?
Ja, det är mycket men som jag sade tidigare, det är snyggt förpackat och avlutas bra. Och det är det som gör mig glad (!) när jag läser det här boken. Det är en fröjd att följa händelseförloppen och jag njuter av intrigerna. Boken läses snabbt och lätt utan att vara innehållslös.
Booze'n'Books 