Vi är en -bloggstafett! 

Jag har läst Vi är en av Sarah Crossan som del i en bloggstafett. Boken handlar om ett tvillingpar, Grace och Tippy, och vi får följa den ena tvillingens syn på vad som händer under vad som kan sägas en termin i high school. Detta är USA och vad som är speciellt är att tvillingarna fram tills det här året har hemskolats. De har hemskolats för att de ”skyddats” från omvärlden. Det beror på att de inte är helt vanliga tvillingar, de är ihopvuxna från midjan och nedåt. Detta innebär att de delar på ett par ben. Så det här med att skydda dem är på gott och ont, i och med att de inte gått i skola har de inte i vardagen konfronterats med andra i deras ålder. Klart att de gått utanför huset och att de träffat folk men de har aldrig behövt umgås med andra i samma ålder så som man i den åldern normalt gör. Nu är det i alla fall dax och när de börjar på skolan så får de en mentor som visar sig vara udda liksom de själva. En mentor som av andra anses som ett ”freak” men som visar sig vara den bästa mentorn de någonsin kunnat fått. Det är en otroligt varm vänskap som tecknas men den är också mänsklig och ibland sårar man varandra trots att man inte menar det. 

Terminen är händelserik, tvillingarna får nya vänner, en ny värld öppnas. Men hemma är det andra problem. Deras pappa har förlorat jobbet och självförtroendet har fått sig en knäck. Han hanterar det genom att bli berusat och ekonomin blir mammans problem. Det ger en realistisk krydda till en berättelse som annars kanske hade totalt fokuserat på tvillingarna – här får vi en bild av en speciell familj som har samma problem som alla andra i lågkonjunkturen. 

Nästa problem som skildras är den risk som finns för sammanväxta tvillingar som Grace och Tippy – hur kroppen tar stryk av att delas av två. 

Igår berättade drawreadandtakeaphoto vad hen tyckte om boken och vi har många liknande uppfattningar kring den. Jag grät också massor vid slutet. Hela tiden jag läste så tänkte jag på en dokumentär jag såg för många år sedan men fortfarande fascineras av i tankarna. Den handlade om tvillingarna Abigal och Brittany som delade kropp. Vad som var så fascinerande var hur de som två individer var tvugna att dela på en kropp och synkronisera sina rörelser. Helt otroligt! Crossan säger i efterordet att hon inspirerats av Abigal och Brittany för att beskriva tvillingarnas samspel med varandra men det är inte deras berättelse, Grace och Tippy har en egen historia.

Kapitlet när Grace och Tippy kommer till skolan för första gången och möter den världen.

Förutom att det är en fin berättelse där vi kommer Grace och Tippy nära (annars hade jag inte gråtit så) är det en annorlunda skriven bok. Kapitlen sträcker sig som mest över tre sidor och är skrivna på ett sätt som totalt speglar Tippys tankar. Det betyder att texten inte alltid följer sidan som i traditionella böcker utan är skriven så att vi riktigt ser hennes tankar och betoningar. Vad som är direkta känslor och vad som är en återberättande av vad som händer. Språket är snabbt och precist. Gestaltningen kommer från handlingarna. 

Imorgon kan ni läsa vad Cecilia på Book obsession tyckte om boken. Jag tror hon kommer tycka om den lika mycket som jag gjorde. Det är en sån bok. Som berör. 

Ingenting och allting

Nicola Yoons debutroman Ingenting och allting är en hyllad debut och har en speciell handling. Tema kärlek och dödlig sjukdom känner vi kanske igen från andra ungdomsromaner, när man är ung och kär så blir det så otroligt mer intensivt – som om att det behövdes bli mer intensivt – när det kan vara den enda kärleken och kärleken som inte får ett naturligt avslut. Annat än döden då, det blir inget så levde de lyckliga i alla sina dagar, för dagarna tog slut. I förtid. 
Yoon skruvar till det ännu mer och låter Madeleine ha sjukdomen SCID (svår kombinerad immunbrist) som gör att hon levt och lever sitt liv isolerad, hon är bubbelboy. När vi träffar Madeleine fyller hon 18 och firar dagen med att låta den privata sköterskan ta de dagliga proverna för att på kvällen fira i ensamhet med sin mamma. Ifall man är en bubbleboy idag så finns det större möjligheter är tidigare, internet och tv låter den isolerade från omvärlden ändå ta del av vad som händer. Madeleine är uppdaterad och påläst men har inga framtidsplaner. 

Men så flyttar en ny familj in i huset bredvid och pojken i den familjen får ögonkontakt med Madeleine och det är som kärlek vid första ögonkastet. Omöjligt, tänker Madeleine. Hon som inte ens kan träffa en människa utan att de genomgått en timmes ”rening” i luftsluss, hur skall hon ens kunna tänka sig att vara fysisk med någon? Kärleken är dömd att misslyckas. 

Men grannen Olly är ju också kär och han ger inte upp lika enkelt, han insisterar på kontakt och de finner varandra. De utmanar ödet och Madeleine fattar ett avgörande beslut. 

När Madeleine fattar sitt beslut så får boken en för mig väldigt oväntad tvist. Det ger verkligen berättelsen något mer och det blir inte en vanlig kärlekshistoria. Den här boken handlar om livet och rädslan för att älska och förlora någon. 

Adlibris

Bokus

CDON

Norma

Norma är en lite annorlunda bok av Sofi Oksanen, annorlunda vid första anblicken (läsningen) eftersom den verkar så ytlig. Norma är en ung kvinna som precis har förlorat sin mamma. Mamman var hennes fasta – enda – punkt i tillvaron och utan henne vet Norma inte hur hon skall orka leva vidare. I samma veva sägs Norma upp från sin jobb på synskadades förbund. Utan jobb och utan mamma, vad skall hon ta sig till? Som av en händelse blir hon så erbjuden att ta sin mammas jobb, eller i alla fall jobba på hårsalongen där hennes mamma jobbade. Av en händelse, för kvinnan som driver salongen vill väldigt gärna ha Norma i sin närhet och hade en hemlighet med Normas mamma. Men det är inte den enda som vill prata med Norma, snart förstår Norma att hennes mamma var inblandat i något dåligt och Norma hamnar i samma knipa. 

Norma letar efter meddelanden från sin mamma, hittar inga, men kommer ändå något på spåren. Vad var det hennes mamma höll på med? Och varför har hennes mamma sparat Normas hår? 

Normas hår – hemligheten som gör att Norma lever isolerad och dricker sig bedövad varje kväll. Orsaken till hennes nervositet och varför hon tar lugnande och åksjukepiller i mängder. Normas hår växer abnormalt metervis varje dag. Det har också ett eget känsloliv, ett som Norma försöker tämja med piller och alkohol. Detta, att Norma och hennes hår är extremt annorlunda, är vad de försökt dölja i alla dessa år. För att Norma skall slippa vara en freak men på bekostnad av ett fritt liv. 

Normas hår och den brottslighet som hon blandas in i – svarta affärer med löshår är upplagt som en deckare, typ. Och hårsalongen, alla bruttor som fixar bröst, läppar och hår på jakt efter framgång genom utseende ter sig först väldigt ytligt, nästan som kritik mot skönhetsidealen. Men så går Oksanen djupare, hon tar upp varifrån löshåret kommer, äkta hår värderas högst men är svårt att producera i den takt som det efterfrågas. De som inget har säljer sitt hår för att någon skall se bra ut på röda mattan. Och när vi är inne på att sälja det man har när man inget har – maffian som är efter Normas hårproduktion sysslar med andra affärer också, surrogatmödraskap. 

Boken är uppbyggd listigt med berättarperspektiv främst men inte enbart från Norma. Vi möter flera kvinnor inom branschen och Oksanen är där och pillar på mänskliga egenskaper och desperation, som i sina tidigare böcker. Man märker också av den research Oksanen gjort, hon ger oss en historia i hår som lockar mig att slå på Wikipedia flera gånger. Hon skriver om en anmoder som flyr sina barn för deras eget bästa och hon ger oss två sidor av surrogatmödraskap utan att berätta vad hon tycker är rätt eller fel. Det är en typisk Oksanen som jag älskar men men men. Jag har så svårt för det övernaturliga och Normas hår blir lite för mycket för mig. Jag har sett andra inte gilla deckardpåret eller det fokus på kvinnlig skönhetsindustri och fertilitet som finns. Men det köper jag, jag fascineras av hur Oksanen kan skriva om dessa ämnen och låta sina karaktärer fatta hemska beslut som man som läsare ändå förstår och mår dåligt av. Men håret. Om det ändå hade gått att tämja. 

Oksanens syn på kvinnlig fägring? Ja, inte har hon naturligt hår i alla fall. Och de kvinnliga karaktärerna i boken får aldrig ut någonting av det, det är bara männen som tjänar på kvinnorna. Både på de som önskar sig barn eller skönhet och på de som får slita/producera. 

Adlibris

Bokus

CDON

Världens lyckligaste kvinna

Ani är allt man kan önska sig. Smal, framgångsrik, omtyckt, stilmedveten och har en fet smaragd i förlovningsringen. Med ett jobb på ett glammigt magazine är hon ständigt bantande för att hålla size 0. Hon tänker ut sin outfit och vilka one-liners hon skall droppa lite nonchalant en vecka i förväg. Att det blir rätt färg på servetterna på bröllopet är viktigare än att hon älskar sin fästman … Ja, Ani är bara för mycket. 

När vi lärt känna Ani, kvinnan som gör allt för att verka lycklig, så tar författaren Jessica Knoll med oss till kvinnan inuti Ani. I Världens lyckligaste kvinna så möter vi en så osäker och rädd kvinna att hela hennes liv är en jakt på en perfekt fasad. Även ifall hon faktiskt verkar gilla sitt jobb (men i hemlighet vill skriva mer seriöst) så ler hon och kvittrar oavsett vad som händer. Hennes enda starka vilja tycks vara att alltid se till att handväskan matchar skorna. Men stegvis får vi reda på vem Ani var förut. För Ani skall vara med i en dokumentär, en dokumentär om något som hände för länge sedan och där hon skall få chansen att berätta ”sin” historia. 

Först är det lite spännande att försöka lista ut vad som hänt Ani i förra livet, innan hon blev världens lyckligaste kvinna. Sen blir det tragiskt. Ani har alltid varit mån om att passa in och leva upp till andras förväntningar. När hon åker dit för kompisgängets röka-hasch-test så tvingas hon byta skola. Påhejad av sin mamma som lever i en fantasivärld får Ani börja en privatskola för lite rikare och Anis strategi att lyckas är att så smått slicka röv. Fastän hon inte behöver det, hon tas hand om av skolans lite udda men varma gäng. Men Ani vill mer. Hon vill vara i centrum och hon vill vara eftertraktad. Det hela leder till en kväll där Ani blir alltför påverkad och utnyttjas. Som den osäkra tjej hon är så hanterar hon till att börja med det hela med förnekelse (ungefär som i Hon bad om det) men det kommer att komma tillbaka och slå henne i ryggen. Anis uppgång blir till fall men hennes udda vänner finns kvar. Och där i vad som är välförtjänt självömkan växer hatet mot de som ser ner på andra och behandlar folk som skit. Hatet växer och det går rent ut sagt åt helvete. 

Men Ani överlever också det helvetet och blir den lyckliga kvinna hon är idag. Men så är det den där dokumentären. Som skall ge henne upprättelse men som också tvingar henne tillbaka. 

Adlibris

Bokus

CDON

Jungfruön

Efter en vårutflykt till Blå Jungfrun i Kalmarsund blir en flicka ensam kvar på ön. Hon återfinns aldrig. Minnet av henne hemsöker brodern, medan föräldrarna gör allt för att glömma. Han samlar och ordnar sina minnen, försöker förstå det oförklarliga, men historien verkar sakna både början och slut. Och från hamnen ropar Annika på honom. (Ersatz förlag)

Jag har länge följt Anna Winbergs blogg och sett henne formge bokomslag. Rätt nyligen kom hon ut med en bok, Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan, som inte ligger inom min bekvämlighetszon gällande litteraturgenrer. Men så kom dessutom Jungfruön, en kortroman som tangerar Blåkullamyten. Jag älskar när författare skriver om myter skönlitterärt! Och Winberg gör det jättebra i den här boken. Det är faktiskt synd att det ”bara” är en kortroman, jag hade gärna läst mer av det här. Men samtidigt så respekterar jag en författare som känner berättelsens gränser och lämnar när det är som bäst. 

I denna kortroman så hinns det med mycket, hela tre parallella spår. Annika, flickan som försvann – hennes öde, men också bakgrund, får vi ta del av. Martin, Annikas bror, som är ständigt sökande efter svar på Annikas försvinnande och som besatt av ön hon försvann på. Och så myten, eller snarare Winbergs tolkning av Blåkulla som en jungfruö och vad som hänt alla dessa i havet försvunna flickor. 


Winberg skriver sparsmakat men informationsrikt, i det korta formatet så trängs både fakta och karaktärer men främst är det en känsla som berättelsen återger. En känsla av sorgenshet och sökande efter frihet i ensamheten. Jag ör så himla sugen på att besöka ön, Blå Jungfrun

Adlibris

Bokus

CDON

Releasefest för Arvtagerskan

Ikväll bjöds det in till releasefest. Lina Forss har gett sig in på genren romance med Arvtagerskan (som är del ett i en tänkt serie): 

Hon är ung, framgångsrik och arvtagerska till Firman. Sofi Enhörning har hela världen för sina fötter, ändå är det något som skaver …

Förläggaren svor att den kommer ha sina heta stunder, de fick till och med redigera bort en del. 

Lina Forss i Camilla Thulin

Forss själv berättade att hon satt sig i rätt mode genom att läsa, läsa, läsa. Självklart vår svenska romance-drottning Simona Ahrnstedt, som var där och hejjade. Har alltid upplevt Ahrnstedt som väldigt inkluderande och för genren. Hon ser inte konkurrens utan spridandet av läsning för alla. 

Debutant och drottning inom genren, sida vid sida.

Efter goda snittar, vin och mingel fick jag med mig signerade böcker hem. 

Riksdagsbiblioteket är öppet för allmänheten, fast inte deras e-böcker

Jag är verkligen sugen på att läsa Malin Persson Giolitos Störst av allt. Den är ständigt utlånad på biblioteket i Stockholm och när jag skickade in om inköpsförslag som e-bok fick jag svaret att den är för tillfället för dyr för det avtal Stockholms stadsbibliotek har. Skam den som ger sig. Jag dammsög nätet efter andra bibliotek som hade den som e-bok men de flesta bibliotek kräver att man hämtat ut fysiskt lånekort innan de släpper på låntagaren på e-böckerna. Kan jag i viss mån förstå eftersom det är känt att e-boksavtalen inte är så roliga och påverkar bibliotekens budget som är regionsknuten. 

Men så hittar jag boken på Riksdagsbiblioteket, ett bibliotek som stolt förkunnar att 

Riksdagsbiblioteket är ett av få parlamentsbibliotek i världen som är öppet för allmänheten. Det är ett specialbibliotek inom samhällsvetenskap och juridik. Riksdagsbibliotekets främsta uppgift är att förse riksdagen med goda beslutsunderlag och samlingarna byggs upp för att passa riksdagens behov. De flesta av bibliotekets böcker går att låna hem.

Men. Det visar sig att Riksdagsbibliotekets elib-tjänst (där man lånar e-böcker) som ligger på Riksdagsbibliotekets domän endast är tillgänglig för Riksdagsledamöter. Trots att elib-tjänsten i första hand är skönlitterär. Hur tänkte man här tänker jag …

Trots att det för gemene man inte går att låna så kan vi se vad Riksdagen läser för e-böcker. 

Bok ett och två är relativt nya så de är förmodligen för dyra för oss ”vanliga” låntagare. Bok tre verkar verkligen en bok som det är viktigt att regeringsledamöter kan läsa online.