Releasefest för Arvtagerskan

Ikväll bjöds det in till releasefest. Lina Forss har gett sig in på genren romance med Arvtagerskan (som är del ett i en tänkt serie): 

Hon är ung, framgångsrik och arvtagerska till Firman. Sofi Enhörning har hela världen för sina fötter, ändå är det något som skaver …

Förläggaren svor att den kommer ha sina heta stunder, de fick till och med redigera bort en del. 

Lina Forss i Camilla Thulin

Forss själv berättade att hon satt sig i rätt mode genom att läsa, läsa, läsa. Självklart vår svenska romance-drottning Simona Ahrnstedt, som var där och hejjade. Har alltid upplevt Ahrnstedt som väldigt inkluderande och för genren. Hon ser inte konkurrens utan spridandet av läsning för alla. 

Debutant och drottning inom genren, sida vid sida.

Efter goda snittar, vin och mingel fick jag med mig signerade böcker hem. 

Riksdagsbiblioteket är öppet för allmänheten, fast inte deras e-böcker

Jag är verkligen sugen på att läsa Malin Persson Giolitos Störst av allt. Den är ständigt utlånad på biblioteket i Stockholm och när jag skickade in om inköpsförslag som e-bok fick jag svaret att den är för tillfället för dyr för det avtal Stockholms stadsbibliotek har. Skam den som ger sig. Jag dammsög nätet efter andra bibliotek som hade den som e-bok men de flesta bibliotek kräver att man hämtat ut fysiskt lånekort innan de släpper på låntagaren på e-böckerna. Kan jag i viss mån förstå eftersom det är känt att e-boksavtalen inte är så roliga och påverkar bibliotekens budget som är regionsknuten. 

Men så hittar jag boken på Riksdagsbiblioteket, ett bibliotek som stolt förkunnar att 

Riksdagsbiblioteket är ett av få parlamentsbibliotek i världen som är öppet för allmänheten. Det är ett specialbibliotek inom samhällsvetenskap och juridik. Riksdagsbibliotekets främsta uppgift är att förse riksdagen med goda beslutsunderlag och samlingarna byggs upp för att passa riksdagens behov. De flesta av bibliotekets böcker går att låna hem.

Men. Det visar sig att Riksdagsbibliotekets elib-tjänst (där man lånar e-böcker) som ligger på Riksdagsbibliotekets domän endast är tillgänglig för Riksdagsledamöter. Trots att elib-tjänsten i första hand är skönlitterär. Hur tänkte man här tänker jag …

Trots att det för gemene man inte går att låna så kan vi se vad Riksdagen läser för e-böcker. 

Bok ett och två är relativt nya så de är förmodligen för dyra för oss ”vanliga” låntagare. Bok tre verkar verkligen en bok som det är viktigt att regeringsledamöter kan läsa online. 

Elizabeth Hands Cass Neary

Jag hörde talas om Elizabeth Hands antihjältinna Cass Neary innan böckerna om henne fanns på svenska men avvaktade. Så kom äntligen Generation Loss och jag slukade. Nyligen kom andra boken i serien, Se mörkret, ut översatt och Hand besökte Sverige. Jag hade möjligheten att höra henne berätta lite om Cass och sitt skrivande på Akademibokhandeln i Stockholm. Något som förvånade mig var att böckerna om Cass, det finns en till på engelska och en på gång, tagit Hand hela 12 år att skriva! Det har sina förklaringar, Hand är aktiv inom andra generer och andra yrkesutövningar men böckerna om Cass är så intensiva att de känns som att de borde skrivits under feberartad kort period. Dessutom så tar nästa bok vid där den förra slutade och eftersom varje bok bara utspelar sig inom några dygn, nån vecka, så ger de ett kompakt intryck. Hand hade innan hon skrev om Cass inte skrivit inom genren deckare tidigare men alltid gillar noir. Och dessa böcker är mörka. 

Hand i samtal med Sara Bergmark Elfgren och Helena Dahlgren

Cass är inte som den ordinarie kvinnan. Hon är en minst sagt seg och sliten kvinna i 40-årsåldern. Hennes ålder är nästan provocerande i sammanhanget- så här får man inte bete sig i hennes ålder. Jag upplever Cass som ständigt påverkad, hon både tar droger och dricker alkohol i stora mängder. Detta för att dämpa livets oroligheter. Cass har ett mörkt förflutet som vi tar del av främst i den första boken. Hon har upplevt mycket tråkigheter och hon sabbade enligt egen utsago sin karriär som fotograf. Det är som fotograf hon briljerar, hon har gjort en fantastisk fotobok som blivit något av en kult men hon är också en oerhört skicklig och välbeläst kännare. Hon kan sina fotografer och känner deras stilar. Hon är trots sitt konstanta rus väldigt intellektuell och har också ovanligt stor kännedom om droger och dess inverkan och rus. Jag tänkte mig att Cass med uppväxt i punkscenen var en tuffare version av Hand själv. Därför blev jag ytterst förvånad när Hand visade sig på Akademibokhandeln och var en vän kvinna i kavaj och glasögon. Men så tog hon av kavajen och jag såg hennes seniga tatuerade armar och tänkte att det nog låg något i det i alla fall. Och Hand erkänner att Cass är en blandning av folk hon känner och lite av henne själv. Hand har också upplevt hemska saker men inte blivit så självdestruktiv som Cass. Dockspel är det, tror hon, uppskatta att Cass lever som hon lär – skadat. Det är det som gör att vi gillar en anti-hjälte, att de får betala för sitt uppförande. Cass är en crazy bitch (Hands ord!) som gillar kultur.

Kärleken för konst och kultur lyser igenom i alla Hands böcker. Jag är imponerad av Hands research inom konsten fotografi och uppfattar det som att fotografer tycker Cass uttalanden är realistiska. Hand säger att fotografierna, som är en stor del av handlingen och driften i blckerna, är som ett filter mellan karaktärerna och det som händer. Böckerna om Cass är dialog- och karaktärsdrivande till skillnad från Hands andra böcker som är mer lyriska och beskrivande (fantasy och/eller sci-fi). Hand har jobbat med detta, att beskriva, i böckerna om Cass. I återgivningen av själva fotografierna – eller en målning eller ett musikstycke – använder hon sin erfarenhet av att skriva om en annan värld och synliggöra den för läsaren. Detta gör att blckerna blir oerhört visuella och Hand låter oss som läsare stiga in i en värld. En mörk värld. 

Hand pratade också om sin hemstat Maine och likheten med Skandinavien. Det bistra mörka som passar Cass karaktär. Generation Loss utspelar sig i Maine, Se mörkret i Helsingfors och på Island. Tredje boken i England och hon är rätt säker på att Cass kommer till Stockholm i den fjärde del som hon nu skriver på.  

Handlingen är som jag tidigare påpekat väldigt intensiv. Cass får uppdrag som baserar sig på hennes fotografiska kunnande och hon tar uppdragen för att få in pengar. Hon är en intensiv person som inte alltid är så snäll och hon gör saker som andra skulle dra sig för. Hon råkar också ut för en hel del. Troligen just för att hon gör saker som andra inte skulle gjort. Hon rör sig i gränslandet för lagligt och är självmedveten men också självisk. Det är så spännande att jag nog inte kan vänta på nästa översättning, jag vill ha mer Cass Neary nu! 

Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter

Här är ytterligare en bok som är nominerad till Bonniers bokklubbarna läsarpris, Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter av Elizabeth Gilbert. 

Det här är en lång och omfattande berättelse som är fiktion men med många delar lånade av verkligheten som återger upptäcktsresande, livet, kärleken och naturen kring 1800-talet. Faktiskt börjar den med att Alma föds precis i början av det nya århundrandet och vi kommer få följa hennes liv under detsamma. Men först får vi en liten (ganska lång) introduktion om hennes pappa som var en självförverkligande man som tog sig från fattigdom till rikedom och som fick uppleva en hel del innan han stadgade sig och blev framgångsrik affärsman i Pennsylvania, USA. 

Elizabeth Gilbert har tidigare skrivit Lyckan, kärleken och meningen med livet – en bok som jag fördomsfullt (eftersom jag varken läst eller sett filmen) klassar som new age eller spirituell. Faktum är att också Alma Whittakers betydelsefulla upptäckter kan tänkas som spirituell och andemeningen är att finna meningen med livet även om den här berättelsen tar en lång väg för att få fram sitt budskap. Alma växer upp i en skyddad och välordnad miljö, hon blir som barn skolad och uppfostrad att tro på sig själv. I en tid då kvinnor inte påbjöds mycket är det ovanligt men stärkande att läsa om. Tyvärr är Alma inte bara intelligent, hon är också ful. Det påpekas lite för ofta och lite för mycket som skäl till varför Alma blir så ensam för min smak. Det hade varit en bättre läsupplevelse om hon varit alldaglig. Varför måste hon, som kvinna och redan underdog, slåss mot något så ytligt? 

Även ifall Almas uppväxt var priviligierad på många vis så var livet på 1800-talets första hälft inte lätt.


Alma och hennes relationer till personer omkring henne och hennes studier av naturen (mossa kommer att bli hennes specialitet) ger de betydelsefulla upptäckterna. Alma är ibland lite trög i de mänskliga relationerna och ibland lite pompös men någonstans har hon ändå ett varmt hjärta. Berättelsen är full av detaljer om utvecklingen av naturläran under denna tid, hur forskningen kommer att bli en vetenskap och Alma har inte bara huvudet på skaft utan lyckas också uppleva en del själv. Det hela ger, trots min fördomsfullhet, en väl sammanknuten berättelse som listigt följt tiden och naturen genom Almas uppväxt och åldrande. 

SPOILER!!!! Läs inte bilden ifall du inte vill ha spoilers! 

SPOILER!!!! På tal om meningen med livet … Alma kommer dock att gå vidare efter den här händelsen🙂

Adlibris

Bokus

CDON

The Fever

The Fever av Megan Abbott är en bok som jag är mycket ambivalent till. Den kändes väldigt ”amerikansk” på ett jobbigt sätt och jag gillade varken handlingen eller upplösningen speciellt, men den behandlar viktiga ämnen och ifall jag ifrånser min personliga smak så kan jag förstå att boken tilltalar en del.The Fever handlar om flickorna på en high school i en mindre stad i USA. Den börjar med att en flicka under en lektion får ett anfall, liknande epilepsi. Hon tas hem och får ytterligare anfall och läggs in på sjukhus. Det blir bara värre med henne. Strax efteråt får ytterligare en flicka ett större anfall i skolan och snart sprider det sig, flera flickor får ticks och större eller mindre kroppsliga besvär. Ingen vet vad det beror på och rädslan gör att man söker förklaring genom syndabockar. 

I boken följer vi Deenie, en flicka i skolan. Hon är bästa vän med både den första värst drabbade flickan och den andra flickan. Vi får veta ganska mycket om Deenie, hennes familj (pappa och storebror, mamma på annan ort) och hennes två bästa vänner; Lise och Gabby. Vi får följa dem och ta del av andra flickor i deras närhet, flickor som skräckslagna utvärderar minsta huvudvärk eller kramp. Deenie är naturligtvis också rädd att drabbas men hon är främst orolig för Lise som är riktigt dålig. Hon känner också skuldkänslor för att hon undvikit Lise samma morgon som hon blev dålig. 
Det jag personligen hade svårt för i den här berättelsen är hur snabbt det blir kaos. Det är high school och tjejerna är osäkra och sökande men efter Lises anfall så är det nästan paniiiik. Hallå. Det kanske var ett epelepsianfall, jobbigt men inte så att alla behöver go bananas. Rykten sprids och det går snabbt till att bli något mytomspunnet. Det andra jag har svårt för är flickornas sexualitet. Även om jag måste ge Abbott credd för att inte vara präktig och för att lyfta ämnet så är det fortfarande inte riktigt som i Sverige. Vill jag intala mig i alla fall. Och upplösningen. För mycket för mig. Mer än så säger jag inte. 

Vad jag gillade då? Det här att Abbott skriver om viktiga ämnen och genom att skriva om dem skönlitterärt så närmar hon sig en grupp som är viktig i sammanhanget, tonårsflickor. Hon skriver om rädslan att vara annorlunda och att svika en vän. Hon skriver om deras sexualitet (och mycket bra om storebrodern och hans vänners syn på tjejernas sexualitet). Om det orättvisa i att flickor kan smittas av livmodercancer genom att ligga. 

Abbott skriver också om föräldrarnas rädsla och omsorg om sina döttrar (barn, men här handlar det främst om döttrar). 

Deenies pappa om hur tufft det är att låta sin dotter gå ut i världen som kan vara skrämmande även för vuxna. Och som han aldrig helt kan rädda henne ifrån.

Det är inte bara ungdomarna som får panik. Föräldrarna blir också rädda och det är främst här som syndabockarna jagas. De vuxna, Deenies pappa är lärare på hennes skola, söker rationella förklaringar och är skiträdda på samma gång. Som föräldrar vill de skydda sina döttrar och känner skuld när de inte vet hur. 

Gabbys mamma om hur världen ändras när man får barn. Allt är potentiellt farligt.

Det är fina relationer i boken men inte riktigt i min smak, lite för smörigt. Men trots att jag är så negativt inställd så var det något med boken, något som gör att jag tänker på den. 

Adlibris

Bokus

CDON

En mörderska bland oss

En historisk roman med verklighetsanknytning, det trodde jag sällan att jag skulle gilla. Har läst böcker om Henrik den VIII, Anne Boylin, Elisabeth och hennes systrar och gillat men en roman som utspelar sig på Island? Ett väldigt kristet och isolerat Island? Jodå. Det som lockade mig var det här dubbelmordet. Hannah Kents En mörderska bland oss handlar om Agnes Magnúsdóttir som befanns skyldig för medhjälp till två mord och avrättades på Island 1829 genom halshuggning. Kent skriver om Agnes sista tid och det är spännande att läsa om hennes roll tolkning varför Agnes blev en mörderska. Island är i början av 1800-talet förvisso väldigt isolerat och kristet men det är under danskt styre och ändå ganska modernt. Vi pratar inte om barbariska vikingar som i När korpen flyger. Men det är inte många som bor i landet och det är kargt och faktiskt ganska trist. Personerna gör inte mycket annat än håller sig vid liv, de sköter får, slakt och provianterar. Det är fattigt och lycklig är den som är bonde, de flesta är arbetare av något slag, pigor och drängar som är långt ned i hierarkin. Som på platser där man är isolerade och inte har mycket att göra handlar den fritid man har antingen om kyrkan eller om hur man i smyg handlar mot kyrkan och den kristna tron (läs lösaktighet). 


Agnes döms tillsammans med en annan piga och en man till döden för mord på hennes husbonde och hans vän, samt för att ha försökt dölja brotten med en husbrand. Man vill göra en sak av det hela och beslutar sig för halshuggning, på Island. Annars, har jag förstått, var det vanligt att både avrättningar och fängelstraff utfärdades i Danmark. Dock är man så mänsklig att de dömdas sista tid skall ägnas till studier i kristendomen, de dömda skall hitta tillbaka till Gud innan de skickas in i döden. 

Agnes förvaras i en fängelsehåla och tas inte hand om alls. Hon har fått ett illasinnat rykte och häradshövdingen vill inte ha henne i närheten, varför hon skickas ut till en fjärdingsman och hans familj. De är inte heller glada att ha denna okristliga mörderska – i det närmsta en häxa – hos sig, men gör som de blir ålagda och nyttjar Agnes som arbetskraft. 

För Agnes blir flytten ett andningshål, hon får vistas ute, hon får arbeta och hon kommer till slut att ses som en människa. Genom samtalen med hennes kristna vägledare, en ung pastorsadjunkt, och hennes interaktion med familjen hon huserar hos berättar Kent hur det kan ha gått till. Hur Agnes uppväxt och liv format henne och vad som kan ha hänt den där natten då hennes husbonde bragdes om livet. 

Det är väldigt bra skrivet för att vara en debut som det här är. Det är medryckande och spännande trots att det som händer i boken är ganska trist. Det handlar om att rida mellan gårdar, att hålla elden vid liv och ta till vara på det som är ätbart. Och tron. Det finns i boken återgivet äkta dokument från fallet men det är ändå en fiktiv berättelse, det är Kents tolkning. Hon har gjort ett väldigt fint porträtt av Agnes och jag hoppas att hon fick uppleva sin sista tid som i boken, att läsa om familjens inleda de aversion mot henne men hur de kom att slutligen se henne som en människa är värmande. Också Agnes vägledares, pastorsadjunkens, utveckling är trovärdig. Och Agnes, är hon en mörderska eller ett offer? Det spelar ingen roll i slutändan, vi vet att hon dömdes och avrättades. Det här är ingen upprättelse utan hennes berättelse. 

Adlibris

Bokus

CDON

Familjen jag hade

Här kommer ett boktips på en bok som fick mig riktigt imponerad. Det finns en historia här och den är sorglig och mäktig. Men vad som riktigt imponerade på mig är sättet den berättas på. Bill Clegg har i Familjen jag hade styckat upp berättelsen till många små stycken, nästan som noveller i sin utformning. Varje stycke har en berättare, vissa återkommer och vissa talar bara en gång. Alla stycken behandlar på något sätt en händelse eller de personer som påverkades av händelsen. Sammanlagt får jag som läsare en nyanserad bild och det, med händelsen och dess effekt blir så fint att jag gråter i slutet. 

Händelsen. Ett hus brinner med och tar med sig ett antal personer till döden. Det oerhört tragiska, de i huset förberedde sig för ett bröllop dagen efter. Brudparet omkommer med brudens far och brudens mors pojkvän. 

Kvar att berätta för oss är brudens mor, June, som också ägde huset som brann ned. June är nästan nyckelperson i berättelsen men också hennes mycket yngre pojkväns mor Lydia förekommer ofta. Så alla röster omkring, som berättar om June, om brudparet, om Lydia och hennes son som är en historia i sig. Det går inte att återge, det är riktigt riktigt bra berättat. Och alla som berättar är så mänskliga, och ödena… Läs boken! 

Adlibris

Bokus

CDON