Nattsagor för sömnlösa

Jag hade hört Johanna Wester prata om sin debutbok Nattsagor för sömnlösa hela tre gånger innan jag äntligen fick tid att läsa den. Gemensamt för alla presentationer av boken är beskrivningen av en hetsig, intensiv längtan. En längtan bort, mot något outtalat. Samt att boken handlar om Stockholm lika mycket som dess huvudkaraktär Olivia. Det är rätt intressant att Wester lyckas skriva en bok som karaktäriserar Stockholm när hon blandar namngivna platser med fiktiva. Stockholm är en stad av pulserande liv, liksom Olivias liv, det verkar pågå i full fart – konstant.

Bokglam har intervjuat Wester (del 1 och del 2), där säger hon att hon i och med redigeringen av boken fick två förhållanden till Olivia som berättelsen handlar om. Två förhållanden men båda är skilda från Wester själv då Wester menar att hon är vuxen, vilket Olivia inte är, och kan se allvaret i saker. Det är en jättebra beskrivning av Oliva, hon är ung, 19 år, och lever livet utan några som helst tankar på morgondagen. Jobb, studier, vardagen – allt kommer lösa sig, Oliva lever här och nu. Berättelsen känns som att den går i ett, det är inga andningshål och det är precis så Olivia vill ha det. Hon vill inte stanna upp och tänka efter. Hon vill inte heller ha tid för eftertanke för eftertanke betyder att hon måste ta ansvar.

Olivia lever i en andrahandslägenhet mitt på Söder, hon jobbar i en kiosk söderförort och hon går ut varje kväll känns det som. Hon har två riktigt bra vänner, Chris barndomsvännen som alltid finns där och hänger med ut. Chris är levande precis som Olivia och kan som ingen annan ta över ett dansgolv, ett rum, vad som helst. Pascal är killen som det aldrig blev något mellan dem men som finns kvar som en vapendragare. Familjen hade gärna sett Pascal som pojkvän men Olivia ser andra färdigheter i honom. Pascal är mörkare än både Olivia och Chris men är trots det social och omsvärmad, inte minst av tjejer. Olivia solar sig i uppmärksamheten när Chris och Pascal tävlar om hennes uppmärksamhet och trivs med att spela ut dem mot varandra, på skoj alltså. För hon älskar ju dem båda.

Men det är inte alltid Olivia hinner ge tillbaka till Chris och Pascal, det hon får av dem. Stöd och kamratskap, någon som alltid är där. Ibland försvinner Olivia, det är när Josef kallar. Fem år äldre Josef som funnits där i nästan fem år men som aldrig är Olivias. Josef är någon annans, Hennes med stort H. Men Josef lyckas ändå vända upp och ned på Olivias värld. Ibland träffas de av en slump, ibland kallar Josef på Olivia och alltid släpper Olivia allt annat och går helt upp i förälskelsen och – trots hon inte planerar för framtiden – dagdrömmer om deras framtid tillsammans.

Både Chris och Pascal visar sitt missnöje med Josef som de tycker utnyttjar Olivia men Olivia vill inte lyssna, vill inte tro på dem, hon vill bara tro på Josef och den lyckliga framtiden. Att gå upp i kärleken kan ju vara härligt och sånt måste man ha överseende med men snart blir det för mycket för Olivias vänner och saker händer runt trion, saker Olivia inte hade räknat med. Det finns fler i boken som ser och ifrågasätter Olivias längtan efter Josef, bland annat en annan fri tjej, en tjej som lever i dagen precis som Olivia men också helt annorlunda. Suzy är den enda karaktär från verkligheten som Wester skrivit om och det verkar som att Suzys inverkan på Westers liv en gång
var precis så där direkt och precis som det Olivia behöver.

Det ÄR en intensiv bok, den pulserar i sitt språk och sitt driv framåt. Eftersom karaktärerna hela tiden är på väg och längtar, längtar efter mer så är det en fartfylld historia med massor av känslor.

Adlibris
Bokus
Dito
CDON