Istvillingar

Istvillingar av S.K. Tremayne  är en psykologisk thriller där läsaren inte riktigt vet vad den skall tro. Vi följer en familj i sorg. För snart ett år sedan dog deras ena dotter, enäggstvilling, efter ett fall från en balkong. Familjen gick sönder och nu har de dessutom ekonomiska problem då pappan inte kunde behålla sitt jobb pga sin alkoholism – som uppkom i sorgen. De ärver ett hus på en liten svårtillgänglig ö i Skottland och flyttar dit. Nystarten blir ett fiasko. Huset är totalt nedgånget och trots god vilja är det svårt att få det att funka. Men vad som är värre är att familjen blir som främlingar för varandra. För i flytten och ny skola så reagerar den kvarvarande tvillingen ytterst märkligt. Plötsligt insisterar hon på att hon är den döda systern, att man tagit fel.  

 Författaren tar oss – i mitt tycke – skickligt genom syskon och framför allt tvillingars sorg efter ett barn som dött. Som tvilling är du från början en del av en helhet och när andra delen försvinner kan det vara förvirrande. Som läsare följer vi både mammans och pappans tankar och ju längre historien går, desto mer ledtrådar får vi. Eller ledtrådar. Hintar om vad som kan ha hänt och varför de reagerar som de gör och varför de tror att deras kvarvarande dotter reagerar som hon gör. 

Det är inte bara sorgligt utan det psykologiska ligger i syskonrivalitet och föräldrars förmåga att älska alla sina barn lika mycket. Och äktenskapsproblem. När jag läste boken tänkte jag mycket på en gammal film som jag tyckte var urläskig när jag var liten – Sweet Alice –  den handlar om en tvilling som blir ensam och som manipulerar sin omgivning. Nu är boken inte alls lika blodig som filmen men det är något med tvillingar och deras förbund som är oerhört mystiskt för oss icke-tvillingar. 

Största bonusen var att det här var första boken på väldigt länge där jag inte förutsåg slutet. Dels på de många vändningarna men också för att det var … oväntat (men bra).  

Adlibris

Bokus

CDON