På bokmässan i år så fick jag chansen att i liten grupp träffa några barn- och ungdomsförfattare. Där ingick Cilla Jackert med sin debut Dagens katastrofer. Det är förvisso debutboken men Jackert är långt ifrån ovan vid att skriva, tämligen känd manusförfattare som hon är. Bland hennes arbeten finns Spung och den nu aktuella biofilmen Känn ingen sorg som båda kanske riktar sig till ungdomar – ifall man måste hårdra målgrupp. Jackerts debutbok kvalar in i ungdomslitteraturen och riktar sig kanske till en något yngre publik men det baserar jag mest på att huvudkaraktären Majken själv är i mellanstadieålder.
Majken är en tjej som verkligen är om sig och kring sig. Inte bara är hon vegetarian och återvinner, hon predikar också för andra hur de bör eller ännu hellre inte bör handla och bete sig. På så sätt skaffar hon sig inga vänner och hon är en ganska ensam tjej. Men vad som är sorgligare är hur hur Majken omvärldsbevakar och går runt och är rädd, för det mesta. Hon vill inte resa till Grekland, för planet kan störta, hör hon historier om saker tappade från helikoptrar måste hon ha ständig koll på de som flyger över Stockholm. Alla naturkatastrofer kan och har inträffat, frågan är inte ifall Sverige råkar ut, frågan är när Majken är mitt i det.
Mankens mamma jobbar på restaurang som kock. Hennes arbetstider är långa och hennes omsorg för Majken är stor. Det är mamma och Majken. Pappa finns bara där på fotografi och någonstans i ett tidigt luktminne hos Majken. Trots att Majken ibland hör mamma gråta sena nätter och att Majken nog förstår att mamma ibland tycker Maken går för långt i sin mani att samla på sig olyckstillfällen så framstår mamman som en trygg vuxen med humor och kärlek. Kärlek både till Majken och till det Stockholm de lever i.
I ett försök att engagera dottern i något annat än att organisera dagens katastrofer, tidningarnas rubriker, i områden att vara rädd för och undvika så tar mamman i början av sommarlovet hem en hund. Hunden Blunder kommer från hundstallet och skall få spendera sommaren hos den lilla familjen. Under protest får Majken ta ansvar för Blunder och hon tvingas ut i sommaren. Blunder är smutsig och potentiell källa till en massa farligheter. Han är också en ganska stor hund med egen vilja, vilket gör att Majken konfronteras med möten i vardagen när hon tar honom ut på promenad. Länge försöker Majken få mamma att låta henne slippa men mamma vet vad hon gör.
Jag sade det var sorgligt hur Majken ensam sitter och funderar på allt hemskt i världen och det är sorgligt. Sorgligt vi lever i en sån hemsk värld där det ibland kan kännas som att be att få byta ut jätteräkan i sushin förvisso är av godo men en piss i havet. Det är också sorgligt tema i boken att Majken är så rädd att hon förutser katastrofer och inskränker sitt liv. Men det är skrivet med humor och Majken har många gånger sådana bra träffande svar att jag blir varm i magen. Boken är också skriven med värme, Majken och hennes mamma, den frånvarande pappan till trots, har ett fint förhållande. Och när Majken kommer ut med Blunder träffar hon inte bara skräniga farliga alkisar och potentiella pedofiler i skåpsbilar utan Jackert låter oss veta det finns mänsklighet också i det sommarheta Stockholm.
Tack till Boktjuven och Västmanländskan som fixade bloggträffen och tack till Rabén & Sjögren för recex.
Booze'n'Books 
Å, jag läser också den just nu och gillar verkligen Majken. Tror det är för att hon är som jag, fast värre. / Johanna (Bokglam)
Ja, en fastnar för Majken. Vad synd hon inte har kompisar.