Jeff är en 13-årig förvirrad och troligen ganska rädd kille som bor i vad som verkar vara en förort. Jag säger troligen rädd för hela tiden vill Jeff framstå som tuff och lite förmer än sin vän, Süleyman, men samtidigt så rusar Jeffs tankar och han har svårt att koppla av. Hela livet har Jeff varit lillebror till Iene men ganska tidigt växte han om henne mentalt. Iene är utvecklingsstörd och sköts hemma av deras mamma. Jeff är också han delaktig och har ett fint förhållande till sin syster även om han ibland kan ha funderingar kring hur orättvist livet behandlat henne. Sen finns Harry också där i lägenheten, men Harry vill Jeff helst inte kännas vid. För Jeff är Harry osynlig i tanken men trots det har Jeff stenkoll på ifall Harry är hemma och var hans saker är. Jeff har stenkoll på en massa saker. Som att hans mamma dödade hans pappa, för att försvara sina barn. Det finns en intorkad blodfläckar i vardagsrummet som bevis. Och när Jeff pressar mamma så erkänner hon genom att be honom inte gräva i det.
Hela boken utspelar sig i ett höghus, med undantag av ett par scener på en päronodling nära höghuset. Huset är uppbyggt att ju högre upp man kommer i huset, desto mindre lägenheter och desto lägre social status har innevånarna. Jeff bor hyfsat långt ned och kan köra med klasskompisen Süleyman som bor betydligt högre upp.
Lögnen på femte våningen är en bok om svårigheter och om uppväxt. Jeff har så många saker att hålla reda på och inte låtsas om. Samtidigt så pockar puberteten på och han har svårt att släppa taget om barndomen och sitt beroende till mamman, ett beroende som blivit som det blivit med en frånvarande pappa och en syster som (ofrivilligt) tar plats. Med en matriarkiatisk uppväxt har Jeff många milda sidor och har på kvinnligt manér tagit ett steg tillbaka, detta får en motpol i vänskapen med Süleyman där Jeff blir alfahanen som bestämmer och leder genom förtryck. Trots en ganska kort historia så hinner författaren ta upp många ”förortsproblem” som fattigdom, social klass och invandring men också frågor om kärnfamiljer. Det är en bok som är både rå och varm. Den känns tidsenlig. Tyvärr.
Booze'n'Books 