Huset mittemot är Alex Haridis skönlitterära debut och en spännande ungdomsbok. I boken följer läsaren Joel, en kille i tidiga tonåren som under just den där bräckliga tiden funderar över vem han är. En kille som bor med sin mamma som sliter för brödfödan och oroar sig över Joels storasyster. Joels relation till storasyster är av tonårskaraktär – de älskar att sätta dit varandra och hävda sig genom att trycka ned den andra. Eftersom vi följer Joel så är storasyster värst men det verkar vara en ganska ömsesidig relation. Joel har en bästa vän som både syns och hörs bra mycket mer än vad Joel gör och det är fint att man i boken får ta del av även Kalle, som han heter, och hur en ”glad skits” tankar kan gå. Det finns en press i att alltid ta livet med en klackspark med.
Joel är en känslig kille som till nationella uppsatsskrivningen tar sig an ett stort tema under rubriken ”Att vara 13 år”. Joel tänker han skall skriva en uppsats om myten Jonathan som var en kille som för närmare 20 år sedan begick självmord just i 13-årsåldern. Joel bor mittemot huset som Jonathan bodde i, ett hus som stått tomt sedan dess och som ungar och ungdommar utamanar varandra att närma sig. En kväll i ungdomsfylla bryter dig Joel, Kalle och en till sig in i huset och går på upptäcksfärd. Joel blir kvar över natten och efter den natten så blir Joels liv sig inte likt. Han får kontakt med Jonathans mamma som mystiskt befinner sig i huset och som tycker att Joel är väldigt lik Jonathan. Men är Joel så lik den allvarsamme och tysta Jonathan? Varför finns inga bilder på Jonathan, inte ens i gamla skolkataloger? Hur kan Jonathans gamla kläder passa Joel så bra? Och hur kommer det sig att Jonathans mamma inte visar sig för någon annan än Joel?
Historien är skriven på ett sätt som gör att man som läsare blir nyfiken på att veta mer, att liksom Joel finns svar på frågorna. Samtidigt så följer läsaren Joels tonårstvivel på sig själv och hans relation till mammafigurer; sin egna ganska frånvarande men ändå kärleksfulla mamma, Jonathans mamma som är frånvarande på ett helt annat sätt och som verkar behöva Joel så mycket och svenskläraren som Joel ser upp till och vill få bekräftelse av.
Alex Haridi började som översättare av tv-manus och har fortsatt att skriva tv-manus. Huset mittemot var ingen självklar ungdomsbok men efter en manusgenomgång förstod Haridi att han måste välja väg och hans känsla var att skriva för unga. Berättelsen kom till honom en sommar i Finland när släkten besökte morfar på ålderdomshemmet. Det var otroligt jobbigt att möta sin dementa morfar och inte veta ifall han kände igen en. Men det var också oerhört jobbigt att se hur rädd morfar var, i en värld han inte riktigt kände igen. Detta fick Haridi att fundera på hur läskig världen är när man inte förstår den och relaterade den till de tidiga tonåren när man inte längre har mamma och pappa att luta sig mot att de förklarar allt för en, men det finns fortfarande så mycket man inte förstår. Samtidigt som man kanske tror att man förstår. Samtidigt uppstod det, där i Finland, en verklig situation med en grav – en väldigt ung person som begått självmord – detta var något man inte pratade om eller ville låtsas vid och Haridi reflekterade över hur sånt vi inte pratar om blir ”mytiskt”. Resultatet av dessa tankegångar blev en bok, Haridi experimenterade och för att få in lite sensmoral kände han att han var tvungen skriva mer ”litterärt” än vad gestaltningsdrivna tv-manus kräver. Det har varit både en spännande och läskig resa för honom trots väl bearbetad synopsis och gedigen research. Jag tror att många, unga och vuxna, kommer gilla Huset mittemot med dess spöklika framtoning och Joels sökande efter sig själv, som 13-åring.
Det här inlägget är en del av en bloggstafett. Imorgon kan du läsa vad Tina på http://tinaelisabeth.blogg.se tyckte om Huset mittemot och Alex Haridi.
Booze'n'Books 
Jag är sugen på att läsa Huset mittemot.
Riktigt spännande!