Tematrio kvinnor slår tillbaka

Under sommaren har jag läst två romaner där kvinnor blivit så trötta på att lagligt och fredligt agera mot våld mot kvinnor att de gått till handgripligheter. Samma tema var det i Avgrundens änglar av Magnus Nordin som jag läste hösten 2013

Ibland ser man på stan affischer ”Tips till killar för att inte våldta” och nedan bild är ett flygblad som delades ut under Bråvallafestivalen 2014.  

Bilden/tipsen/uppmaningarna fångar essensen i Maria Svelands Befrielsen, där namnet syftar på den feministiska kampsången Befrielsen. Jag var på releasefesten för Befrielsen och Sveland berättade att hon valt att basera sin fiktiva historia på den våldtäktsman som huserade i Örebro för några år sedan. Berättelsen handlar om ”helt vanliga” kvinnor i Örebro. Vi följer en polis, en reporter, en mamma och en ung kvinna som har ett feministiskt uppvaknande. De här fyra kvinnorna och deras omgivning blir alla skräckslagna och upplever begränsningar i vardagen på grund av våldtäktsmannen. Men det är inte bara våltäkterna, det är också hur samhället agerar, när man varnar kvinnor för att gå ut, upprörs över att ”skuldbelägga män” och hur det strukturella våldet håller kvinnor i schack. 

Har man läst Svelands Hatet så känner man igen en del ”agendor” och jag tycker författaren har fått till det väldigt bra. Det är också intressant hur hon lyckas få till bakgrundsberättelser till flera av kvinnorna i boken där de på ett eller annat sätt upplevt sexuellt våld eller trakasserier och hur det påverkat dem. Den grupp som i boken kallar sig befrielsefront är den gruppering som slår tillbaka mot våldet genom samma mynt. Läsaren får följa gruppens resonemang och det finns en hel del tänkvärd fakta där som jag tycker är schysst beskriven invävd i berättelsen. Sveland lyckas också med både en polis och en reporter i relation till befrielsefronten att inte lägga någon egen värdering i handlingarna. Istället följer vi befrielsefrontens olika medlemmar och hur de själva inte mår bra av att ta till våld men känner sig tvugna. 

Katarina Wennstam är en favoritförfattare för mig. Skuggorna är ytterligare en bok med Shirin (åklagare) och den här gången undersöker Wennstam liksom Sveland och Nordin hur samhället reagerar på kvinnor som agerar mot kvinnovåld med våld. Till skillnad från Sveland vars befrielsefront agerade mot män i tanken ”alla män är potentiella våldtäktsmän” så är Wennstams (och Nordins!) hämndorienterade. Wennström låter sin gruppering återskapa våldet som en våldsman utsatt någon för. Smaka på sin egen medicin kan man säga. 

Alla tre romaner är berättelser som syftar till att visa på hur otäckt det strukturella våldet mot kvinnor är. Författarna lyfter alla tre frågan vad som skulle hända ifall man bemötte detta våld med våld. De ifrågasätter förövare men framför allt så ger de alla en bra inblick i kvinnors situation utan att säga vad som är rätt eller fel. De låter naturen ha sin gång och de åskådliggör fakta på ett berättande sätt. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s