Paret Börjlinds tredje bok om Olivia, Stilton och Mette är riktigt bra. När jag läste första boken så önskade jag att karaktärerna skulle lugna ned sig och det tycker jag de har gjort. De är mer ”mänskliga” på något vis, det är lättare att relatera till deras känslor även om de arbetar med brott och – som i så många deckare – de råkar ut för saker som vi vanliga Svensson lyckligtvis slipper.
Svart gryning behandlar rasism och terror genom en berättelse där först ett och snart ett till litet barn blir mördat och när Mette och Rikskriminalen blir inblandade går det inte att dölja man befarar en seriemördare. Morden har utförts på liknande sätt och andra gemensamma punkter är att barnen har ursprung från annat land/ ”har mörk hy” samt att deras föräldrar varit inblandade i (olika) mångfaldsdebatter där de tagit stark position för mångfald och mänsklighet.
Det första mordet sker i Skåne där Olivia arbetar en period i Höganäs. Olivia har haft problem att smälta in i och få vänner bland poliskåren där och hon längtar mest att uppdraget skall gå över. Olivia är ju en tjej som inte räds att säga vad hon tycker och hon är oerhört på hugget. Därför tar hon snabbt upp tråden om de rasistiska strömmingarna när det första barnet hittas mördat. Det blir ytterligare konflikter i ett litet samhälle där alla känner alla och det är svårt att stå upp mot gamla klasskompisar eller grannar med åsikter man inte delar men vars person man ändå har mycket gemensamt med. Stämningen härsknar och när andra mordet sker i Stockholmstrakten och Olivia i samma veva blir hotad så ser Mette på Rikskrim till att kalla hem Olivia.
Lite självisk är Mette trots sina omsorger kring andra, att kalla hem Olivia gör att Mette slipper vara ensam med sin diabetes och påtvingade diet i det stora huset när familjen är i Marocko och hälsar på Abbas som vi läsare träffat i de bägge tidigare böckerna. Så Abbas har ingen större roll i den här berättelsen men Tom Stilton träffar vi igen och trots att han har sina egna (kärleks)bekymmer så kommer hans petande i ett gammalt ouppklarat fall att få anknytningar till Mettes och Olivias jakt på en terrorcell för Vitt Välstånd.
Olivia och Toms relation är fortfarande något av hatkärlek där de beter sig nästan som far och dotter som respekterar varandra men kan gå varandra på nerverna. Och ju mer deras fall närmar sig varandra desto mer börjar vi förstå att det kan finnas andra beröringspunkter mellan morden än de som först är uppenbara.
Samtidigt så följer vi en falang i Skåne och på nätet. En falang som inte är Sverigedemokrater utan uttalat rasistiska och som menar barnamorden är en rensning i likhet med Beriviks skjutningar på Utøja. Det är vidriga tankar som vävs in i berättelsen och som jag tycker sätts i bra proportion till små samhällen och svårighet att inse vem fienden är -just det där inskränkta som kan vara svårt att ta sig ur. Det jag menade tidigare med gamla vänner och bekanta, personer man trodde man kände men som någonstans tog en annan tankebana och gjorde till sitt ideal.
Booze'n'Books 