Tänk vad pocket är bra …

Inför sommarsläppet av sex storsäljare till pocket så bjöd pocketförlagen in till lite promotion.   

Louise Boije af Gennäs – Folk av främmande stam
Katerina Janouch – Blodssystrar

Emelie Schepp – Märkta för livet

Anders De La Motte – MemoRanom

Jens Lapidus – VIP-rummet

Michael Mortimer (Daniel Sjölin & Jerker Virdborg) – Fossildrottningen

  De sex – eller sju för en pseudonym står för två författare – författarna var på plats och fick alla ge sin syn på pocket som företeelse, ur ett författarperspektiv. 

Både Louise och Katerina nämnde pocketformatets vikt för demokratin. Det billigare formatet ger större chans till att fler skall kunna köpa och läsa, man når ekonomiskt en större målgrupp. Men pocketformatet och priset gör förhoppningsvis också att vi skall kunna välja fel, chansa, utan att ruinera sig. Alla skall kunna unna sig, billigt och lättillgängligt. 

Jens berättar om när Snabba cash blev pocket och nådde nya läsgrupper och sålde massor! Omslaget till snabba cash gjordes om inför pocketlanseringen och andades – säger Jens – ”vibb” men också formatet ledde till en rushen. 

Emelie gav själv ut sin bok (en framgångssaga!) och valde då formatet pocket för att nå en större kundkrets redan från början. Pocketformatet blev billigare både för författarens som egenförläggare  men också för kunden. 

Anders spann vidare på Jens teorier om nya omslag för nya upplagor och berättade om hur han utomlands lanserats direkt på pocket och ibland inte förstått hur man tänkt vid formgivning men fått återkopplat vad som funkar i olika länder och format.  

 

Daniel och Jerker har båda räknats som två lite finlitterära författare som med pseudonymen Mortimer blivit kommersiella. De skojar om att skita ned sig men också om lättnaden att kunna ”Go beserk”. Med en pseudonym var det befriande och roligt att skriva utan ett arv eller förväntningar.  De tänkte inte kommersiellt men visst genre. De ville fram vetenskapen i fiktionen i en 6-bands utgåva av en enda berättelse. En berättelse som redan från början är sagd komma ut i flera böcker är naturligtvis billigare att införskaffa i pocket. 

Faktum är att Lousie blev först refuserad och tipsad att ”blanda inte litteratur och politik”. Sedan utgavs hennes manus i pocket direkt och sålde en masse. Lyckokast! 

Katerina spinner vidare på det här hur mycket lättare det är att sälja pocket, priset och formatet gör att det är lätt för kunden att unna sig. Därför skall pocketarna inte ses som dåligt utan som en väg att nå ut. Anders menar liksom Katerina att pocketen som mindre högtravande gör det lättare för läsaren att närma sig författaren, både rent formatnässigt men också som person. Formatet tonar ned den ibland glorifiering av författaren som läsaren kan göra. Samtidigt är det pocketen som  det också pocketen som författaren oftast ser ute, när läsaren tar med sig den på flyg och tåg.