Senaste klassiker i #rödvinsbokcirkeln var mitt val; Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Det är en bok jag velat läsa länge och som jag brukar köpa på mig exemplar av på antikvariat och bokbord. Jag är fascinerad av titeln som skall syfta till det gradantal som krävs för att bränna böcker (papper). På samma sätt är jag fascinerad av Hitlers bokbål och hur man i diktaturer förbjuder tryckfrihet och försöker göra analfabetism gynnsam. Det är ett smart sätt att få folket att lyda dig, ifall folket endast får utvald information och inte ges möjlighet till att processera eller ifrågasätta denna information så har men en flock som man kan styra hur man vill, med flockens goda minne. Och det är det budskapet jag tar med mig när jag läst Fahrenheit 451.
Boken beskriver ett dystopiskt men materiellt ytterst välmående samhälle där folket umgås med konstgjorda familjer på stor-Tv. Livet handlar om underhållning och sysselsättning som förhindrar eftertänksamhet. Bilarna går så fort att du måste koncentrera dig på körningen, allmänna träffpunkter har rationaliserats bort till förmån för underhållnings-tv som har utvecklats nåt enormt. Både reklam och program på tv anpassas efter person och du behöver aldrig göra några val, de är redan gjorda för dig.
I det här samhället verkar Guy Montag. Montag är brandman men med en annan betydelse än vad vi lägger i yrket. Brandmän i det här samhället har den mycket viktiga uppgiften att spåra och förinta böcker. Varför det blivit såhär kommer vi att få antydningar till när Montag börjar ifrågasätta sitt uppdrag och hans chef Beatty skall tala honom till rätta.
Bradbury lägger mycket av skulden på mediesamhället men i grunden finns tanken där. Att människan själv har valt vilken väg den skall gå.
Boken är skriven 1958 och är en famtidsberättelse men Bradbury håller saker på en allmän nivå och går inte in i tekniska detaljer, varför den känns tidslös och kan läsas utan att man skrattar åt ”galna idéer”. I bokcirkeln jämförde vi boken både med Kallocain och 1984 och det är väl därför Farenheit 451 också räknas som en klassiker, dess tema är alltid aktuellt och bokens karaktärer brottas med samma problem som vi gör och troligen kommer att göra om 100 år.
Rödvinsbokcirkeln gillade överlag boken även om Heléne ville smälta den mer först innan hon kunde diskutera dess budskap. Men vi läste den lite olika. Maria känner ingen sympati för Montag och hans reflektioner i slutet av boken upplevdes av henne och Heléne som närmast urskuldande medans jag tycker att Montag har genomgår uppvaknande och att han i detta inser att också andra personer ifrågasätter det som de lever i men att alla har sitt sätt att hantera … uppgivenhet.
En annan sak som vi diskuterade var hur vi idag tar till oss information och hur viktigt det är med källkritik. Vi upplever alla hur det allt oftare presenteras information i ljud och bild och hur vi tre alla undviker exempelvis Aftonbladets tv-nyheter. Vi är alla tre snabba läsare och har större behållning av skrivna ordet där vi själva kan ta till oss i egen takt och göra egna betoningar men framför allt hur vi kan processera informationen. Samtidigt finns det fördelar med att göra information ”mer tillgänglig” då man förhoppningsvis når grupper som inte har lika lätt för det skrivna ordet. Poängen borde ligga i förståelsen och inte sättet hur man når den. Ändå kan jag personligen bli irriterad när vår generaldirektör (arbetar på myndighet) kommunicerar endast genom video på vårt intranät. Sättet att inte ge beslutsunderlag i båda former (ljud och skrift) är irriterande men framför allt tycker jag att det är synd att man som ledare inte kan dela med sig av strukturerad information som jag kan återvända till i min egen takt.
En annan spännande iakttagelse i boken var att Bradbury valt att benämna om inte all så nära på alla tekniska uppfinningar efter levande saker, främst insekter. Bilar är skalbaggar, hörlurar getingar och brandbilen är en salamander. Vi undrade varför han valt att göra så och tror att det kan vara för att få oss läsare att att riktigt reflektera över hur döda våra uppfinningar är, de är endast saker – utan liv – och borde inte spela så stor roll i våra liv som de gör.
Booze'n'Books 