Vila i frid

Jag har läst och recencerat Sofie Sarenbrants två tidigare deckare med lite blandade känslor och var väldigt nyfiken på den tredje; Vila i frid. Turen var med mig och jag fick ett recex av Damm förlag.

Det jag gillade mest med de två tidigare böckerna var konceptet att först ge ut en bok som utspelar sig för ett antal år sedan och sen en ”uppföljare” i nutid. Kändes väldigt nytt, annars upplever jag att det mest blir en lyckad bok och sen en bok till som skall berätta vad som skedde innan fösta boken – om ni förstår jag jag menar. Sarenbrant vände på konceptet och det lockade mig väldigt, tycker också att det föll väl ut. Eftersom de två först böckerna hänger ihop så är personarkivet och miljöerna i stort sett samma, med utvecklade karaktärer. Det fallet och böckerna är nu avslutade och Sarenbrant ger sig in på ett nytt område. I Vila i frid utspelar sig handlingen till större delen på Yasuragi, Hasseluddens spa. Där hittas en morgon en känd skådespelerska utslagen i en av de varma källorna. Kvinnan är i koma och tillståndet kritiskt. Kort därefter hittas ett äldre par döda i sitt rum på spat och då båda fallen tycks oförklarliga bereds en brottsundersökning som senare visar sig berättigad. Sarenbrant följer upplägget för en modern svensk deckare där vi möter en-två poliser i arbete varvat med personer som på andra sätt berörs av brottet – i detta fall anställda på Yasuragi, anhöriga till offer och vittnen.

Det känns som att Sarenbrant med den här boken och centralfiguren kriminalaren Emma Sköld bygger upp ett persongalleri som vi kommer att få följa i fler böcker, detta baserar jag på att vi för följa Emmas personliga liv samt att hennes syster tar stor plats i boken trots liten inblandning i själva handlingen. Det kan nog bli en trevlig serie och om jag var rätt skeptisk mot karaktärerna i de tidigare böckerna så trivs jag långt mycket bättre med Emma & co, även om jag ibland har svårt för dialogen mellan karaktärer i förhållanden – de känns alla så kalla och distanserade från varandra. Självcentrerade. Det är kul att se en författare utvecklas så och jämför jag bok ett med bok tre så är det enorm skillnad, Vila i frid är mycket bättre på många plan och då gillade jag ändå storyn i ettan. Dock har jag lite problem med personreferenserna där för- och efternamn blandas i en inte helt logisk ordning, annars var boken lättläst och flöt fint.

Yasuragi är ett känt spa i Stockholm (och tämligen känt utanför också, pga av de Yukatas man får där vid vistelsen och för läget och den avskalade miljön) och jag tror att många känner igen sig i miljöbeskrivningarna. Jag undrar lite över om Sarenbrant samarbetat med Yasuragi under bokens utformande. Det är ju en väldigt bra produktplacering men samtidigt så är det också en specifik plats med personal som pekas ut. Naturligtvis är det fiction men idag är Sverige de lättstöttas land. Jag tror också att för att få till detaljer och miljöbeskrivningar så var nog Sarenbrant tvungen att spendera en hel del tid i spat, inte fel göra research där inte.

Omslaget är det enda som inte är bättre än föregående böcker av författaren, framsidan är ok med anspelningar på det japanska spa-temat men en blurb av Birro? Baksidan för tankarna till en feel-good bok av Agneta Sjödin. Det är inte positivt.