Bästa Piratförlaget ger ut Jo Nesbøs böcker på svenska och försåg mig med senaste kriminalromanen Polis. Jag är fullkomligt såld på Nesbøs böcker, de är så skickligt skrivna att jag häpnar. En övergripande ledsam historia, ofta med samhällskritisk ton, ett team med Harry i spetsen. Harry Hole som är urtypen av polis med hjärta av guld och rättspatos i blodet men som tar stryk av samhället och människors ondska och dövar smärtan med destruktiva medel. Det är för Harrys inneboende personlighet och osjälviskhet jag älskar honom och känner med honom. När senaste boken gengångare slutade sorgligt hemskt och Nesbø samtidigt hintade i intervjuer han var lite färdig med Harry Hole så fick jag sur smak i munnen och har med jämna mellanrum skannat internet efter uppgifter. Så kom Polis, som presenteras som en Harry Hole-thriller.
Historien kretsar i början mycket kring en man som ligger i koma, säkerhetsbevakad på en specialavdelning på sjukhuset. Poliserna som vaktar är inte helt säkra på mannens identitet och sjukpersonal hålls ovetandes, får bara kontrollera och vårda, efter att de legitimerat sig och gett dagens lösenord. Det är hemligt och högklassat. Samtidigt så fortsätter karismatiske polismästaren Bellman sin karriär och sin affär med socialministern. De båda är lättade de tog sig ur den smutsiga knarkhistorien i Gengångare utan en enda misstanke. Men lite oroliga är de allt att mannen i koma skall vakna och berätta vad han vet. Bellman känner ingen ånger mot sin fru och ingen ånger mot barndomsvännen och f.d. kollegan Truls Berntsen som inte tog sig ur den smutsiga historien lika fläckfritt. Truls är numera avstängd och trots Bellman inte egentligen bryr sig om honom så är Truls ett aber, en irritation. Och vad vet Truls egentligen om Bellmans inblandning och andra affärer? Truls börjar ta sig friheter och är inte längre lika medgörlig.
Boken kriminalfall i sig är riktigt raffinerande. På dagen av oupplösta mord så mördas poliser inblandade i fallen på plats. Inte på samma sätt som det tidigare oupplösta mordet men plågsamt, hemskt och blodigt. Det är någon med ilska som mördar. Och med list, för trots att det sker mord efter mord så lyckas mördaren locka till sig offret frivilligt till platsen. Igen måste jag ösa beröm över Nesbø som kan trigga upp stämningen så och få mig bli skiträdd. Sen när offren och tillvägagångssätt beskrivs är det snaskigt och mycket, inte alls min smak men det förstärker ondskan och ramarna kring morden gör att jag tar hela historien och tycker det är JÄTTEBRA.
Polisen står handfallna, mördaren lämnar inga spår och man hittar inga samband mellan morden förutom att de upprepas på dag och plats för ett ouppklarat tidigare mord. I hemlighet plockar Gunnar Hagen ihop ett specialteam bestående av gamla bekanta som med honom saknar den där personen som inte skydde några medel och som aldrig gav sig och löste fallen med ren viljestyrka, mer eller mindre. Ja, Harry Hole. Men nu får de försöka klara sig utan honom och det är inget dåligt team, Beate, Katrine (som tar sig från Bergen till Oslo), Ståle som återvänder från privatpraktik och Beates käpphäst Bjørn. Harry älskade dem och jag som läsare älskar dem och nog älskar Nesbø dem. Och Nesbø är inte rädd att kill his darlings, en annan sak som jag älskar med Nesbø. Och förbannar honom för. Det blir inte farligt men allt blir mirakulöst bra, Nesbø ger en historia som speglar världen, orättvis och ond.
Nu spoilar jag inget mer. Fixa boken och läs!
Booze'n'Books 
Jag har också fått den av förlaget men har inte vågat börja läsa den än då jag vet att jag måste ha tid för att sträckläsa den, början man med Harry kan man inte sluta
Precis så är det! Men hur har du kunnat hålla dig?